I vått och torrt (del 5)
Nej, den har ju inte det den där nöden...
Förresten så höll hela min sambos familj på med orientering ända tills han var i övre tonåren. Hans bror gick idrottsgymnasium och var visst riktigt duktig. Själv avskydde han det och ville boxas och köra cross,eller cykla BMX, men i den där familjen var det far ihuset som bestämde och han ansåg.och anser att just orientering är det ultimata och dessutom att det SKA vara hela familjen för det är så mysigt att åka runt Sverige på alla tävlingar. Så, sambon och hans lillasyster-som hellre ville spela basket, fick vackert orientera de med.
Nu har storebrorsan tagit upp det hela igen och börjat med SINA tre barn-två pojkar och en flicka. Den älsta är den som är duktig och verkligen vill-orecis som pappa, mittenkillen är en fotbollstalang-tackochlov får han ju huvudsakligen spela det d, men nog är han med och orienterar alltid. Den 7 åriga flickan rider och skjunger i kör-OCH är numera med och orienterar.
I påskas när vi skulle till svärisarna var det tävling inte så långt därifrån och det visade sig att storebror med förstfödd skulle dit och svärfar är med och är ansvarig som vanligt och morbror inlejd för att hjälpa till...
..nu hade ju alla hoppats att vi i vår lilla trio skulle tycka att höjdpunkten av en påskafton och påskdag vore att haka på så lilla B skulle åka traktor med farfar, min sambo helst anmäla sig och springa och jag...ja jag kunde väl promenera där i skogen med mina stavar...eller bara nöjt titta på och sitta i solen precis som farmor alltid gjort i alla år -efter att ha lagat all mat, tvättat alla äckliga träningskläder, packat och hållit reda på allt...
Min sambo tyckte inte alls det var en bra idé -till svärfars besvikelse.
Tänk, snacka om att en historia upprepar sig och snacka om att inte vilja fatta att den ena ungen verkligen inte tyckte den idrotten var rolig! 
Min sambo fyller liksom snart 40 år!
Sidorspår och långt...apropå skogar och toaletter...
