Lös biljett till barnkarusellen!

God morgon! Slänger i mig frukosten för att hinna till akupunktören om en halvtimme. AAAAAAAAH!!!
Och vad gör jag då här. Pucko...

Såg att junilejon var inne - HEJJJ!!!! Länge sen!!! Några sidor sen så sammanfattade jag och Page det hyffsat. Frulan har också plussat, koko jobbar på ett syskon och start september ligger i startgroparna. Så nu är det bara för er att börja öva!
Jag har gjort en insemination igår.

Orkade inte fylla på idag men det blev rätt sent igår... Fasen, min kropp är helt ur spel. Förr fick jag ont i tuttarna kanske max 4 dagar före mens, oftast ut mot armhålorna. Men sen har det bara ökat. 10 dagar före ibland. Och förra gången och nu så har jag ont i hela lökarna redan dagen före ÄL och framåt. 14 dagar + som man ska ha dessa svällda blåmärkesömma blåbär. Nu vet jag ju exakt när ÄL var så annars hade man ju kunnat bli fööör glad i förtid. Jaja, det är bara att gilla läget. Maken gillar det mest för då är de runda och fina.
Lite öm i paketet idag också, men det kanske är helt i sin ordning, han klämde en hel del ovanpå för att, antar jag, kunna stoppa in slangen i tappen.

Nej, nu måste jag klä på mig och borsta håret!

Krya på er alla sjuklingar, stora som små!!!!!

Piggelin
OMG! Starkt jobbat att läsa ikapp alla sidor!!!! Hurra!!!

sitter här och knaprar vit choklad med torkade körsbär

Lapinette
självklart! Men risken är väl inte så stor.

AM
Oh, det är från en av dom lokala chocolaterierna här i stan.

jag tycker bäst om saftglögg *mespropp* och älskar både marabou och "fiiinare" choklad. Dock får det gärna vara utan sprit och sånt i som de ska envisas med att peta i pralinerna.

hejsan heeeej!
Fy tusan vad trevligt det var idag och vad GLAD jag är att jag fått lära känna er alla!

Mina symptom hittills idag har varit illamående och magknip, och har absolut inget med att göra att direkt efter brunchen tog jag en fika med te och chokladboll med min vän E. :-s Oh nej. *jonglerar med tuttarna* Jaa, lite ömma är de

Läskigt med barn som trillar hit och dit! Maken gjorde samma sak som Livias kusin när han var liten, rätt ner i tågperrongen från sin pappas axlar. Men det blev ju folk av honom också (inte pappan, dock )! Barn är nog mer stryktåliga än man tror (kanske fel ord i sammahanget) för det är ju tveksamt om han idag hade klarat sig så bra. Fast det är klart, vad ska han sitta på sin pappas axlar för när man är 31...

Vickan
Vad bra ändå att ni vågat ta tag i det! En bra början!!! Vad kom ni fram till (om du inte vill svara såignorera frågan)?

var står han någonstans då? Är han så på som du tror eller? Sa du till honom att han får ta mer initiativ i frågan? Eller vill du göra det när du känner dig redo?

oj, vad frågorna haglar här. Sorry! Jag tycker ändå det är positivt att ni har pratat om det. Även om du just nu känner att ni inte kom någon vart.