I vått och torrt (del 5)

Nu ringde maken också, så då var det bara att böla lite till... Herregud, vad jag håller på!

Som sagt, mamma & maken har en förmåga att få mig att öppna ventilen och lipa... Det känns iaf betydligt bättre efter att ha pratat med dem. Mamma är världens klokaste och maken är världens finaste. Nu ska jag skärpa till mig, äta nåt och ta en dusch. Tack för kramar!

Sedärja, det vaar väl det jag misstänkte. Det blir ju JÄTTESPÄNNANDE för min sambo nu i veckan då...och min mamma kommer förresten hit på tisdag så då är det väl lika bra han flyr fältet.

Jag bara föreställer mig en sjuhelsickes PMS uppförstorad ggr tusen eller så...

Nåväl, vad gör man tydligen inte för det där plusset.

God morgon!

Det är kanske inte så många som är vakna vid den här tiden på 1 maj? Det var väldigt tomt på vägarna... Men vi danskjobbare är lediga nästa fredag istället

Ja Blommis, det är väl bara att härda ut...

Min kloka mamma fick mig att tänka om. I stället för att tänka "vad är det för fel på mig" eller "vad har jag gjort för fel som inte blir gravid", så ska jag tänka "vad vill livet lära mig av detta"?

Hon påpekade att detta är en av de första motgångarna i mitt liv som jag inte själv har kunnat påverka eller styra över. Jag har kunnat påverka utbildning, yrkesbana, partner, bostadsort, fritidsaktiviteter, fysisk hälsa genom träning, med mera. Men plötsligt ligger målet utom min kontroll. Hon (och jag också) är av åsikten att det finns en mening med det mesta som sker i livet (även om det kan vara svårt att se när man är mitt i det), och att livet hela tiden har en förmåga att göra oss rustade för att kunna tackla dess med- och motgångar. Så detta är kanske något som jag faktiskt kommer starkare ur, vad som än händer? Kanske vill livet lära mig att jag inte kan styra över allt som sker, att jag inte alltid kan välja? Och få mig att inse värdet i det jag har, istället för att sörja det jag inte har?

Låter kanske flummigt, men det hjälper faktiskt mig att tänka så. Det är fantastiskt hur man faktiskt kan påverka sinnesstämningen med tankens kraft...

Dessutom påpekade mamma att jag alltid har varit väldigt otålig, och aldrig har varit speciellt bra på att tackla motgångar, vilket hon säkert har helt rätt i...

Jo, men jag fortsätter min förstamajmonolog i väntan på att någon ska vakna

Kan tillägga att det är väldigt lugnt och stilla på jobbet idag också, som ni kanske förstår på frekvensen av mina inlägg...

Vad jag känner igen mig i det du skriver, jag kände precis likadant. ALLT annat har jag själv kunnat påverka till att få det "som jag vill ha det". Lägg till en massa år då man styrt över att man INTE vill ha barn, och ett missat piller gett ångest...

Med facit i hand så dröjde det ju bara ett halvår innan jag blev gravid, vilket inte är lång tid. Men jag hann med en hel del våndande.

Jag vet inte om jag har samma starka känsla av att allt som händer har en mening. Men jag tror absolut på positivt tänkande, och att svårigheter gör en starkare. Och givetvis ska man vara glad över det man har, vilket inte är litet det...

Jag vet! Jag har ju oftast själv kunnat kämpa mig till att nå mitt mål, men nu måste jag inse att jag inte kan styra över det. Dessutom är det precis som du säger, att eftersom jag tidigare har kunnat kontrollera att jag INTE blir gravid så förväntade jag ju mig nästan att nu kunna kontrollera BLI gravid...

Hej! JAg är också vaken! Har jobbat ett par timmar redan... Solen skiner och kund har avlyst så nu ska jag ut i Parken oh fira första maj! Röda faner och koncert i min bakgård. Får ju njuta den så länge vi har den!

Ninnis: Jag håler fulständigt med din kloka mamma. Livet bjuder ibland på de de märkligaste sakerna och svåraste upplevelserna me man kommer ju klokare ut på andra sidan och om man inte gör det så ska man nog få sig en liknande upplevelse igen... Tror jag.
Mitt MF var ju en förfärlig upplevelse. TAnkar om at man inte duger och inte kan bära ett barn och att mista det man drömt om var ju också en väckarklocka. Det var alvarliga grejer det här handlade om. Det var inte bara att lkeka på som vankigt utan det handlade om en livsförändrande situation som vi stog i. Klart att man vissste det, men inte på djupet, visste inte vilken enorm förändring det var av mitt psyke at bara ett litet liv under mitt hjärta. Denna gångern tar jag inte det hela för givet. Dettta har jag inte kontroll över. Så jag tackar det lilla livet som spirade ett par veckor för att den ville komma och väcka mig...

Nä! Ut i solen med mig!!!
Jätte kramar till er allihopa!!! :- p