självförtroende

Jag gillade boken "De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör" av Freeman & de Wolf.

Egentligen handlar det inte så mycket om vad du tycker utan om hur du handlar. Dvs om du börja bete dig som om du tror på dig själv så kommer du att tro mer på dig själv och bli gladare och mer avslappnad på köpet.

Det ÄR svårt att förändra sig själv men det går. Lycka till!!

Tack för tipset!
Känner för att typ klippa håret, köpa lite nya kläder, börja gå rak i ryggen och bara anstränga mig till det yttersta för att utstråla självförtroende...

Gör det!!

Om rak rygg och nya kläder underlättar för dig så KÖR!

Det låter kanske konstigt men det fungerar - första steget är att "låtsas" att man har bra självförtroende. Du skulle bara veta hur många framgångsrika människor som egentligen sitter med dåligt självförtroende och är jätterädda för att avslöjas som odugliga.

Jag vill inte låta nedlåtande eller nått sånt
MEN...

Om du förändrar det yttre så kommer det innre ändå att stanna kvar . förstår du hur jag menar ? Man kan inte fly från sig själv utan det bästa är att börja jobba med sig själv fast det inte är lätt och SEN göra dom yttre förändringarna. tro mig jag vet
Lycka till

Tack för peppningen!
Ska ta lite starkt te och bara försöka tänka bra tankar ett tag... kanske skriva ner dem också. Jag är inte så dålig att jag ska behöva känna mig så här dålig, faktiskt.

Fast det hjälper faktiskt att "låtsas" lite också.
Att liksom hedra sig själv genom att tycka att man är värd att lägga lite tid och pengar på är nyttigt för mig ibland iallafall. Och att räta på sig hjälper verkligen! Precis som det hjälper att le om man vill bli gladare...

Du behöver ju såklart göra MER än det, men det är absolut inte strunt att göra det du funderar på.

Har du funderat på att söka dig till någon samtalsvariant? det kan vara betydelsefullt med ngn typ av mentorskap/kurator/psykolog/präst eller vem du känner kunde finnas och vara bollplank. Det har spelat STOR roll i mitt liv.

Jag förstår hur du menar men jag håller inte med.

Att förändra på utsidan kan vara det som ger förändringen på insidan en skjuts. En helt annan sak är att det inte räcker med att klippa sig för att problemen skall lösas.

Jag håller med om att man skall jobba med sig själv men en del i det förändringsarbetet kan mycket väl vara att ändra på sitt yttre, man behöver ju inte vara så drastisk att man rakar av allt håret á la Spears

Jag går till kurator regelbundet, och det känns skönt, men sen är man ju ändå ensam med sina tankar och känslor den största delen av tiden... så jag känner verkligen att jag måste bli bättre på att rycka upp mig själv och känna mig stark o glad o lugn i stället för överkänslig o tungsint. Jag sätter hela tiden upp nya kriterier för vad jag ska ha gjort för att bli "godkänd" av mig själv.

didis,
nej, rakad skalle blir det nog inte. Förresten, såg du "Du är vad du äter" med Sanna Bråding igår? Hon rakade av sig håret som en del i processen att förändra sitt liv.

Ja gör det!

En stor sak är ju när man åtminstone börjar avslöja sina egna tankar. Så när skitsnacket dyker upp i huvudet kan man se det liksom utifrån och säga till sig själv att lägga av, INNAN man hinner börja sjunka i den där kletiga sörjan som blir om den typen av tankar får forsa fritt in i ens inre.
man hinner vrida av kranen och säga, tack men no such shit in MY mind thank you very much!, och så får man mota tanken med arton bra tankar istället...

Då kan det vara förbaskat bra att ha en lista. Läs den högt om nödvändigt!

Det låter bra, ännu bättre om du hittar en bra kognitiv psykolog, tyvärr känner jag bara psykologer i Linköping

För många år sedan var jag också ganska pessimistiskt lagd tills jag tröttnade på mig själv och bestämde mig för att ändra på det. Det var inte lätt men det gick.

Personligen tror jag inte på att "bearbeta" saker som hänt. Det som hänt har hänt och det bästa man kan göra är att lära sig leva med det. Man kan ändå inte göra det ogjort.

Jag har den stora turen att ha kompisar som är psykologer, även om de givetvis inte ger terapi (mer än som vänner brukar) är de ändå väldigt bra att rådfråga

Didis,
har du några tips på vägen -hur lyckades du bli mer positiv och mindre pessimistisk? Tänkte att man skulle kunna försöka terapeuta sig själv lite... ge sig själv nån sorts uppgift att jobba med varje vecka.

Som passionblommans skrev - det gäller att mota bort de pessimistiska tankarna och "tvinga" sig att tänka positivt.

Tex om man blir av med jobbet. Tungt, visst, och det måste man få känna. Men efter en tid (några timmar eller max dagar) kan man göra en lista på postitiva effekter av att förlora jobbet;

- det är en chans att göra något nytt - nytt jobb, ny utbildning, kankse starta eget?

- hobbyn man aldrig hinner med kan man utveckla

- köket kan målas om, garderoberna rensas och huset städas

- man hinner sitta mer på BT

etc etc

Göra listor funkar för mig men kanske inte för andra, jag tycker att det blir tydligare vilka val jag har.

Lista några problem du tycker att du har i livet och hur du skulle kunna förändra dem. Men var konkret, inte bara "tjäna mer pengar" eller "bättre jobb" utan vilket jobb vill du ha, hur skall du nå dit, vilka utbildningar krävs, vilka skall du nätverka med etc etc.

Tack för bra tips!

Jag blir glad över att läsa att du vill ta tag i det här och inte bara accepterar att det alltid ska kännas så här. DU har makten över ditt eget liv och i det innefattas att du kan be om hjälp när du behöver det!

Lycka till.

Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu" (tror jag den heter) ger konktreta tips på hur man skall gå tillväga för att förbättra sitt självfötroende och självkänsla.