• Oms

    Lös biljett till barnkarusellen!

    Tack för igår tjejer! jag håller dock med om att vi borde köra speed dajting eller helt enkelt träffas oftare så att man hinner m o prata m alla.

    Det var kul så länge det varade, Mathilda förstod inte alls varför vi skulle vara där inne i mörkret o värmen när hon såg (under sin lilla promenad) att man minsann kunde gå ut genom dörren som all kom in igenom! hon blev som förbytt när vi kom iväg och satt o pladdrade glatt i vagnen - hon gillar verkligen att vara ute!

    vi promenerade tunt en stund innan vi åkte hem o åt middag hos min mamma och det e liak kul varje gång för mamma har en katt som Mathilda är skräckblandat förtjust i, det e så kul att se hur hon beter sig när katten är nära.

    Piggelin - ja folk hanterar sorg olika, så är det men det var lite för mkt för mig (länk nr 2) jag hade inte valt att publicera en bild o födelseannons närr flickorna troligtvis var dödfödda (alt dog under dagen)

    Piggelin igen - Sack n' seat - är den bra? funderar på att köpa en o ha m mig när vi reser nu i jul.

    Vickan - tack för tumhållning o böner! ang dig då , ja vad mer kan jag säga än vad som har sagts? jag tror att du tänker mer på det här än vad du tror och jag vet att du tänker på eller av - svart eller vitt osv, jag har gjort det själv i många år så jag förstår dig där men som sagt - våra män gör inte det så jag vidhåller att det anbelangar dig att ta en djupare diskussion m maken så att han förstår de olika turerna, såväl dina egna som de biologiska faktorerna. Som du själv säger så kommer du inte att "råka" bli gravid då du har full koll på din cykel, dock tror jag inte att maken din känner till detta m cykler lika bra som dig (vilken man gör det i det här skedet?) han kan mkt väl tro att han inte behöver engagera sig mer då han vet att ni kör oskyddat och därför finns chansen. att du nu håller dig undan dina fertila dagar är ju som om du kör skyddat utan hans vetskap - har du tänkt på det? jag tror att det kan leda till ett onödigt problem om han kommer på detta utan att ni pratat om det.

  • Oms

    AM - tror du skulle vara jättefin i lugg! så pröva att byta frisör igen - gå till ngn lite "hippare" salong som vågar ltie mer - men var beredd på det mesta

    Själv klipper jag mig numera på hår3000 har en frisör där som 8 av oss på arbetet går till (jag började och de andra hakade på TROTS att vi är alla olika gamla o vill helt olika saker o har hetl olika förutsättningar) jag har haft olika frisörer där men denna kille är absolut bäst i mina ögon- han klipper igenom håret ordentligt - missar inte en enda topp och om han slingar eller färgar göra han det mkt noga o nära nära hårbotten så det ser naturligt ut. vidare är han inte rädd för att pröva nytt vilket jag behövde efter flera år m en mesfrisör. det enda han inte vill göra är att klippa långt hår till korta killfrisyrer som han säger - han menar på att korthårig kommer man att vara under alla ålderdomsår så varför inte passa på o ha lite längd medans man kan (innan håret blri grått o trist)

    så byt frisör så blir det omväxling!

  • Oms

    Imorgon kl 10 ska jag på intervju nr 2! denna gång känner jag mig lite nervös på ngt sätt då det e nu som det avgjörs. Jag ska träffa teamledaren (min ev blivande chef) samt hennes chef (också det en kvinna) man har räknat med 2 timmar här med (!!) shit, hur mkt vill de veta om en egentligen??? jag tyckte ju att jag var så utförlig i profileringen o min rekryterare har sagt att hon lämnat all n ödvändig info ifrån den, men att de trots detta har ett frågebatteri till mig som jag ska besvara - m egna ord... sen vill de ha en fullstädnig CV - vilket jag inte har- så ikväll ska jag sitta framför datorn o skriva ihop mitt liv i cv-form...

    några tips från er på vägen? ngt man bör tänka på?

    om inte annat så håll tummarna för mig imorn! både att intervjun går bra och att min chef köper min frånvaroförklaring

  • Oms

    Ja du Koko - om du kan svara på följande fråga så får du lite att bita i

    hur kollar man upp vilken blodrupp man tillhör? jag vet min grupp från graviditeter o så men mina barn o min man har jag ingen aning om.

    kan det stå i ngn journal från BB eller så?

    jag vet att man inte bara kan ringa sin VC o be de kolla (om det inte är medicinkst motiverat) men jag vill gäran veta inför vår Gambiaresa. ett par vänner var nämligen m om en trafikolycka för ngt år sen i gambia och en av dem behövde en blodtransfussion men de kollade inte upp blodgruppen ordentligt så hon fick fel blod först. nu fixade de till det men ändå...

    jag skulle därför vilja veta våra blodgrupper

  • Oms

    Ja har inte ens sett att det regnar (sitter fn i landskap utan fönster nära mig) men jag hörde av halva våningsplanet att det var en tornado i värtahamnen och att den avslutades m tripla regnbågar (hann bara se 2 regnbågar men det var fint det med)

  • Oms

    Metallbrickan (idbricka att användas vid krig) som ni pratar om har inte blodgrupp på den utan det får man ombesörja själv genom att skicka in ett läkarintyg till den avdelnign på skatteverket som skickar ut brickorna vid barnets 1-2årsdag.

    Koko - jag beställde ett sånt där test och hoppas att det fungerar - jag kan ju kolla på mig först då jag vet jag är (A RHD-)

  • Oms

    Mugglan - här blir det inga barn förrän Mathilda är iaf 3-4 år gammal - OM det blir några fler. Vi vill inte ha tätare mellan barnen då vi vill kunna återhämta oss ordentligt(såväl fysiskt, emotionellt som ekonomiskt dvs vårda parrelationen) samt att vi vill njuta av M ordentligt och också hinna m jobb o hinna m stora tjejen etc. Jag har sagt att jag vill vara max 35år min sista graviditet så det blir väl då - OM det blir. Maken håller m mig om åldern så ligger i fas där.

    det finns de som tänker att de kör på för att då har de småbarnsåren avklarade och barnen har (förhoppnignsivs) större utbyte av varandra. Sen kan man ha tiden emot sig också och då förstår jag ju om man kör på.

    vi har tillsammans kommit fram till att totalt 3 barn vore det ultimata i vårt fall - men vi är självklart jättenöjda o tacksamma för vad vi har så om det inte blir fler så gör det inget alls!

  • Oms

    Ang syskonrelationer så går man ju enbart efter sina egna erfarenheter så där får man ju tänka själv hur nära/onära man är sina egna syskon om det är det man har som anledngin till ett barn til.

    JAg som har 3 syskon tyckte synd om alla ensamstående barn under min uppväxt då de inte hade några äldre syskon att skryta med hade de däremot småsyskon tyckte jag synd om dem för det - för fy vad hemskt att vara tvungen att dela m sig till ngn yngre (japp jag e ju sladdis).

    När jag sen blev vuxen så var kontakten redan utarmad på sina håll och idag har jag bara nära kontakt m en av mina bröder. Den ena har ingen av oss kontakt m då han har flyttat långt o valt det så o den andra e bara en enstörning av naturen och har inget direkt behov av att mingla m sina syskon (eller så många vänner heller för den delen - han e en riktig hustomte) så för mig att ha argumentet "ett syskon så att de har varandra när de blir stora" det håller inte i mitt fall baserat på egna erfarenhter. men hade du frågat mig för ca 10 år sen hade jag sagt JA - jo såklart att O behöver ett syskon.

    Sen har jag vänner som inte skulle kunna tänka sig en dag utan sina syskon men ändå itne vill ha fler än 1 barn då de menar på att deras barn har så många kusiner som de är så nära - just för att de vuxna syskonen umgås så nära som de gör.

    intressant är det iaf hur man tänker i frågan!

  • Oms

    Mugglan - ska man prata om att 2 barn inte är jobbiga än 1 så pratar man nog enäggstvillingar som dessutom har den fantastiska gåvan att de älskar varandras umgänge framgör ngt annat

    2 barn -oavsett ålderskillnad- är 2 barn. De är två som ska ses om, ges kärlek till, kläs, matas, tröstas, gosas, fostras osv osv det tar tid o kraft o man känner sig ständigt som om man är på fel plats och dessutom lite skyldig om man sätter sig o tar lite egen tid däremellan. Dock lär man sig att hantera det, man lägger upp rutiner som gör att barnen får egen tid när det passar en själv och man bokar in egen tid m maken (ja spontan kan man inte vara då barnen oftast redan tagit den tidenhaha)

    att säga att det bara är några tuffa hundår i börja o sen går det som på räls är ju också att fara m osanning i flera fall tyvärr. hur många har tonåringar som trotsar samtidigt, har samma umgäsgeskrets o smiter iväg på samma fester? eller som har samma sporter o dessutom samtidigt i samma lokaler? eller samma prov som det ska pluggas in 87 sidor till m DIN hjälp till dagen därpå...

    ja tycker nog at man ska känna i hjärtat för flera barn och inte bara tänka praktiskt. Det är ju faktiskt du o din man som ska vara föräldrar här och om ni inte orkar med det finns det ingen plan b utan man får köra på ändå.

    *haha, börjar nästan själv tveka nu när jag läser det här - herregud vil jag o maken verkligen ha 3 barn?*

  • Oms

    En jobbarkompis adopterade tvillingar för 14 år sen då flickorna var 1,5 år ugnefär. Hon fick genom adoptionen snabbt då det var 2 st eftersom de flesta vill ha 1 barn och dessutom gärna yngre barn (då iallafall). Hon tänkte att tjejerna skulle känna sig trygga m varandra o ha ngt gemensamt när de växte upp osv och hon skulle inte hinna med fler adoptioner (hon var 39 när hon fick tjejerna till sig tror jag).

    Dessa tjejer har inte dragit jämnt från dag 1! de har bråkat om allt o det jämt o ständigt - de är varandras motpoler. Det har tyvärr gått så långt att den ena tjejen inte bor hemma nu utan hos min jobbarkpmis syster o har så gjort i 1,5 år och kommer väl vara där iaf hela högstadietiden ut sen får man se.

    så även där där man ngnstans trodde att flickorna skulle hitta styrka i varandra som adopterade (man berättade för dem när de var mkt små) så har det inte blivit så och föräldrarna har tvingats välja den ena eller den andra i måpnga konflikter - ett hemskt scenario för en förälder.

Svar på tråden Lös biljett till barnkarusellen!