Får man ha åsikter om svensexan??

Nej, det är inte särskilt underligt alls. Det är snarare mänskligt.

Tycker att du ska sätta dig in i t ex Stanley Milgrams forskning så får du se exempel på hur lättpåverkade också vuxna människor är.

Ett svenskt inslag kunde ju vara att gå in tillsammans.

Å andra sidan så blir det en värdering från hans sida om han stannar kvar i situationen.

Vill nu skrev 2009-01-15 13:49:10 följande:

Vänta nu... var det inte du som inte skulle tillåta att din man gick på ett bröllop du inte var bjuden till..?

Självklart är det inte ett problem när man delar grundvärderingarna i ett förhållande. Däremot verkar just det här fenomenet inte vara något som man överlag diskuterar ur ett ideologiskt perspektiv i förhållandet.

Jag anser inte att det är ett "överdrivet kontrollbehov/överbeskyddande" att av ideologiska skäl inte acceptera att ens partner stödjer en sådan industri. Du kan förmodligen komma på företeelser som du inte skulle acceptera att din partner stödde och som då följaktligen innebär att du skulle välja bort vederbörande som partner.

Aha. Så om han ville gå så hade det varit ok?
Det var ju skönt.

Vad är det du menar är att "kontrollera"?

Det finns ingenting som du tycker är såpass viktigt för dig att du skulle säga till din man att för din del så får han inte göra det?
Jag kan komma på flera saker. Han får t ex inte vara nazist, ägna sig åt pedofila eller kvinnoförnedrande beteenden, ljuga eller vara otrogen. Jag anser att det är viktigt att kommunicera vad man accepterar och inte. Om han därefter bedömer att det är viktigare för honom att ägna sig åt något som hon finner oacceptabelt, ja - då prioriterar han ju det. Inget mer med det. Att gå runt och hålla käft för att inte verka "kontrollerande" frambringar ju inte direkt ett sunt förhållande.

Poängen med att nämna ditt motstånd till att han går på bröllop där inte du är bjuden är inte att starta en diskussion om det. Poängen var att det finns sådant som du inte accepterar och då blir det tämligen löjeväckande att gnälla över att andra finner saker oacceptabla.

Uppenbarligen blir folk kära i människor som inte alls delar deras syn på vad som är acceptabelt och inte. Det händer nog ganska ofta och jag gissar att det i alla fall delvis beror på att man romantiserar förhållanden så till den milda grad att man jagar känslor och inte använder något förnuft alls.

Jag tycker att det handlar om att ge och ta. Om jag vet om att min käre skulle må dåligt av att att jag gör något så skulle jag först och främst överväga om det är något jag kan leva utan eller om jag inte kan kompromissa med det. Så, om jag hade velat vara otrogen men inte var det för att han inte ville det, så är det ändå ett tecken på att jag prioriterar honom.

I det här fallet, och i många fall som tangerar samma ämne, tror jag att man ofta inte alls har diskuterat frågan och att man så att säga "redan" blivit kär när det dyker upp.

Jag menar att om man prioriterar relationen så gör man det. Punkt. Det kan alltid uppstå situationer där man känner för att göra sådant som inte är bra för relationen. Men då menar jag att man får gå tillbaka till viljan. Med det menar jag att det är skillnad mellan att känna för och att vilja. Har jag fattat ett beslut att jag vill vara med min käre, så beter jag mig också därefter.

Angående inskränkning av andras frihet, så gör vi det dagligdags på många sätt som vi helt har accepterat, inte minst lagmässigt. Så det argumentet tycker inte jag håller alls. Dessutom tycker jag att det blir tokigt om man hänvisar till att man har åsiktsfrihet. Det har man givetvis. Men att ha rätt till sin åsikt är inte detsamma som att ha rätt till mig.

Nej, det är sunt att kommunicera vad man tycker och tänker om olika saker. Det kommer alltid uppstå situationer under livets gång som man inte har förutsett. Då måste man få diskutera och bedöma vad man anser är acceptabelt och inte. Du blir ju inte sundare av att låta bli i rädsla för att verka "kontrollerande".

Okej. Då är det kanske ett integritetsbekymmer. Somliga har väl helt enkelt bara integritet nog att våga ta upp sådant som man faktiskt inte accepterar.

*suck*
Det är det här med analogier igen. Att ha åsiktsfrihet är inte detsamma som att man kan kräva att andra människor ska vilja vara med en oavsett.

Vore det så enkelt så tycker jag att du ska ta dig till t ex Gaza på stört och lösa det.

Tja, ibland så.

Det gjorde jag just. Jag ifrågasatte att man börjar gnälla om "inskränkande av andras frihet".

Fast om man uppfattar äktenskapet som "ofrihet" så är man nog inte redo att gifta sig.