Föräldrars reaktion på bröllop?

Vi fick väldigt bra reaktioner av min familj, de hade nog väntat sig detta, eftersom vi har varit tillsammans i över 8 år. Min pappas fru (som varit med större delen av min uppväxt) var med och tittade på klänning och när vi fikade efteråt började hon gråta för att hon var så glad och förklarade hur mycket det betydde för henne att få vara med. Sånt gör en väldigt glad! :)

min mamma ar jatteglad over vart brollop och har verkligen gatt in och stottat och planerat och hjalpt till. (vi bor utomlands sa hon har kort runt och kollat pa de kyrkor vi foreslog etc)pappa ar valdigt mycket mer avvaktande - tror att han kanner att "ingen ar bra nog at mig". men det ar inte sa kul att kanna att en av ens foraldrar ar tveksam till beslutet. jag berattade dock detta for pappa och da skarpte han till sig =)

min pojkvans familj var valdigt avvaktande. de ar valdigt religiosa dock och han ar aldsta sonen (latin/svensk-familj).

de har, efter att de pratade i enrum som skane09 foreslog, tagit det hela till sig pa ett battre satt och vill nu vara med och titta pa inbjudningskort etc.

vi har varit tillsammans i 6 ar, men antar att forsta sonen alltid kommer vara kanslig..

När vi berättade att vi förlovat oss fick vi ganska lugna respons från alla vänner och släktingar. Det är liksom ingen som har jublat och ingen som har gråtit. Men det kanske beror på att vi "bara" förlovat oss och inte sagt ett ord om bröllop.

Den vanligaste kommentarer var att det var ju inte helt oväntat eftersom jag och min sambo varit tillsammans i så många år (snart 10). Jag vet att hans mormor bjöd in sig själv till bröllopet för flera år sedan och varje gång vi träffas så har hon liksom nämnt " att till bröllopet...". Jag tror nog att jag var den som var gladast och mest överraskad när han stod där på knä och jag mig en ring.

Är roligt att höra era historier och att man inte är ensam om föräldrar och svärföräldrar som inte hoppade jämnfota av glädje

Vi samlade våra föräldrar till en middag och sa att vi ville berätta något, och då lyste det till i ögonen på våra mammor och de sa förväntansfullt "ska ni gifta er?!?" innan vi ens hunnit säga något. Alla blev väldigt glada och tyckte verkligen att det var på tiden...

Vad tråkigt för er som inte fått så positiva reaktioner! Jag hoppas att den första reaktionen inte hänger kvar, utan att de sedan kan glädja sig. Det beror kanske också på vilken syn man har på giftermål och äktenskap själv, om man själv inte tycker att det är så viktigt så kanske man inte reagerar så postitivt som man skulle önska?

Nu är det bättre hos oss, de frågar mycket och min mamma har varit med två ggr och provat klänningar.

Tror de fick en liten chock och så är de rädda för att lägga sig i för mycket...

Vi gjorde julkort/inbjudenkort i samma kort (med 4 sidor)

Vi gav till min mamma direkt när hon kom hit för att firar julen med oss (hon bor 40 mil bort) så vi såg hennes reaktionen.

Min kära mor är väldig känslig så hon grät redan i början då hon såg julkort på barnen sen ett par sidor senare stod det att vi ska gifta oss så hon grät igen.

På julafton fick svärföräldrarna och "svärmormor" (sambos mormor) kortet.
Dom är inte lika känsligt som min mamma men dom blev väldiga glad.
Sen fick vi veta att "svärmormor" gifte sig oxå den 19 juni men året var på 1959 eller så.
Minns inte vad hon sa.

Sen fick vi några SMS av vänner som fick hem kortet med posten.
Dom var väldig glada för vårt skull, sa oxå att det var äntligen vi gifter oss.

min mor överlycklig men svärföräldrarna nobbar bröllopet och kommer inte.

eller kan inte pga jobb som de inte kan få ledigt ifrån. så man får väl se om de kommer eller inte. pratade med dem och tydligen svårt att få ledigt. det man kan göra är väl att hoppas

Svårt att få ledigt? Dålig ursäkt, inget jobb kan väl vara så viktigt att man inte kan gå på sin sons bröllop, eller???

precis så tänkte vi med. men man får väl se

Våra blev jätteglada, de har väl gett upp hoppet om bröllop... Vi är inne på vårt 11:e år tillsammans...

Sååå lurade skrev 2009-01-09 20:46:37 följande:

Nu har mina föräldrar börjat att fråga, bry sig och komma med ide'er och det gör mig så glad

vad skönt... det e kul när det går i rätt riktning...

Nalle Puh 40 skrev 2009-01-21 21:26:40 följande:

Vi beställde inbjudningskort och åkte runt och lämnade till alla samma dag så dom inte skulle kunna skvallra för varandra. Vi ville att alla skulle bli överraskade. Sen började telefonen att ringa. En efter en ringde dom. Först pappa som började med: är det verkligen nödvändigt att gifta sig? Vilket slöseri på pengar, köp en ny bil istället. bla bla bla.Negativ som f....n. Sen mamma lite försiktigt jaha ska ni gifta er? va kul, men det sa hon inte från hjärtat utan bara för att. Vi har varit tillsammans i 5 år och har en liten dotter som föddes 07. Vad är med dom? Jag vet att dom tycker om min sambo så jag fattar inte att dom inte kan vara glada för våran skull. Jag vet att man inte ska bry sig så mycket men jag gör det i alla fall, det sitter som en liten tagg i sidan hela tiden.

Min mamma fick veta först låååångt innan det var officiellt. Hon tyckte nog inget särsklilt, eftersom det var flera år innan bröllopet.

Pappa tyckte vi skulle byta bil istället för att gifta oss. Han tycker fortfarande att det var väldans onödigt. Men han är grymt ekonomisk, på gränsen till snål så han tycker allt är onödigt.

Svärmor och svärfar var glada, men de tyckte väl itne att vi skulle ha en så stor fest, utan att det hade funkat lika bra med rådhuset. Men nu i efterhand är de glada att vi gjorde som vi ville! Det var ett väldigt lyckat bröllop!