Aleta skrev 2009-01-12 22:15:27 följande:
Bäst jag svarar på en gång, om jag läser igenom allt som har tillkommit så hittar jag aldrig denna kommentar igen. För det första så har jag inte uttalat mig ännu, så du kan ju vänta med att be mig att hålla inne med mina fördomar(?), du vet ju inte ens vad jag ska säga. För det andra så har jag givetvis anknytning till USA, annars kan jag inte uttala
mig.Ni som har hängt på BT ett tag får ursäkta: "Favorit i repris". Det här handlar om några av mina släktingar i USA. Min kusins dotter håller på att ta sig ur ett otäckt förhållande...kanske. Hon tycker att hon har lovat att lyda och hedra honom och han tycker att hon och barnen är hans egendom. De tillhör inte någon extrem kyrka utan en av de vanliga i USA.Denna kvinnas mormor kommer från Sverige och är en av de mest självständiga, frigjorda kvinnor man kan tänka sig. På bara två generationer har kvinnosynen i denna familj förändrats på detta sätt genom yttre påverkan. Alltså sådant som andra har gjort privat, för jag kan garantera att de inte har fått lära sig det
hemma.Nu kan man givetvis inte skylla allt på brudöverlämning även om det är den symboliken som de båda har tagit fasta på. (Han har fått henne, hon har lovat att lyda.) Detta är alltså ett västland som vi inte tror har så många ojämlika symboler (jämfört med länder i tredje världen t ex) så påverkan borde inte vara så himla stor kan man tycka, men uppenbarligen så har någon slags påverkan skett. Hon valde själv att gifta sig med honom, men samhället och även hon själv tror att hon på något sätt är underordnad mannen.Så kontentan är: Det man gör idag kanske påverkar ens dotterdotter. Många bäckar små osv. Att vi har det så bra idag vad gäller jämställdhet ska vi nog passa oss för att ta för givet. Jag tror att om vi inordnar oss i för många symboler och stereotypa fack så kommer vi eller de som kommer efter oss att löpa större risk att så småningom bli fast där. Dvs, de kommer inte att kunna ha vår valfrihet.Bli inte så arga för att vi finns som ser symboliken och befarar vad det kan leda till i framtiden.Jag är inte arg på dem som väljer brudöverlämning, men jag blir rädd när vissa vägrar acceptera att symboliken finns.
uhm. Oj. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Om jag säger såhär. Jag är uppfostrad självständigt, min farmorm mor hade stans första frisering och var egen företagare och så har det fortsatt, samma grej på mammas sida. Inget förtryck någonstans. Starka självständiga kvinnor. Far som uppmuntrar självständighet blablabla likaså mor. Jag träffar Galen latino som jag blir tillsammans med i flera år som behandlar mig som avskräde och som kallar mig hora och säger att jag ska sitta med benen i kors och göra som han säger osv. Totalt förtyck. Detta kan jag ju naturligtvis skylla på att min brors fru några år senare valde att gå in med sin pappa när hon gifte sig. Eller så kan det KANSKE eventuellt vara så att man kan hamna iden situationen vem man än är. Ja, ni starka megafeminister, ni med! Men kom fan inte och säg att sådana förhållanden blir till pga av påverkan utifrån av brudöverlämning! Jag kan lova garanterat till en triljon % att han hade varit ett lika stort pucko om de inte hade gift sig. Det är sjukt komplicerat och det är enooormt svårt att ta sig ur sådana förhållanden. Och det är väldigt väldigt enkelt att skylla det på "brudöverlämning" och "inspiration"
Jag menar kom igen, som en tjej som själv har varit utsatt, borde inte jag vara den som tar störst avstånd från att gå in med sin far?