Barnkarusellen snurrar vidare

Nu har jag också varit hos gyn och gjort mitt livs första VUL... helt utan resultat. Gynläkarn betonade rätt många gånger att eftersom jag KAN bli gravid är det bara att kämpa vidare. Precis som jag visste gör de inte nån utredning förrän efter tredje missfallet... och då kollar de infektion och ev genetiska förklaringar.

Han tyckte att om jag lyckas få en graviditet att gå in i v8 ska jag se till att göra VUL för att kolla att allt är ok.

Jag måste ju säga att jag med all kunskap från tråden och nätet inte var ett dugg förvånad.... det enda "nya" är att jag har en schysst livmoder som inte är hjärtformad eller så... och äggledarna såg helt ok ut också.

Förväntat antiklimax... bläääääää för att utan skyddsnät kasta sig ut igen.... men men... som ni har tjatat om och som han sa: Jag kan ju bevisligen bli gravid och det kan ju inte alla...

Näeee... isch... nånstans långt inne drömde jag nog om en mirakeldiagnos med tillhörande mirakelmedicin...

..... deppmanteln nästa....

Cicci - hade jag varit i dina kläder hade jag nog skippat flygresa i den tidsmässiga gränszonen.... men luften är fri och det är hemskt lätt att tycka en massa åt alla andra....

Frejis - läbbigt med myomen!

Nenne - *kramar om*

fru AM skrev 2009-03-12 17:01:49 följande:

joooo ska nog ta mig samman till det..hm... en annan dag...

hm... på något konstigt sätt kan jag inte tillåta mig själv att tänka så... alltså att "ett missfall till och jag skiter i projektet". I ditt fall är det helt begripligt att du resonerar så, efter all kamp. I mitt fall känns det som jag lämnats med min förvirring. Och en känsla av att jag MÅSTE gå igenom sånt här. Har ju ingen aning om fler missfall är att vänta men man SKA liksom palla detta.... dessutom utan mer än ett kort "beklagar" från gyn... hm..... jag vet att om jag plussar igen ska jag vänta barn, inte missfall... men ändå..... det är galet vad man utsätter sig för och förväntas utsätta sig för...
.... och vilket ENORMT UNDERVERK varje välskapt nyfödd unge är....

*kram tillbaka AM*

Och stor kram till blivande fruL!

EA - för det första FÅR man skriva långt här!! *kramar om*

Hm.. nästa skarpa försök... jaaa du... en VÄLDIGT hemlig hemlis är att tre äggblåsor syntes på VULet... jag orkar inte riktigt räkna men det är nog ÄL-tajm ungefär just nu... men jag har ingen stormande motivation ikväll och jag ska åka bort utan maken över helgen. Så svaret blir väl framåt mitten av april kanske... gaaaa det känns dessutom som att jag snart är VÄRLDSMÄSTARINNA i att skjuta upp det här... står inte ut med mig själv ens... näeee elände att jag ska resa bort i helgen.. hade velat hälla i mig sprit och sura...

... men jag ska umgås med människor som får mig att må bra... så egentligen är det nog idealiskt...

Och EA igen - puckona som ställer menande frågor: svara nåt lagom dräpande av typen "barn kommer ju inte på beställning".... själv är jag ASLESS på vissa som tjatar.. en röt jag åt häromdagen (kollega) och sa nåt om "jaaa men det är ju inte 100% leveranssäkerhet i barnfabriken"- samtidigt som jag såg lite lagom sur ut. Kanske håller hon käften.....

Jättekram tillbaka! Och som sagt... det konstiga är att man SKA stå ut med det och man hantera det diskret... för det är ju inget man babblar om på jobbet.... för det kan ju skrämma vem som helst...

Näee skit och elände. Tur att jag har en go helg att se framemot!

EA - stackars! och synd att maken är på vift - brukar vara bra tröst att kramas annars...

Själv är jag för trött för att gå och lägga mig. Mest för att gå och lägga sig innebär en massa jox innan jag äntligen får sova.... men hm... det är hög tid att ta tag i projekten.... så:

Sov gott och ha en bra helg! Nästa gång jag häckar vid datorn är troligen på söndag kväll.

*kram och TACK för att ni finns*

kram tillbaka kängu!

Hej!

Har varit på vift undan allt i helgen. Värsta egoboosten i form av att umgås med ett av mina gäng där ingen ställer nån jobbig fråga.

Lappis och Nenne - jag grubblar verkligen DJUPT över det här med bebisfabriken.... hur mycket ska jag tåla... tydligen måste jag hoppa utför igen... känns hemskt OTRYGGT.. hur kommer jag att reagera om det blir mf igen? Hur mycket måste man tåla?

Och något som vuxit fram som en stor fråga - jag är annars en mycket öppen person som pratar om mina innersta funderingar med rätt många. Hela soppan med mf:en är avdelningen hyschhysch och alltså blir det i min värld större monster än vad jag tror att de annars skulle bli. Näee just nu känner jag blir mest frustrerad på hela soppan....

Nån av er skrev nåt i stil med "det är väl lika bra att hoppa igen Vickan, varför spilla tid". Mitt svar: Inte faaaaaaaaaaaaan vet jag.. men det här är utan diskussion mitt livs största förvirring...

Nånstans långt inne funderar jag i samma banor som Nenne om det där med att inte känna igen sig själv. Min "kamp" har ju sett annorlunda ut hittills... men förvirringen..

Och ni vet ju dessutom hur yr jag var innan jag hoppade första gången.

Det spännande i den här tråden är ju alla våra olika fokus, våra olika mål och vägar dit...... själv vill jag just nu helst bara slippa hela projektet... vilket innebär ett VÄLDIGT kortsiktigt sätt att se på frågan... eftersom strutsmentalitet inte löser NÅGOT.... om nu frågan får nån lösning.....