Pappa som ger bort?

Rätta mig om jag har fel, men att fråga om någons hand är egentligen bara ett annat sätt att be om dennes välsignelse. Bara det att man följer den traditionella koden genom att göra det på samma sätt som det gjorts i alla tider, alltså att formellt be om flickans hand.
Även om en far inte ser på flickans hand som sin personliga egendom så kan jag förstå att han uppskattar att hans blivande svärson visar respekt för dessa koder. Även om det bara är ett spel för gallerierna, men ärligt talat så är ju det mesta rörande vigseln bara skådespel i så fall.

Allt utom detta:
"Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tar alltså du N.N. till din hustru?

(Svar: Ja)

Tar du N.N. denna N.N. till din man?

(Svar: Ja)

Jag förklarar er nu för äkta makar."

Och detta:
"Ni har förklarat att ni vill låta registrera ert partnerskap. Tar alltså du N.N. denna/denne N.N. till din partner?

(Svar: Ja)

Tar du N.N. denna/denne N.N. till din partner?

(Svar: Ja)

Ni är nu registrerade partner."

Allt annat är helt onödigt och tvivelaktigt, men jag tänker inte predika mina värderingar som det enda riktiga!

För övrigt så tycker jag att denna version är så sjukt romantiskt:
"Äktenskapets ändamål är enskildas väl och samhällets bestånd. Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra. Tar alltså du N.N. denna N.N. till din hustru att älska henne i nöd och lust?

(Svar: Ja)

Tar du N.N. denna N.N. till din man att älska honom i nöd och lust?

(Svar: Ja)

Ge varandra handen till bekräftelse på detta. (Före handslaget kan mannen lämna kvinnan en ring.)

Jag förklarar er nu för äkta makar.

Glöm aldrig det löfte om trohet som ni nu har avlagt. Lev med varandra i inbördes aktning, kärlek och förtroende och besinna ert ansvar mot kommande släkten. Må endräkt och lycka råda i ert äktenskap och i ert hem."

Men det är min högst subjektiva bedömning och den går nog inte att förklara för den som inte känner exakt likadant som jag!

Inte i Indien, men i Kina och Japan är de oftast vridna moturs.
Jag har för övrigt gamla dräktdelar med glada svastikor från 1800-talet som jag använder. De har ingenting med förintelsen att göra och kommer aldrig att få den betydelsen heller. Det är bara att beklaga att dessa symboler inte går att återta än på ett par år...

Word!

Jag skulle vilja säga att det är dumt att dela upp saker i manligt o kvinnligt i SYNNERHET när det gäller barn! Det absolut viktigaste är att låta varje individ utforska och utveckla sin egen personlighet utan en massa dumma etiketter i blå eller rosa.
Jämställdhetsfrågan är ju både ett strukturellt och individuellt problem som jag ser det, och det räcker inte med att enbart etikettera vissa företeelser som förkastliga i ett genusperspektiv utan att samtidigt ta hänsyn till alla andra faktorer som påverkar individen. Och det är verkligen inte konstruktivt att avfärda en individ som en blåst kossa som köpt en fånig hollywoodsaga utan att tänka bara för att han eller hon har en annan syn på denna företeelse.

Burre Präst: Vad säger du då om alla som tar upp sina egna släktingar som exempel på att det faktiskt har förekommit?
Eftersom du ändå drar upp jämförelsen med den vita klänningen så undrar jag varför det skulle vara omöjligt att importera en annan bröllops detalj utan dess negativa betydelse? I de länder där den praktiseras i kristna kyrkor så har de ju inte längre den betydelsen öht?
Du säger att symboliken är självklar men det kanske bara ser ut så för dem som är invanda med det tänkandet? Och andra ser nånting HELT annat än vad vi i Sverige gör? Tror du på den möjligheten eller har svenska kyrkan tolkningsföreträde i symboliken i alla ritualer?

Vad spelar det för roll vart det kommer ifrån?

"Det man icke kan tala om, därom måste man tiga."

Ja och inte rätt nånstans heller! Salome har ingenting öht att göra med Ishtar. Förutom en viss dragning åt erotisk dans. Det var inte förrän på 1800-talet som Salome fick dansa med sju slöjor, och då i en pjäs av Oscar Wilde. Inte i bibeln.

Det är en väldigt tveksam sanning att det alltid är den yngre religionen som tagit över och ändrat på den gamla! Ibland har två religioner levat en lång tid samtidigt och båda har influerats av varandra. Därför kan det precis lika gärna vara en nyare version av den gamla myten som präglats av en modernare religion, inte bara den nya historien som bär spår av den gamla. Om ni hänger med?

T. ex: Om historien om Ishtar tecknats ned ungefär samtidigt som Salome-historien dyker upp så behöver inte likheterna dem emellan vara uteslutande pga av att judarna behövt "slåss" mot gamla sagor utan det kan faktiskt vara berättaren av Ishtar-sagan som inspirerats av Salome.

Detta var bara ett exempel, jag håller fast vid att Salome och Ishtar inte har något alls med varandra att göra

Sa jag judar? Jag har tänkt för mycket på dem idag...

Nej, knappast slumpen, men det är vanskligt att dra slutsatser om myternas originalitet när ingen egentligen vet hur de berättats från början.

Men att man ger åskguden tillhyggen för handgemäng eller smide är väl egentligen inte särskilt påhittigt? Och att han är en arg lirare med brinnande spjut och pilar kan ju vem som helst se!
Jag vill verkligen inte vara den som tar sig sista ordet denna roliga diskussion, men mer OT kan det knappast bli.

ALLA hårdingar dödar drakar eller ormar eller andra stora vidunder Inte bara åskgudarna.

anne på grönkulla skrev 2009-01-20 16:10:21 följande:

Indeed!