Jag menar att det faktum att det är "självklart" att det är pappan som ska leda in inte är en isolerad företeelse som bara "råkar" ske, just med tanke på avsaknaden av andra alternativ. Som någon var inne på - man kanske säger att det går lika bra med mamma, men i praktiken gör det inte det utan man väljer pappa.
Aleta skrev 2009-01-13 17:19:15 följande:
Fast det är inte säkert att det handlar om något annat för personen i fråga. Man har en fin relation till sin pappa, man har hört talas om eller sett brudöverlämning och vill göra det för pappas skull. (Inte reflekterar man heller över att mamma hamnar i skuggan på detta vis, för man har inte sett exempel på att hon ska hedras på liknande vis.)Att det finns en symbolik i det har man inte alls funderat på, inte heller att det är en symbolik som man innerst inne skulle ta avstånd ifrån. Har man väl frågat pappa och han nu blev glad så tror jag att det skulle kännas hemskt att säga att man har ändrat sig trots att man fått veta symboliken. Då känns det nog bättre att hålla hårt fast vid de argument man har för att kunna må bra med det val man har
gjort.De som ändrar sig i frågan är nog de som inte har kommit så långt i planeringen att det kan såra en pappa eller bror om man ändrar sig.
