Jag vet att frågan varit uppe tidigare, men hur gör jag?
Vi ska gifta oss utomlands i augusti och tänkte skicka ut inbjudningar nu eftersom det fortfarande är hemligt. För att gästerna ska få en chans att kunna planera så skickar vi ut dem redan nu. Men hur gör man med kompisar's respektive som man aldrig träffat? Känns väldigt konstigt att bjuda dem. Eller?
Svårt att sätta ett värde på människor så där tycker jag. Visst, min blivande är den som kommer först (för det mesta, inte alltid), men min familj (föräldrar, syskon, osv) och mina vänner betyder minst lika mycket för mig. Och om kärleken skulle ta slut så är det ju de som finns kvar. Och när vi får barn så gissar jag att de kommer komma i första hand... Så för att summera, jag ser min blivande som nummer ett, men i vissa lägen kan han bli tvungen att lämna ifrån sig förstaplatsen. Men det gör han så gärna, för han vet vad min familj och mina vänner betyder för mig.
PRECIS!!! Du forklarade allt precis som jag kanner det sjalv. Forstar ni andra oxa da vad jag menar..?
Jag hoppar in i diskussionen...
Och säger att jag själv är viktigast för mig (ego, va?).
Har inga barn, så det kan jag inte uttala mig om.
Och skulle nog inte konsekvent välja min man före en familjemedlem eller nära vän. Det får behovsprövas...
Om en vän, som inte känner min man så väl, skulle bjuda mig på bröllop utan honom... Eller någon vän skulle bjudit mig utan honom innan vi förlovade/gifte oss... Så skulle jag gå.
På vårt bröllop resonerade vi som så, att nära kollegor blev bjudna utan sina respektive. Vi har inte träffat deras respektive, och kommer sannolikt inte göra det heller. Och träffas litet kort är inte samma sak som att umgås... Däremot kompisgänget, som vi båda umgås i. Där blir respektive medbjudna oavsett hur lång/kort tid de varit tillsammans. Vi bjöd till och med den respektive som tillkommit efter att inbjudningskorten skickats ut. Eftersom vi aldrig skulle få för oss att spekulera i hur förhållandet kommer gå skulle vi aldrig ge oss in och värdera om det är "seriöst" eller inte. En del är seriösa efter en vecka, sånt kan man aldrig avgöra som utomstående...
Så vi bjöd alltså folk som ingen av oss träffat. Visade sig vara helt rätt beslut, och även om det tagit slut kort efter så hade vi inte ångrat oss ändå.
Du ar inte alls ego...
Jag har bara blivit valdigt "pappig" sen min syster sa upp kontakten med hela familjen och pappa blev helt forkrossad for att vi inte far traffa barnbarnen... 
Barnen ar inte "mina", utan min andra systers. Men star dom valdigt nara, delvis pga att det var jag som tog hand om allihop nar foraldrarna separerade.
Och dessutom (puh...) sa har jag en lillasyster som ar mitt ALLT.
Kan bara tala för mig själv, jag träffade maken maj 99, han var bjuden på ett stort, fint bröllop aug 99 - jag hade aldrig träffat någon av dem tidigare men jag är väldigt glad över att jag blev bjuden och gick Och det var flera "nya" flickvänner som blev bjudna - såklart satt vi vid bordet längst bort och jag satt brevid min makes bästa väns nya flickvän som ingen heller träffat tidigare. Jag tror vi hade roligast vid vårat bord faktiskt och alla dessa flickvänner är nu gifta och har barn med dessa män
Om man inte har en extremt tight budget skulle jag rekomendera att bjuda - ingen blir väl sur av att få gå på bröllop och det lägger en god grund för framtida vänskap Och vi talar ofta om det bröllopet, det kändes lite konstigt att gå fram och gratulera och samtidigt säga "Hej, jag heter xxxx och är flickvän till xxxx" men jag var väldigt glad över att de ville bjuda mig.
Hon har ju till OSA går ut att svara så inte behöver du höra om hon velar tycker jag. Säg bara att hon då ska svara så sent hon kan.
jag har inte frågat henne, jag lämnade en inbjudan till henne och hon tyckte det var en fantastisk bra idé att vi ska gifta oss utomlands. jag sa ingenting om hennes dejt. Några dagar senare så säger hon: "jag har bokat flyg, vi kommer ner den 26e..." VI? Ok, då anatar jag att hon räknar med honom. Ärligt talat så struntar jag i vilket nu. Hon får väl ta med honom, men vi bör ju veta en vecka innan med tanke på kuvertavgiften.
När jag och min m2b hade varit tillsammans i några månader skulle både hans syster och hans kusin gifta sig. Redan första gången jag träffade systern, lite snabbt, frågade hon om jag ville komma på bröllopet som bara var några veckor efter. Hon ändrade all bordsplacering och festprogram där det stod lite om varje gäst och sånt bara för min skull och jag är så glad för att jag blev bjuden.
Hans kusin däremot som gifte sig några månader senare bjöd inte med mig trots att jag träffat henne några gånger och trots att broderns flickvän var medbjuden. (De hade dock varit tillsammans 3månader längre än oss och innan inbjudningarna kom ut).
Än idag är jag lite ledsen för det. Så svårt är det väl inte? De hade ju flera månader på sig! Men det var ju deras val.
Jag var ändå med på presenten till dem och stod med på kortet och så. Ändå stod bara sambons namn på tack-kortet.
Jag retar mig inte på det längre och vi ska bjuda dem på vårt bröllop trots att vi nästan aldrig ses och vi bara bjuder de närmaste, men det känns inte jättekul.
du känner inte min vän, he he..detta är typiskt henne att planera in en massa saker med en ny kille. Men men, jag bryr mig inte så mycket, han är välkommen om hon vill ta med honom. Han kanske inte ens vill, vem vet.
Förhoppningsvis så är det så att om de har köpt flygbiljetter så räknar de med att vara ihop. Och är de inte det så vet du nog det en vecka innan. För det kanske inte är så hemskt att betala en kuvertavgift för din kompis respektive, även om du nu inte hunnit träffa honom så mycket. Det är väl att betala en kuvertavgift för någon som inte kommer som är litet trist...
ja det löser sig, jag menar är hon lycklig så är jag glad för hennes skull!
