Jag vet att frågan varit uppe tidigare, men hur gör jag?
Vi ska gifta oss utomlands i augusti och tänkte skicka ut inbjudningar nu eftersom det fortfarande är hemligt. För att gästerna ska få en chans att kunna planera så skickar vi ut dem redan nu. Men hur gör man med kompisar's respektive som man aldrig träffat? Känns väldigt konstigt att bjuda dem. Eller?
Då är hon, i mina ögon, ingen vän. Jag vet inte vad andra har för vänskapsrelationer, men mina bygger på en genuin omtanke om varandra och där ingår att man uppriktigt bryr sig om vad som händer i deras liv. Det innebär också att man har förmåga att sätta sig själv åsido när något viktigt händer. Jag och mina vänner har allesamman gått igenom olika stora händelser i livet, både negativa och positiva. Om min vän ringer till mig och berättar att hennes mamma har dött, eller att hon har träffat en alldeles underbar man, så bemöter inte jag det med att fokusera på mig själv. Man följer med, helt enkelt.
Gissningsvis definierar man vän på olika vis. Jag kallar inte människor som jag super till med ibland för mina vänner. De fyller givetvis sin funktion och jag kan ha mycket glädje av dem, men de är inte mina vänner och de ingår inte i "nära och kära" som jag bjuder på bröllop. Den här "rättvisetanken" verkar ha gått överstyr.
Om vänskapen är beroende av huruvida ens partner blir bjuden eller inte, så är det i mina ögon inte mycket till vänskap från början. Oförmågan att sätta sig själv åsido för sina vänners stora händelser i livet är för mig ett tecken på att begreppet "vän" används väldigt generöst.
Skulle jag upptäcka att jag inte ville gå på min väns bröllop utan min käresta så skulle jag ifrågasätta hur sund min relation till min käresta är.
anne på grönkulla skrev 2008-12-10 08:26:48 följande:
oj, hela mitt inlägg bidde ett citat. Av detta tar jag lärdom att inte citera två inlägg i samma svar 
Hahaha så gjorde jag med innan...så lätt hänt 
Mycket väl formulerat.
Jag tror, återigen, att det här bottnar i olika syn på vänskapsrelationer. Det här "Om inte han får komma, så kommer inte jag" är något slags rättvisetänk som inte hör hemma i en vänskapsrelation eller ens i verkligheten. Människor betyder olika mycket för en. Så är det. Jag betyder inte alls lika mycket för min bästa väns sambo som jag betyder för min bästa vän. Det är ingenting att gråta över. Och jag tror inte att någon skulle ifrågasätta om jag valde att rädda min bästa vän ur ett brinnande hus före min bästa väns sambo. Det handlar inte om att inte uppskatta min bästa väns kärleksrelation. Det handlar om att just hon är mer värdefull för just mig.
Nä, det handlar inte om att min värld stannar om han inte får komma, det handlar om omtanke som du själv pratar om. Omtanken tycker jag går båda vägar. Jag tycker också att vänskap grundar sig på att man värnar om varandra. Jag fattar bara inte varför man ska stå så på tå för ett bröllopspar att de inte kan öppna ögonen för hur andra upplever saker och ting. Jag kan mycket väl gå på ett bröllop utan min käresta, han behöver inte på något sätt hålla mig i handen hela tiden och vi lever självständiga liv. Men jag uppskattar om mina vänner accepterar oss som ett par, som några - som precis som de - har valt att dela vårat liv ihop och då får avgöra om han som inte känner dem ska följa med eller inte. Jag kan inte förstå varför man inte kan bry sig om sina vänners mående på ens fest/bröllop?
Skulle du må dåligt av att inte ha din partner med dig på ett bröllop?
Att acceptera som par har ju inte heller med saken att göra. Det finns mängder av tillfällen som ni kan visa upp och bekräfta att ni är ett par. Varför måste det göras på ett bröllop?
Jag menar fortfarande att de som ska avgöra vem som får komma på ett bröllop är de som gifter sig.
jamen relationen till vännen är ju mellan mig och mig vän, relationen mellan vännens make är mellan vännen och dennes make, inte mellan maken och mig. Om jag har en vän som inte vill komma för att jag inte bjudit dennes respektive som jag aldrig träffat undrar jag ju dels varför jag aldrig träffat personen om det nu är så viktigt att de skall vara överallt som ett par.
Låter man bli och gå på begravningar också om ens familj kanske tycker det är olämpligt att folk som inte känner den döde skall komma?
Ja, jag tycker också att det är skumt om man inte har koll på sina vänners partners. Jag har ju vänner lite varstans i världen så visst - jag har kanske inte träffat alla partners, men visst sjutton är jag inkluderad i vad som sker. Det är dock inte huvudsaken, utan huvudsaken är att vänskap är vänskap alldeles oavsett partner.
