• rosarosen1

    Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?

    Jag vet att frågan varit uppe tidigare, men hur gör jag?

    Vi ska gifta oss utomlands i augusti och tänkte skicka ut inbjudningar nu eftersom det fortfarande är hemligt. För att gästerna ska få en chans att kunna planera så skickar vi ut dem redan nu. Men hur gör man med kompisar's respektive som man aldrig träffat? Känns väldigt konstigt att bjuda dem. Eller?

  • Svar på tråden Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?
  • MolsonCanadian

    Att träffa och vara okänd är väl olika saker?


    älskarlivet skrev 2008-12-09 20:57:52 följande:
    Fast jag och mina vänner har rätt ofta tjejkvällar och där är inte våra respektive med, därför dröjde det väldigt länge innan jag träffade vissa av mina kompisars respektive. Vissa av mina vänner bor i andra städer och kommer kanske till vår hemstad utan respektive. Inte konstigt om man inte träffat respktive då..
  • Tooticki

    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:11:24 följande:


    Självupptagen eller inte - jag förväntar mig inte att jag som inbjudare ska kommendera folks närvaro - oavsett vad det är till för fest. Jag förväntar mig inte att alla ska släppa allt när jag kallar oavsett på vilka premisser. Jag har också långt om länge försökt förklara min "default"-inställning i den här frågan och jag tackar dem som försökt få till en dialog i ämnet - även när den går utanför TS' ursprungliga fråga.Som inbjudare/brudpar avgör man tid och plats/vilka som är bjudna (t ex med eller utan respektive eller barn/vad de bjuds på/klädkod/ev kuvertavgift/ev obligatorisk övernattning med eller utan kostnad/etc etc. Som gäst får man då ta ställning till de givna premisserna och utifrån dem tacka ja eller nej. Som inbjudare vill jag ge premisser som kan inkludera så många som möjligt av dem jag bjuder, som gäst försöker jag så gott jag kan att komma - men ingetdera funkar alltid. Full pott är svårt att få och får ses som bonus.Jag har väldigt svårt att ta ställning till hur det skulle se ut när nån har en partner som är helt okänd för alla - det medger jag. När min man och jag träffades var mina vänner och min familj oerhört nyfikna på honom och likadant reagerar jag när någon mig närstående träffar någon ny - vi nästan insisterar på att få träffa honom eller henne så snart som möjligt och sen är den personen inkluderad i gänget/familjen. Ett exempel: En väninna träffade nyligen en ny kille (vi umgås inte ens jättenära med henne) som hon tog med på en fest. Min mans reflex var att omedelbart försöka hitta en tid att bjuda dem båda på middag så vi får chans att lära känna honom och han ska känna sig inkluderad. I somras var vi bjudna på fest hos en kollega till maken som jag inte träffat men som insisterade på att jag skulle komma med så de fick lära känna mig som de hört talas om så mycket (och jag kände flera andra där men inte just födelsedagsbarnet) - jag hade jättetrevligt. Likadant fungerar min familj - att det inte skulle finnas sittplats och middagsmat för en extra person känns avlägset, oavsett om den är känd förut eller inte. Är personen viktig för en person som står mig nära så är personen (åtminstone potentiellt) viktig för mig.Men visst, på en formell sittning med hög kuvertkostnad och lång planeringstid funkar det inte alltid så lätt. Men att man försöker hålla öppet så långt det går för planeringen för om bästa väninnan har en ny kille eller liknande känns självklart i min värld. Hon har förhoppningsvis också omdömet att inte ta med sig ett rent engångsligg - de vill man nog inte visa upp alla gånger! Men att jag i sig skulle besväras av att "fel" personer finns på bilder från festen och därför ha synpunkter fårn det perspektivet på hur seriösa de får vara, nej - det har jag svårt att se.
    Bra skrivet och jag håller (återigen) med dig till fullo!
  • MolsonCanadian

    Jag tror, som Emmet99 påpekade, att vi har väldigt olika inställning till att bli bjuden. Jag menar att det är en ynnest att bli bjuden - inte en rättighet. Följaktligen anser jag heller inte att det är en rättighet eller en självklarhet att någon som aldrig träffat min pojkvän skulle bjuda honom på sitt bröllop. Jag anser att det är enorm skillnad mellan att bjuda på fest eller middag jämfört med att bjuda på bröllop.

    Ja, det är självupptaget att tjura över att ens okända pojkvän inte bilr bjuden till min väns bröllop så till den milda grad att man väljer bort vännen. Det är rent av högstadiefasoner över det.

    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:11:24 följande:


    Självupptagen eller inte - jag förväntar mig inte att jag som inbjudare ska kommendera folks närvaro - oavsett vad det är till för fest. Jag förväntar mig inte att alla ska släppa allt när jag kallar oavsett på vilka premisser. Jag har också långt om länge försökt förklara min "default"-inställning i den här frågan och jag tackar dem som försökt få till en dialog i ämnet - även när den går utanför TS' ursprungliga fråga.Som inbjudare/brudpar avgör man tid och plats/vilka som är bjudna (t ex med eller utan respektive eller barn/vad de bjuds på/klädkod/ev kuvertavgift/ev obligatorisk övernattning med eller utan kostnad/etc etc. Som gäst får man då ta ställning till de givna premisserna och utifrån dem tacka ja eller nej. Som inbjudare vill jag ge premisser som kan inkludera så många som möjligt av dem jag bjuder, som gäst försöker jag så gott jag kan att komma - men ingetdera funkar alltid. Full pott är svårt att få och får ses som bonus.Jag har väldigt svårt att ta ställning till hur det skulle se ut när nån har en partner som är helt okänd för alla - det medger jag. När min man och jag träffades var mina vänner och min familj oerhört nyfikna på honom och likadant reagerar jag när någon mig närstående träffar någon ny - vi nästan insisterar på att få träffa honom eller henne så snart som möjligt och sen är den personen inkluderad i gänget/familjen. Ett exempel: En väninna träffade nyligen en ny kille (vi umgås inte ens jättenära med henne) som hon tog med på en fest. Min mans reflex var att omedelbart försöka hitta en tid att bjuda dem båda på middag så vi får chans att lära känna honom och han ska känna sig inkluderad. I somras var vi bjudna på fest hos en kollega till maken som jag inte träffat men som insisterade på att jag skulle komma med så de fick lära känna mig som de hört talas om så mycket (och jag kände flera andra där men inte just födelsedagsbarnet) - jag hade jättetrevligt. Likadant fungerar min familj - att det inte skulle finnas sittplats och middagsmat för en extra person känns avlägset, oavsett om den är känd förut eller inte. Är personen viktig för en person som står mig nära så är personen (åtminstone potentiellt) viktig för mig.Men visst, på en formell sittning med hög kuvertkostnad och lång planeringstid funkar det inte alltid så lätt. Men att man försöker hålla öppet så långt det går för planeringen för om bästa väninnan har en ny kille eller liknande känns självklart i min värld. Hon har förhoppningsvis också omdömet att inte ta med sig ett rent engångsligg - de vill man nog inte visa upp alla gånger! Men att jag i sig skulle besväras av att "fel" personer finns på bilder från festen och därför ha synpunkter fårn det perspektivet på hur seriösa de får vara, nej - det har jag svårt att se.
  • anne på grönkulla

    Jag vet inte när jag skulle antytt att det är en rättighet att bli bjuden. Däremot har man som inbjuden rätt att tacka ja eller nej utifrån de premisser som ges.

    Att man som inbjudare anser att man har rätt att förvänta sig att alla ska lägga ifrån sig allt och komma när man blir kallad känns avlägset för mig. Att inkludera så många som möjligt däremot känns självklart, liksom att glädja sig åt dem som kommer.

    Jag tror skillnaden snarare är i hur man ser på inbjudan, som välkomnande eller kommendering.

    Får jag fråga - varför bli så upprörd över om någon tvingas tacka nej? Har man som inbjudare rätt att döma över folks skäl att tacka nej?

  • älskarlivet

    Fast jag känner ju inte alltid deras pojkvänner.. Ingen av deras pojkvänner har någonsin varit okänd öfr mig, men jag har inte heller alltid känt dem..


    MolsonCanadian skrev 2008-12-10 08:14:30 följande:
    Att träffa och vara okänd är väl olika saker?
  • MolsonCanadian

    Det är inte upprörande att någon tvingas tacka nej. Att någon däremot tackar nej för att denne blir sur över att pojkvännen inte är bjuden, är så barnsligt att vederbörande inte borde blivit bjuden överhuvudtaget. Begriper man inte bättre, så är det bättre man sitter hemma och ugglar med pojkvännen.

    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:26:48 följande:


    Jag vet inte när jag skulle antytt att det är en rättighet att bli bjuden. Däremot har man som inbjuden rätt att tacka ja eller nej utifrån de premisser som ges. Att man som inbjudare anser att man har rätt att förvänta sig att alla ska lägga ifrån sig allt och komma när man blir kallad känns avlägset för mig. Att inkludera så många som möjligt däremot känns självklart, liksom att glädja sig åt dem som kommer. Jag tror skillnaden snarare är i hur man ser på inbjudan, som välkomnande eller kommendering.Får jag fråga - varför bli så upprörd över om någon tvingas tacka nej? Har man som inbjudare rätt att döma över folks skäl att tacka nej?
  • anne på grönkulla

    Så du har rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej? Du har rätt att godkänna andra människors beslut? Vilka andra frågor sätter du dig till doms över?

  • Hemlig2009

    Jag tror man måste förstå att bröllop inte är så mer avancerat än en fest egentligen. Inte i mina ögon iaf. Självklart är det stort för brudparet men man ska nog inte inbilla sig att det är lika stort för gästerna. Tyvärr kanske?

    Min sambos syster ska gifta sig och det tycker jag är jätteroligt. Detsamma gäller en nära vän som jag inte träffar så ofta då hon bor på andra sidan Atlanten. Superkul med två stora bröllop nästa sommar! Men inte går jag runt och känner mig direkt "hedrad" över att få komma?

    Måste då påpeka att min vän aldrig träffat min sambo men har definitivt tagit för givet att vi båda ska komma! Jag tror inte det finns i hennes värld att inte bjuda honom. Istället ska hon och henns blivande göra allt för kunna komma på vårt mindre bröllop till våren. Och hur vet jag att han är inbjuden? Vi har fått ett "save the date", skrivet till oss båda. Då kan jag säga att jag känner mig väldigt välkommen, hon har ju tom ansträngt sig för att kolla upp hela hans namn.
    Så gör en riktig vän i mina ögon..!

    Hade det varit så (vilket är helt osannolikt) att de inte kände att min sambo skulle bjudas så hade jag åkt ändå. Trots 50 mil från hemstaden och övernattning och allt.

  • MolsonCanadian

    Ja, självklart har jag rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej. Anser man att vänskapen är så betydelselös att man väljer bort en väns bröllop för att uggla med pojkvännen, så är det inte en person jag skulle bjuda överhuvudtaget. Det är förstås ett hypotetiskt resonemang eftersom jag inte har sådana vänner och inte heller kommer att bli vän med någon så urbota dum.

    anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:33:02 följande:


    Så du har rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej? Du har rätt att godkänna andra människors beslut? Vilka andra frågor sätter du dig till doms över?
  • älskarlivet

    Jag har en vän som valt bort vårt bröllop för att sonen inte är bjuden.. Hon menar att om inte alla ur hennes familj är bjudna så kommer ingen...
    '


    MolsonCanadian skrev 2008-12-10 09:48:09 följande:
    Ja, självklart har jag rätt att ha åsikter om varför folk tackar nej. Anser man att vänskapen är så betydelselös att man väljer bort en väns bröllop för att uggla med pojkvännen, så är det inte en person jag skulle bjuda överhuvudtaget. Det är förstås ett hypotetiskt resonemang eftersom jag inte har sådana vänner och inte heller kommer att bli vän med någon så urbota dum. anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:33:02 följande:
Svar på tråden Hur gör man? Bjuder man respektive som man aldrig träffat?