Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

I förrförrgår kväll skottade jag helt oväntat i mig en halv rabarberpaj på fem minuter, inför mannens uppspärrade blick.

I förrgår kväll mådde jag en smula illa.

Igår morse lämnade jag kvar några droppar av kaffet; mannen undrade om jag var allvarligt sjuk.

Igår eftermiddags... fick jag veta att jag har en liten invånare stor som ett sesamfrö i magen.

Det är konstigt när livet förändras så fort, och ännu mer så när det i princip är en statistisk omöjlighet. Jag har blandade känslor, hade nog tänkt att vänta något år till men naturen ville annorlunda. Så - säg "hej"! till trådens yngste medlem, jordnöten II!

Kramar, G

Och säg hej till nya fet-gemma, jag har redan börjat äta som en busschaufför, vill bara ha korv och mos hela dagen lång, typ.

...men jag satsar naturligtvis på att vara oerhört fabulous ändå, vill ju inte svika er alla och mig själv ;)

E11a: Tack! Ja, det är jättespännande och lite läskigt.

Tack darlingar! Jag är typ i vecka 6-7, den har nästan alla inre organ, hjärta med två kammare, hjärna med två halvor och tand-anlag, ögonglober och haka... här har man suttit och käkat middag i godan ro utan att veta. Men just nu är det INTE kul. Man mår illa för jämnan (jag hade även förra gången ingen morning sickness utan "all day long"-sickness, inte jättesick, och som förra gången hålls illamåendet i schack med stora mängder mat. Så jag känner mig lite småfet och jättetrött och monstret är otroligt söt och smart men hon vill ha uppmärksamhet HELA tiden. Så det är inte direkt läge för att ligga och glo på DVD-boxar som förra vändan.

Var och tränade i morse, sen delegerade jag ut hustitten till mannen, som åker till Frankrike om en timme. Jag ska köra honom till tågstationen. I morgon ska jag och fru fräken och våra döttrar åka till zoo i Köpenhamn!

Hur har era helger varit? Kram, G

Svensk bonus-effekt: Man slipper känna lukten av "stinky tofu", ruttnande kött i solen och avlopp så fort man går utanför dörren. Istället, syrener och havsbris.

Tack söta för alla lyckönskningar, bröt just ihop på telefon inför mannen (som är i frankrike till och med sent onsdag kväll), inte så festligt andra vändan som sagt, plus att jag var totalt oförberedd, men nu gäller att tänka positivt - för min, jordnöten och monstrets skull (och mannens).

Förhoppningsis: Jag ska köpa hem en stor flarra mineralvatten och se om det hjälper. Zua, så dåligt som du (och min mamma!) gjorde mår inte jag, å andra sidan äter jag ju konstant för det är det enda som hjälper. Bye bye fin-figur som jag jobbat så hårt på att behålla, bye bye nätter av obruten sömn. Jaja, man är ju av hyfsad stretch-kvalitet, har det visat sig, så man glider väl förhoppningsvis tillbaka in i jeansen om ett år eller så.

Zua: Vilken ypperlig idé, såklart vi ska ha kvadrat-dejt! Hör av dig när ni närmar er. Jag ser fram emot att stalka dig än en gång, och jag har god hjälp av monstret och hennes stint stirrande lilla blick. Nej men allvar, det skulle vara jättekul att träffa dig och din lillkille.

Izunia, jag facebookar dig om onsdag (som vi pratade om), OK?

Nu ska jag ta igen mig efter en härlig men intensiv dag på zoo där jag höll på att kidnappa alla uttrarna - finns det några sötare djur? Monstret var rädd för precis alla och skrek "bye bye hund!" till elefanten, "bye bye apa" till just aporna"; bye bye niao (fågel) till en stackars förvirrad höna som sprang omkring och pickade i sig nerslängd spaghetti vid lunchen. Däremot fattade hon tycke för en gigantisk ko, då var det "hej kotta! kom kotta". Hon har nån märklig fixering vid just kor, har alltid haft.

God natt på er och kram, G.

Mlle M: Du verkar njuta av att allt flyter på nu, det är kanon! Alldeles för lätt att stressa och inte fånga ögonblicket när det är så mycket att tänka på. Men det härliga med bröllop är också att man inte KAN planera allt, det händer alltid små incidenter som bara tillför charm och personlighet, sen är ju alla så otroligt välvilligt inställda just denna dag.

förhoppningsis, härligt att du verkar vara uppe på hästen igen, i dubbel bemärkelse. Det har varit en tung vår för dig, äntligen verkar det kännas lite bättre, eller..?

Tack, jag försöker träna på, jag gick faktiskt UPP när jag ammade och ner när jag slutade, men jag tränade tappert på så jag var i god form hela tiden. Några kilon hit och dit är i och för sig inte hela världen, det har du så rätt i.

Idag är det blåsigt och jag, Fru F och våra döttrar ska ta tåget till vår trippeldejt med Izunia i Lund. Egentligen skulle vi ha gått på sångstund hos främlingslegionen (som jag alltid råkar kalla Frälsningsarmén) men det var inställt, så Fru Fräken med dotter har precis varit här och rumlat runt bland Duplo och plocklådor. Monstret sover och jag ska titta på någon av kanalerna i vårt bedrövliga utbud: 3, 5, 6 och två danska varianter. Måste påminna vår hyresvärd om att byta vår TV! Om man ska lata sig så kan man ju åtminstone lära sig något under tiden.

Fick nyss ett mail av manhattanväninnan med otroliga foton från snöklädda berg och pråliga festsalar i Xinjiang-provinsen dit de åkte med sin dotter för att gå på bröllop. Åååå vad jag saknar Kina. Känslan av att man bara gör saker och det är så lätt, allt. Trots att det egentligen är väldigt komplicerat med alla papper som ska fyllas i och horder av människor att slåss mot.

Lapinette, det är inte så mycket hormonerna som att det är fysiskt tärande att må illa dygnet runt och vara trött och ensam ha ansvar för ytterligare ett barn nu när mannen reser så mycket i arbetet. Den första fasen (brukar vara 3 månader men var 5 månader för mig, förra gången) är den minst trevliga, man känner sig inte gravid bara hungrig trött och fet, och sen all osäkerhet med tanke på den höga missfallsfrekvensen före vecka 12 som gör att man inte riktigt vågar glädja sig. Så det är många och komplicerade känslor, inför en stor förändring.
Runt den 5:e månaden började det kännas härligt och spännande på riktigt. Längtar!

Tillbaka från Lund, känner mig upplyft, en smula triumfatorisk till och med - lyckades dricka en hel, utspädd cappuccino (it's a dirty job but Gemma's got to do it). Monstret var dessutom på sitt allra gladaste, pladdrigaste humör under fikan OCH hemresan OCH middagen och åt mästerligt med gaffel, till och med min överkryddade pannbiff slank ner. Hon somnade under ivrigt pladder med sin kossa.

Mitt humör är sorgligt nog kan det tyckas, inget annat än en reflektion av dotterns. Man blir sådär sammanvuxen när man tillbringar så otroligt mycket tid tillsammans. Inte min kopp te men nödvändigt. Och nu när hon var sådär glad och charmerande kom jag plötsligt ihåg vilken kärlekskick det är att vara mamma. Tror att min dipp helt klart har hängt ihop med att monstret haft en riktigt besvärlig period fylld av gnäll, raseriutbrott och ett ständigt klängande runt min vad. Självklart är också detta en del av mödraskapet men det har hållit på så länge nu att det snarare varit en kris. Taskig timing med andra ord, lätt att tänka att "och detta ska man stå ut med, gånger två!".

Sent ikväll kommer mannen och i morgon väller större delen av vårt bohag in, inklusive sängar och en hel del andra möbler som vi har förträngt. The pregnant lady kommer med andra ord ägna dagen åt att ömsom trycka i sig ostsmörgåsar, ömsom lyfta tungt.

Kram, G

...och apropå lyx, flärd och glamour, och att jag själv befinner mig i en lite annan dimension för närvarande: Just nu har jag hällt ner all bulghur i stekpannan tillsammans med kycklingen, samt ärtorna - allt för att försäkra mig om att samtligt stekfett ska absorberas och hamna i mitt fullständigt hämningslösa gap. Pilutta!