Jo, ruvningen måste vara hemsk. (Jag tänker mig väntan på BIM när man har försökt pricka att ha sex kring ÄL gånger 10 pga att man har väntat så länge, och gånger tio en gång till för att man vet att det ändå började med ett befruktat ägg...)
Men samtidigt, när man hör om solskenshistorier som att det tar sig på åttonde, nionde, tionde gången... Då kanske det finns någon faktor som gör att det helt plötsligt bara lyckas, och då kanske det vore värt det.
Jag förstår till fullo att man inte orkar försöka, med alla förhoppningar och så. Men jag vet inte om jag skulle kunna tänka att "nu får det vara bra" om jag hade ägg kvar i frysen. Jag kan ju dock bara tänka hypotetiskt, eftersom jag inte varit i situationen själv...
Nä, ska inte bli helt sentimental.
Alvedon: Är i princip bara sockerpiller, tar högst bort hälften av min huvudvärk. Magnecyl brustabletter med koffein är bäst, släcker även ut min migrän på ett högst trevligt sätt, när jag har oturen att råka ut för ett sådant... Så jag håller tummarna för att jag inte ska få migrän på många månader nu...
Frullan: Jag tror, och hoppas, att KBT eller möte med en psykolog/kurator eller liknande, kan få dig att se situationen litet annorlunda än du verkar göra nu. Om du inte orkar ta tag i det nu innan födseln, tycker jag att du ska göra det snarast efteråt, om det nu inte (mot hela din övertygelse) är en liten flicka. Det finns ju också möjlighet att du blir helt begeistrad i den lilla bebben, även om det visar sig vara en pojke. Men om inte något av dessa två scenarion inträffar, tycker jag att du snabbare än kvickt ska se till att få proffs-hjälp, och ta tag i eventuella känslor INNAN de dyker upp och har fastnat. Av just samma anledning vore det egentligen bättre att ta det innan födseln, för än så länge är det bara "jag tror att jag kommer känna så här" - och det borde vara absolut lättast att ändra de tankarna om man gör det direkt. Ändra på känslor som man redan har - då har man på något vis alltid kvar minnet av känslan...