Hoppas verkligen att du känner att du får helena tillbaka sen :)
Jobba på! Du klarar det, det blir enklare och enklare för var dag som går!
1augusti2009 skrev 2009-03-02 23:35:26 följande:
Har sagt så många ggr att det var länge sedan jag var "BARA" Helena...Skulle bli så skönt att få tillbaka sig själv när de 9 månaderna var slut och min dotter skulle titta ut. Men då blev jag mamma, som jag iofs har störtlängtat efter och är det största som hänt mig men ändå så skanade jag Helena.Sen när jag gick tillbaka till arbetet/studierna då skulle jag få mitt gamla jag tillbaka men hela tiden så har ngt känts fel.Visst jag har HELA tiden tänkt på min vikt, och inte känt mig fin men ändå så slår man bort det hela tiden.På ngt sätt så har jag inte känt mig så stor som 115-130kg, tror att man mentalt försöker att bortse från den bistra sanningen, nu när jag ser byxor och kort så är det ju bara att inse.Jag har nog alltid flytt till ngt mysigare och trevligare med min mat, jojo bantat hela livet med start på måndagar hållit ut i en vecka och sen åkt dit ige. Svullet upp mig på söndagen för att börja igen på måndagen, resulterat i att jag bara ökat ivikt med reaketfart.Detta berättar jag inte för vem som helst, pappa= beroende, har varit fast i drogträsket när han var ung och har ett sockerberoende idag.Mamma= även hom ett drogberoende från ond rygg med tabletter när hon var ung och idag nykter
alkolist.De är världens finaste och skötsammaste människor och ytan kan inte skvallra om dessa beroenden men den kan bedra.Har i och med den här påbörjna resan insett att mitt beroende är MAT/SOCKER och att jag måste ta itu med dett för annars kommer jag aldrig att fixa hålla min vikt när jag är klar.En sak att gå ner i vikt men sen då det är då skiten börja rpå allvar, är som du PENTAN rädd för att börja äta igen.Vet iaf en sak eller åtminstone tror och hoppas är när jag till slut når min trivselvikt och får bukt på hjärnspökerna så har jag Helena tillbaka.PENTAN, TOKSTOLLAN, KNYJOY: Era inlägg fickmig att börja fundera och kände att jag behövde skriva av mig...Nu blev det långt, får se om ngn orkar läsa hit, isf,STOR kram till alla oss kämpar