Elfte omgången av Nu har jag gjort det igen!!!

Muffins
nej fan vad trist! Både med mormor och tjaffs med kärestan.

Hmm, trist. Tyvärr är det ju inte så ovanligt det där - vi grälar fortfarande om exakt samma förutsägbarheter sådär 10 år senare... Det gäller bara att hantera det...

Imorrn ska det ske! Då ska vi sitta oss ner o prata. Hur? Plötsligt så vet jag inte ens vad jag ska säga. Sist vi hade samma(?) gräl höll det nästan på att sluta illa. Vi bestämde tillslut att ge det en chans. Tre år senare har vi samma problem. Tydligen står vi still o trampar vatten. Är sååå rädd! Tänk om han säger "det som inte får sägas"?!?! *buhuhu*

*smyger in och vädrar muffinsproblem*

Hörru pinglan, upp med hakan! Man kan tycka alldeles rörande olika men ändå hålla samman - det handlar om att kunna våga vara oense men ändå inse att man har något tillsammans som betyder mycket mer än ett övergående gräl.
Våga vara oense, men våga ta första steget till att bli sams också.
Det är inte de olika uppfattningarna som är farliga för förhållandet tror jag, utan hur man väljer att hantera dem.

Hej Sister och tack för de uppmuntrande orden. Ska komma ihåg imorrn. Hoppas allt är bra med dig!

Tack tjejer för råd o puffpuff!

Muffins - Sis har helt rätt! Ibland handlar det om att enas om att man är oeniga.

Tänk på HUR ni pratar om det. Anklaga inte utan konstatera att "Jag blir sårad när.." eller "Jag förstår inte hur du tänker när...". Ta inte på dig skulden utan sköt din del av samtalet utifrån att ni har lika stor del i relationen. Det är väldigt lätt att hamna i en bakåtvolt som innebär att man ber om ursäkt för något som egentligen sårade en själv... Tänk igenom ett sätt att diskutera som utgår från; inte anklaga, inte skuldbelägga, inte ta på sig all skuld och samtidigt konstatera: Att man kan inte vara enig om allt, hur går ni vidare utifrån att ni är oeniga??

Maken och jag är knappast nåt skolexempel på hur man SKA göra. När vi var oeniga senast (inte osams alls dock) handlade det om vardagsrumsgolvet. Han tycker att allt ska bytas samtidigt för att skapa enhetlighet. Jag tycker att det gamla kan bevaras och att vi lägger ett nytt på den del som behöver nytt golv. Som tur var så var ingen av oss fokuserade på tex priset eller ett visst utseende eller för den delen gjorde det till nån principfråga.... Slutklämmen blev att vi enades om att vi inte tyckte lika. Så småningom måste vi bestämma oss. Mitt stalltips är att det kommer styras av plånboken....

Vickan
Behöver jag säga att du prickade in mig på beskrivningen där. Detta ämne är så himla kompicerat. Han tycker att mitt val (som handlar om min familj) har gett bieffekt på vårt förhållande. Vi har försökt hantera så gott det går. Nu, tre år efter har vi hamnat där vi var från början. Känns som vi inte har löst problemet utan skjutit upp det.

Jag har försökt bena upp problemet och försökt tänka på mina förklaringar. Min familjsituatuion är jättekomplicerat. Tro mig, inte ens jag förstår det! Jag hoppas han förstår mina handlingar (bättre) efter det.

Jobbigt, muffins. Men jag håller tummar och lita på Sis, hon är klok som en bok, i vanlig ordning!

Ok tjejer! om knappt en timme kommer grabben hem. Då ska vi snacka. *darrar* Jag är så rädd att jag skakar och får hjärtklappning. Känns som tårarna står i givakt där bakom ögonlocken. Får ta det som kommer. nu orkar jag inte tänka mer, snarare försöka samla mig och ta mig igenom den här timmen.

Tack tjejer! Utan denna tråd skulle jag nog brytit ihop för längesen.

muffins, jag håller tummarna och tänker på dig! Tänk nu på vad både Sis och Vickan sa. Heja dig!