Nä, nu är det dags för lunch här; det blir ju tidig frukost nu, pga att Piff drar igång dagarna så tidigt.
EA - vi har inte kollat upp det här med avlösare, men vi drar oss för det in i det längsta. Helst vill man ju klara av att ta hand om sina barn på egen hand (med viss hjälp från närmaste familjen).
Lappis - uch, vad trist! 
Beklagar verkligen. Förstår med allt ert kämpande att adoption börjar kännas som det bästa alternativet. Där vet man ju iallafall att det faktiskt blir ett barn till slut, vilket kanske kan höja "motivationen" lite, jämfört med att göra fler IVFer. Stor kram till dig! 
Kängu ? googlade lite på ämnet, och konstaterade att det finns receptfria förtjockningsmedel på Apoteket. 
Ska ta en tur dit i eftermiddag, så får vi se om Puff gillar sådan gröt. Kanske t o m kan få Piff att prova att äta med sked då? Jag gav i alla fall just Puff hans mellanmål ? 200 ml näringslösning slukades på mindre än två minuter! 
Snacka om att tillvaron hade blivit betydligt bekvämare om vi bara gav honom lösning på flaska, men så vill vi ju inte ha det.
Vickan ? ditt plus hann jag faktiskt gratulera till innan jag ?försvann?. 
Trist med illamåendet, men det är ju för en god sak.
Telis ? tack!
EA ? jag åker inte på semester utan att tala om det i tråden. Trist med tanten som verkar vara på ingång. Kram!
Liten ? grattis till plusset! Då gick det ju betydligt fortare den här gången, än när Mindre blev till.
Muggles ? nä, problemet är ju att ?välja? mellan förbättrad viktuppgång och skedmatning, eftersom det verkar vara ett val vi måste göra (åtminstone för Puff). I början gick det fint att Puff åt sin puré först och sen förstärkte med lite näringslösning som ?efterrätt?, men nu har han ju uppenbarligen verkligen fått smak för den, vilket ju på sätt och vis är positivt, men det kunde ju gärna vara med lite måtta. Fast nu hoppas jag ju i första hand att förtjockningsmedlet ska kunna hjälpa oss lite på traven. Puff kan ju verkligen äta jättefint med sked, så då är det ju så fruktansvärt frustrerande när han inte _vill_. Det var ju sin sak tidigare, när han inte kunde, pga omogen munmotorik.
Hoppas att du får en skön semester! Du verkar ha jobbat hårt på sistone, så den är välförtjänt. Kram!
Lappis - med den magen får du allt dra en repa förbi Muscle Beach också! 
Inatt fick Piff (och vi) äntligen sova en hel natt igen! Så mycket piggare man känner sig när man blir väckt av ett piggt och glatt barn strax före 6, jämfört med en skrikig och gnällig kille vid halv 4. Dessutom hostade Piff lite mindre igår och därmed blev det lite färre kräkningar (nu är vi nere i ensiffrigt antal per dag), så det känns lite bättre nu.
Vi provade igår kväll att blanda förtjockningsmedel i näringslösningen, för att ge Puff det istället för gröt. I våra ögon skiljde sig inte den konsistensen särskilt mycket från grötens, men i Puffs ögon var det tydligen så, för han kräkte så fort han försökte svälja ner blandningen. Vi ska förstås prova någon gång till, men det är nog bättre att försöka få honom att fortsätta äta den vanliga gröten, men att ersätta en del av vattnet med näringslösning för smakens och energiinnehållets skull. Däremot ska vi nu till lunch prova att blanda lite förtjockad lösning i purén, för att se om det gör att han hellre äter den.
Tack igen för alla gulliga hejarop från er!
Izzie - vi har haft en del avlastning från familjen de senaste veckorna, så vi ska absolut inte klaga på den fronten. I lördags gifte sig min bror, och då tog farmor och farfar hand om killarna ett helt dygn, så att vi kunde festa loss ordentligt och fick sova lite längre på morgonen. Partyhumöret var förvisso inte på topp inför festen, men när vi väl var där lyckades vi ganska väl förtränga problemen med Piff och Puff, så vi fick en jättekul kväll.
I tisdags passade min syster och sambo killarna, för då var maken och jag på picknick och utomhusteater. Det är en årlig tradition för oss sen snart 10 år tillbaka, så det känns kul att kunna fortsätta hålla på den.
Att vi nu fick sova ordentligt inatt gör ju också att det känns bättre nu. Eftersom vi räknade med att bli väckta tidigt lade vi oss redan vid 22 igårkväll, så att bli väckt strax före 6 var inga problem idag.
MSW - nä, äter de näringslösning bra slipper vi både sonder och knapp, så det är förstås bättre att de bara äter näringslösning än ingenting alls.
Muggles - åh vad skoj! Stort grattis och kram till dig!
Mrs B - egentligen har de båda två provat i princip mjölkfri mat, för de fick båda mjölkfri ersättning, fast det var pga att Piff fick problem med magen när han fick Nan första gången. Det är alltså Piff, som även är den som kräker mest och har slem i halsen, som är den som kanske är/har varit allergisk mot mjölkprotein. Fast han har unde hela våren ätit vanlig välling utan att få problem med slem; nu är första gången som det verkligen har ställt till det. Piff och Puff löper ju också en ökad risk för barnastma, pga underutvecklade lungor, vilket ska utredas ordentligt till hösten, åtminstone för Piff, eftersom han är den som haft mest problem. I samband med varje förkylning han haft under våren (och det är många!) har han fått inhalera kortison.
FruLlan - välkommen tillbaka till tråden! Vad kul att du vågade dig in här igen. Skönt att du nu får träffa en psykolog, som kan hjälpa dig att nysta upp alla knutar du har inom dig. Det är ju jätteviktigt att man känner förtroende för sin psykolog, men det verkar du ju verkligen göra.
Stort grattis till Roffe med! Ni kommer säkert att få en härlig tillvaro tillsammans; om inte nu meddetsamma så så småningom. Jag kan ibland känna att jag hamnar i ett läge som kanske lite liknar ditt; när jag är helt utmattad efter alla matningsövningar är det inte lätt att vara en superengagerad mamma, som känner en översvallande kärlek hela tiden, men så länge man tar väl hand om sina barn och sköter om dem med varsamhet tycker jag att man gör ett bra jobb. Sen kan man ju för egen del önska att man i vissa lägen kände på ett annat sätt, men det är som det är ibland.
Jag har ju också två pojkar, och redan innan de ens fanns i magen var min känsla att jag hellre ville ha flickor än pojkar, och jag kände också ett styng av besvikelse när det visade sig vara två killar i min mage. Jag sade ingenting på förlossningen, men känslan fanns inom mig. Jag är ju också inställd på att vi ska försöka få ett tredje barn; främst för att få ett barn till naturligtvis, men även för att få gå igenom en normal graviditet, få en vaginal förlossning, få ta hem sitt barn direkt utan att vara på sjukhus i evigheter, få vara med om en normal utveckling på matfronten, få ha ett barn som ammar, och även för att få en flicka. Allting är ju naturligtvis önskningar, för att det inte finns några garantier i den här världen är jag väl medveten om. Vi (åtminstone jag) kommer definitivt att ta reda på barnets kön i förväg, för att jag isåfall ska hinna bearbeta en eventuell besvikelse innan barnet föds (vilket jag hade bestämt redan innan dina problem ko i dagen). Jag kan inte påstå att jag känner att jag har några särskilda problem knutet till det här med könet, utan det är mer en allmän känsla att jag hemskt gärna skulle vilja ha en flicka. Flickor får ju gärna ägna sig åt pojkaktiviteter, men pojkar får ju absolut inte ägna sig åt flickgrejer, så därför känns det inte ens som att man kan få en "surrogatflicka", som man kanske kan få en "surrogatpojke". (Notera ""; jag menar inte att man skulle låtsas att barnet har ett annat kön än det har, men jag hoppas att ni förstår vart jag syftar.)
Jag vill inte på något sätt säga att jag förstår vad du känner och går igenom, men kanske att du kan känna lite tröst i att veta att du inte är helt ensam om att känna besvikelse över könet. Skickar massor med kramar!
För övrigt vill jag också tillägga, om nu någon tvivlat på det, att jag självklart är jätteglad för mina pojkar och absolut inte skulle vilja byta bort dem.
Koko - hej, hej! Vad taskigt att er granne "snodde" "ert" namn mitt framför näsan på er! Det känns ju som att omgivningen kommer att tro att man kopierar rakt av om man väljer samma namn, även om man haft det på sin lista länge.
