Varför skiljer sig så många så fort?!

Klart man ska gifta sig! Vad är det för fånerier att man inte skulle det? Det kommer endast att berika relationen, dessutom är det i princip rent NÖDVÄNDIGT.

Alltså nu vet jag inte varför så många gör det men en tanke kanske kan vara att man inte känner varandra så bra, man har haft lite för bråttom, eller man tar lite för lätt på äktenskapet. Man försöker inte kämpa för att saker ska funka. Jag menar nån gång i livet kommer man att komma i konflikt med sin man vare sig man vill eller inte men det gäller att kunna hantera det på rätt sätt.

VARFÖR är det självklart? 

Vad är det för fånerier att man SKA det?

Berika relationen med en skiljsmässa i 55% av fallen ja.

Och det sjukaste av allt du skrev, NÖDVÄNDIGT??!?!! VARFÖR DÅ? Ok att du kanske är en golddigger utan talang eller förmåga att försörja dig själv, men inte ens då är det nödvändigt. Fullt möjligt att leva på t.ex. en pojkvän också. 
Fan det dummaste jag någonsin läst. 

Jag förstår inte heller glorifieringen av äktenskap, vaken äktenskap förr eller attitiyden att folk som skiljer sig inte har kämpat. Visst vore det väl i en perfekt värld så att alla hittade sin själsfrände och alla äktenskap höll. Men så är det ju inte och då är det väl fantastiskt att folk kan skilja sig när de inte trivs och att det inte är en otroligt Big Deal. Motsatsen skulle ju vara att folk stannade i äktenskap där de inte trivdes, det är väl ändå värre. Skillsmässor är tillräckligt jobbigt för de som går igenom dem utan att andra ska sätta sig på höga hästar och säga att man inte kämpat.

Nu finns ju inte Jasmina E kvar på forumet längre och kan svara dig, eftersom det senaste inlägget före ditt skrevs för snart fyra år sen.

Det kan iofs vara en intressant diskussion att ta upp igen, varför det är så många skilsmässor, men att rikta frågor direkt till någon som inte är kvar här längre verkar lite dödfött.

Jag tror inte att förhållanden tar slut fortare för att dom gift sig.
Som andra säger, det skulle säkert hänt ändå.

Kanske lägger du mer märke till de som separarer när dom varit gifta, än de som "bara" varit sambos.
Just för att dom gift sig och därför lovat varann hela livet?

Saker händer, man förändras.
Det finns så mycket som kan hända så egentligen är det rätt tufft att lova någon annan hela sitt liv tills döden kommer och löser upp banden.
Jag tror faktsikt inte att man kan lova någon hela sitt liv, men man kan lova att man ska ge sitt yttersta och göra så gott man någonsin kan.
För vad är meningen med ett liv tillsammans om den ena eller båda mår dåligt av förhållandet?
Då är det ju bäst för bådas skull att gå skilda vägar.

Man måste inte gifta sig, finns ingen lag om det.
Trivs man som det är och är nöjd med livet utan att skriva under papper som styrker ett äktenskap,
då räcker det väl som det är?
Och visst, det är 100% större risk att man skiljer sig om man blir gift....är man inte gift kallar man det väl bara att separera/ göra slut?

Jag tycker folk kämpar för lite för sina förhållande. jag är ganska old fashion. förlovad betyder gifta sig och gifta sig betyder forever. MEN vad ska man göra om ena personen inte vill vara kvar i äktenskapet? Hoppas aldrig det händer mig för jag ska kämpa ! 

jag är mer förundrad över att folk tycker det är "större" att gifta sig än att skaffa barn. tycker det är fler som skaffar barn sen delar på sig. tycker det är "värre" då det påverkar barnet. men det är bara vad jag tycker.  

Men herregud-är det inte läge att starta en ny tråd i ämnet hellre än att dra upp en diskusson som varit död i fyra år? Nog för att det är kul att se en massa gamla bekanta nick från förr, men det är ju ingen av dem som är kvar här längre, så varför ska man då sitta och ta sig igenom alla gamla inlägg och sedan tjata vidare utan dem som hade diskussionen från början? (om man har svårt att tolka vad som är aktuellt och inte, så är ett tips att när en användarnamn är svart istället för lila, så finns den inte längre kvar. Längst upp,ovanför inläggets text står också vilket datum det skrevs)

Vet att det är gammal tråd men vill bara framföra min åsikt ;) För mig spelar det ingen roll om ett par är gifta eller flickvän-pojkvän. Tar det slut så tar det slut s det har inget med själva giftermålet att göra. En vigsel ändrar inte helt plötsligt en människa för det är verkligen ingen skillnad före eller efter vigsel ;) tar det slut så tar det slut.

Håller med dig där, okej jag och min sambo har kanske inte vart tillsammans så länge (vi har vart ett par i 2 år när vi gifter oss) men vi ska gifta oss iaf och båda är säkra på sin sak. Båda anser att förlovning är giftermål och giftermål är livslångt. Ingen av oss är osäkra på att det ska vara vi hela livet och trots den korta tiden vi vart ett par så vet vi att det ska vara vi.
Vi har våra problem precis som alla andra men vi jobbar oss ur grälen och håller ihop trots att det är jobbigt ibland. Och för mig betyder det att vi klarar oss igenom allt.
Meningen med en relation är att relationen ska utvecklas och dom förändringarna alla går igenom med sig själva hela livet är något som man gör oavsett om man är i en relation där man är gift eller inte. Är man säker på sin sak så spelar längden på förhållandet inte någon roll som någon annan nämnde tidigare, att man har för fort.

Så med andra ord, jag håller med dig i den frågan haha :)

Jag kan bara tala för mig. Och för mig är det erfarenhet från båda hållen. Vi blev tillsammans 2004, vi var väldigt unga och fick ett barn jättefort. Vi gifte oss 2007, kan tyckas som övervägt. Men jag tror inte att det var det. Alla andra gifte sig och var såå lyckliga. Så därför gifte vi oss också. Visst var jag jättelycklig då. Jag hade i allas ögon en 10-poängare av rang. Men det är inte allt. Vi separerade 2010 på sensommaren. Jag klarade inte av att leva i förhållandet längre. Vi hade försökt få ett barn till väldigt länge. Alla undersökningar var gjorda, inget var fel på oss. Vi hade sex på klocka. Inte speciellt inspirerande. Till sist gick jag på en hormonbehandling för att nollställa kroppen, för att då kanske kunna bli gravid. Jag kom in i klimakteriet innan jag ens fyllt 30..(visserligen tillfälligt i ett halv år men ändå) ingen höjdare...
Det var liksom dödsstöten för vårt förhållande. alla hormonerna i hela kroppen spelade på och bara han rörde mig kändes det som att jag ville skrika. Alla tyckte att bit ihop gå på olika terapeuter och prata. Det gjorde vi, han ville försöka vidare men det var jag som sa stopp.

Oj vad långt det blev..

Vad jag vill ha sagt är att: Döm ingen för att de lämnar ett förhållande. Utåtsett kan allt se lyckligt eller okej ut. Men ingen vet vad som händer innanför. Vi har aldrig gått i deras skor eller varit dem. Vi kan omöjligt veta vad som händer och hur de känner sig just där och just då.
Jag tycker fortfarande om min förre make, han är en underbar far till vårt barn, men att leva med honom fungerade bara inte helt enkelt.

Nu är jag tillsammans med min allra bästa kompis, vi var kompisar innan vi blev ihop. Vi hade inga hemligheter för varandra. Jag visste vem han var redan innan vi tog nästa steg och blev ihop.

Det känns bra att vara lyckligt gift men det är verkligen så ofta att folk skiljer sig nuförtiden. Några gånger tycker jag att det är liksom en ond trend. Vad tråkigt!

Kan vi inte begrava den här tråden? 
Den är startad 2008.
 

Jag tycker att den är intressant, och jag undrar detsamma som TS.
 Det är synd att många skiljer sig så fort .

Jag har trendspanat och jag tror ingen kommer gifta sig om 10 år.

Alla har så fullt upp med att förverkliga sig själva och lägga ut perfekta bilder på Instagram att man ändras så mkt som person/ser hur "alla andra har det" att man glider ifrån/förverkligar sig...

Perfekt med en vecka party/träning och sen lite myz med barnen nästa vecka.

Och detta skrev Passionsblomman för nästan två år sen och jag kan bara hålla med! Igen! Kan man inte bara stänga en så här gammal tråd för nya kommentarer?