Där gräset är grönast och champagnen har de rundaste bubblorna

E11a: När gifte ni er, och var? Och vad gjorde du i Hong Kong? New York-jetlag är inte att leka med, hatar att resa åt det hållet.

Fru Fräken, jag känner mig fortfarande som en turist här så jag har nog inte på allvar drabbats av kulturkrocken än, är bara väldigt omtumlad och lite lätt förvirrad. Körde genom Limhamn idag, det är verkligen supermysigt. Bor ni nära gamla delen, Sibbarp, Djupadal eller... var? Vår lägenhet ligger i den gamla delen hyfsat nära havet, mot stan (Malmö). Fokuserar på monstret som lär sig nya saker i rasande takt, idag greppade hon vattenglaset (mitt) och började dricka i djupa klunkar, sen pekade hon på osten och sa "utt! utt!" så det var ju bara att räcka över den extralagrade cantalen. Men hennes kinesiska uttal blir allt slirigare, det gör mig så sorgsen att höra henne prövande säga fel toner, när det lät så klingande vackert för några dagar sedan. Älskar kinesiska, i synnerhet när den talas av en liten klarröstad femtonmånadersplutt.

Mannen har varit i olika länder varje dag den här veckan men i morgon ska han JOBBA HEMMA, kan ni fatta det? Jag gör det inte. På väg hit ska han kolla på en villa också, och sen ska vi eventuellt shoppa en bil till mig. Sådär i förbifarten liksom. Själv gjorde jag research i tre timmar på en frottémössa till monstret idag.

Känns som om jag allvarligt behöver börja jobba. Men med tanke på att dagisinskolningen tar TVÅ VECKOR (och jag som bara har för vana att langa över mitt monster till vem som nu fått äran att passa henne, vinka "bye bye" och försvinna... och hittills har hon inte klagat, nånsin), så lär det dröja till mitten av maj. Efter det lär jag bli desto mer effektiv.

Kram på er, G

Mlle M, shit vilket maffigt smycke! Hoppas du vill plåta med stjärnfilter och lägga upp på facebook någon gång hehe. Du får be din man hälsa Shanghai... som jag väl inte direkt saknar, men människorna! Jag spanar hoppfullt in mot grannens tomt (de är kineser) men det rör sig bara lite bakom gardinen då och då. De har nog bott för länge i ett svenskt villaområde. På smekmånaden gör man väl exakt det man känner mest för... vi hade bara tre dagar så det var ytterst begränsat. Vi valde att åka till ett "säkert" ställe, där vi redan hade varit, till ett hotell vi redan bott på, för att vara säkra på att inte bli besvikna plus att vi ville slippa anstränga oss. Sen åkte vi på vår "riktiga" smekmånad ett halvår senare, när vi hade fler dagar till vårt förfogande. Då bilade vi runt i östra ungern och bodde i folks garage, typ. Vårt tema var "lågbudget och lätt galenskap" och vi hade hur kul som helst. Men jag var student då och behövde hålla i varenda öre och det problemet tycks ni tack och lov inte ha..? Reglerna definierar ni hursomhelst själva. Det är ER resa, ingen annans.

Usch ja vänner, jag cocoonar hos mina föräldrar och fortsätter leva i någon sorts mentalt ingemansland. Det känns lite grann som att ha passerat gaten och befinna sig i den där zonen som inte är någon särskild stans men som kan leda ungefär överallt. Eller åtminstone till Limhamn.
Det är så mycket praktiskt att ordna med, plus att monstret och jag försöker ha så kul ihop som det går, under våra långa, gemensamma dagar tillsammans. Hittills har jag bara tagit kontakt med en väninna, hon visste inte om hon ville ses för hon hade psykiska besvär, kanske en timme och i så fall bara inomhus. Jag drog helt fräckt till mini-zooet med monstret istället för vädret var så fint och jag var inte sugen på att deppa i grupp. Sen må hon vara en av mina äldsta vänner.
Idag har vi detaljstuderat varje sten och kvist och sandkorn i hela skogen, men vi saknar mänsklig kontakt. Monstret tjuter "HE-HEEEJ!" till varenda pilfink som skockas runt talgbollarna i trädgården, så desperat är hon. Så JA Fru fräken och Izunia, vi vill jättegärna ses! (Jag också, men jag skyller på min dotter, det är så praktiskt).

Idag har jag lämnat en trasig cykel till cykelmakaren. Gungat i parken. Sytt i namnlappar i kläder. Dammsugit hela huset.

Det är ett trevligt liv men det gör sig dessvärre inte i skrift.

Vad ska jag göra? Vad ska jag tillföra? Halkar raskt ner i det där träsket av grill-os och lättja, så fort jag försöker skriva nåt kul.

Jag köpte i alla fall en ny knallröd ipod nano idag, för min gamla har packat ihop. Det känns en smula glamoröst. Och en cykelhjälm till monstret som ser ut som ett bi. Fast hon blir just arg som ett bi när hon ser den och vrålar AJ! AJ! AJ! så fort jag närmar mig. Det gör hon rätt ofta nuförtiden. Hon har blivit tonåring på en vecka, känns det som. Jättetrotsig. Men söt. Mina föräldrar skämmer bort henne men det kommer de - mohahaha! - knappast göra på utedagiset. Har handlat extremt seriösa vildmarkskläder till henne så att hon ska klara den svenska, eh, sommarkylan. Och den tuffa terrängen (kortklippt parkgräs, men ändå).

Lapinette, det blev inget hus nu och blir nog inte på lääänge. Men på lördag flyttar vi i alla fall in i den hyrda lägenheten. Och FYRTIO flaskor vin, bra jobbat! Tur att någon av oss håller stilen i alla fall. Förvisso drack jag en pomerol -82 igår och en St Emilion -86 idag, men jag tyckte inte det var gott utan bad om en lätt spritsig riesling med skruvkork istället så jag räknas inte. Barbar som jag är.

Kram, G

Cinque Terre låter supermysigt, vi har negligerat Italien skamligt mycket, till förmån för Frankrike (plus en del andra ställen). Men det tänker vi ändra på. Har i alla fall en resa till Toscana inplanerad till september, tror jag har berättat det, manhattanväninnans makes familj har ett hus där (mamman tillsammans med mostern, som i sin tur bor permanent i Italien och är gift med en prins Borghese). Men mamman verkar lite läskig faktiskt, en ondsint och sylvass intellektuell manhattan-bitch... de äger ett stort hus på Upper East Side där bl a Salman Rushdie har hyrt en våning. Min kära manhattanväninna, som egentligen inte är ett dugg manhattan utan tvärtom från Sunny California, passar inte alls in i familjen för hon har en fäbless för leopardmönstrat och skrattar högt och pratar mycket och är kort och gott en fantastisk kvinna i min smak, ett litet under av godhet och generositet, dessvärre inte alltid egenskaper som premieras i Manhattans fina salonger har jag hört. Sen må hennes pappa vara överåklagare och hon själv, student från Harvard. I deras ögon är och förblir hon en lite för blekt blondin med ett lite för bubbligt inre.

Åååååååå vad jag saknar henne! Enkom därför åker vi till Toscana i september, monstret och jag. Och så kan jag inte sticka under stol med att maten lockar. De har för fasen en EGEN KOCK som bor i huset för att laga mat åt familjen!

Själv har jag sandlådesand i byxorna, igen. Försöker entusiasmera monstret men hon ville mest pilla på leksakerna i plast och gummi. Trygga, solida material som hon känner igen från Kina, helt enkelt.

I eftermiddag ska jag åka till helsingborg och handla nödvändigheter och träna lite på Sats.

Kram, G

Idag har jag glamourshoppat en mikrovågsugn och en potta. No comment. Träna hann jag inte heller. Men när jag kom hem blev jag rikt belönad av monstret som ropade HEEEEJ!!
Sen blev hon jättearg när hon inte fick shepao till middag och inte heller ballom, hon skrek det högre och högre, men jag fattade ändå inte vad hon menade. Sådär är det ofta nuförtiden. Och vid badet övade hon hela meningar: "Där är yazi (anka)!", "där är kaikai!" (kaninen), sen skrek hon argt "Non!" när jag skulle sätta på blöjan, och viskade "bye bye" innan jag stängde dörren. Hon kan översätta ord också, man säger det kinesiska eller svenska, så levererar hon på det andra språket. Det är multilingvistiskt värre hemma hos oss. Men hon vill fortfarande inte hälla sand över sig som normala barn, eller något annat kladdigt eller kletigt. Svarta katter är hon hysteriskt rädd för, likaså svarta fåglar och höga ljud. Hon gillar inte när det regnar eller blåser. Jag vidhåller att Montessori vore det bästa men vad gör man... utedagiset närmar sig med stormsteg. Och nu kan jag inte komma på några fler vildmarksplagg att köpa. Tänk om hon är ledsen och fryser och längtar in till sina böcker...

Jag skulle vilja resa till Korsika, Bretagne, Dubrovnik, Sankt Petersburg, Grekland, västra Ungern och nästan hela USA. Och Sydamerika, Kenya och Nya Zeeland. Så vi har lite kvar på vår önskelista. Tråkigt vore det väl annars.

Mlle M, din man ska åka upp i den sprillans nya "kapsylöppnaren"; tror att det är världens tredje högsta byggnad eller nåt sånt. Vi nobbade den två timmar långa kön till utsiktsplatsen för några månader sedan, när det var helt nyöppnat.

Idag har jag promenerat till Hembygdsparken, ungefär tre kilometer. Lekt två timmar med monstret (nåja, tittat på monstret när hon lekte medan jag pladdrade med två trevliga lokala mammor som hade söner i samma ålder), promenerat hem igen. Uppvaktat samtliga privatförskolor i vårt nya område, igen. Samt cyklat en halv mil till ett gym, tränat en timme och cyklat hem igen.

Nu är jag hungrig och trött.

Förhoppningsis: Minns att du pratade om risken för att just något sånt skulle hända, inledningsvis. När du funderade på att ta det där jobbet. Fast det måste vara en oerhört ensam och läskig känsla när det väl händer. Har du några kolleger som har varit med om samma sak, som du kan prata med?

Fru fräken, men gud så gulligt! Mitt monster säger gooon-GA!, men bara när hon verkligen ser en gunga. Mest besatt är hon av tomater, och nu fattar jag äntligen vad "bandau" betyder, men det var min mamma som listade ut det. Har känts lätt enerverande när dottern suttit och vansinnesvrålat BANDAU!!! vid matbordet tre kvällar i rad, utan att vi fattat vad hon menat.

Mlle M: Sorry, har inte hört talas om nåt sånt smycke men jag är inte så uppmärksam av mig. Grattis hur som helst, och till din man som får sköta själva julgransplundringen, efteråt ;)

Fru fräken: Vi har också sand överallt jämt, men det kommer mest från mina kläder för det är ju bara jag som krälar runt där och gräver, medan dottern förstrött kastar en blick på mig då och då, från sina böcker. Jag ger inte upp hoppet om att göra om henne till skogsmulle, har en vecka på mig tills dagiset börjar.

Och här har jag levt i tron om att livet i Sverige är tamt och förutsägbart, pah! Började dagen med att ringa inte två, inte tre men ÅTTA dagis och tigga om plats + fixa fast telefoni + ringa på tre hus och boka in visningar (fast vi kan egentligen bara tänka oss att bo i ett av dem). Fick löfte om att hälsa på hos några av dagisen men inte mer. Lyckades i alla fall övertyga kommuntanten om att vi behöver flytta från utedagiset innan hösten slår till för att monstret inte ska få permanenta köldskador på sina små fingrar. Så nu blir det ett annat dagis vägg i vägg, tre kilometer härifrån. En baggis när man tuffar dit i nya, djuphavsgröna - tada! - GEMOBILEN! Köpt på Lågprisbilar i Lund till det modesta priset 29.000 kronor. Min pappa menade att vi hade blivit galna som över huvud taget kunde tänka oss en begagnad bil. Själv menade jag att den for fram som en oljad iller. Fortsättning följer.
Efter en mysig lekdejt med FRU FRÄKEN och hennes otroligt söta dotter (mitt monster ropade hennes namn utan uppehåll medan de fajtades om den enda bebisgungan) med vidhängande latte/cappuccino gick jag hem och fortsatte telefonterra stans mäklare. Efter att monstret vaknat ur sin koma (hon är sååå speedad och trött om vartannat, fatta att byta världsdel) tuffade vi in till stan i Gemobilen. "Bil Brrum! Bil Brrum! Mamma bil!" Ylade monstret hänfört från sin nya fina framsätesplats (den har ingen krockudde). När vi stannat i stan insåg jag att det dessvärre inte längre går att hitta annat än modeplagg och opastöriserad ost i centrala Malmö, allt som jag behövde (barnfamiljskost, datorkablar, fast telefon) är numera utflyttat till hiskliga köpcentra. Efter att monstret fått ett litet sammanbrott på Polarn & Pyret (hon råkade ramla medan hon flyttade de gröna tröjorna till platsen för de röda, hon flyttar över huvud taget mycket nuförtiden) bestämde jag mig för att åka hem med Gemobilen. Som hostade till och sedan vägrade röra sig ur fläcken. Jag lyckades flytta den från mitt i körbanan till mitt på Stortorget, sen satt jag bara där och stirrade på instrumetpanelen som blinkade "stopp". Monstrets "bil brum!" ersattes raskt av det mer bekymrade: "Bil oj! Bil oj!", och sen satt hon bara olyckligt i mitt knä och försökte ratta men det hjälpte ju inte stort. Försökte stoppa nån som såg lite kraftkarlsaktig ut men de bara: "Nä, jag har finkostymen på mig, ju." Så jag ringde bilbärgningen. Kändes onekligen lite mäktigt när det gula jätteåbäket svängde in bara för vår skull. En stormagad jätteman lokaliserade snabbt felet (för att göra lång historia kort, en skitsak som jag omöjligt kunnat känna till). Han var schysst och lät mig komma undan med en smärre avgift, sen körde vi elegant hem till limhamn igen och monstret hejade åter på: "Bil brum! Bil brum!".

Kvällen är stillsam nu, käkar omelett till middag och mannen har varit i Norge idag och är på väg till Tjeckien. Vi träffades hastigt på centralen och tog en kaffe i eftermiddags, han hade fin kostym och luktade arbetsplats. Själv borstade jag håret med en diskborste i morse för det var det enda jag kunde hitta i borst- eller kamväg och det är ju inte varje dag man har lekdejt med en BT-pingla.

I morgon är det tänkt att vårt bohag ska välla in. Längtar.

Kramar, G