Livets stora och små frågor
Idag har jag berättat för chefen att jag är gravid även fast jag bara är i vecka åtta, det blir ju inte roligt att också behöva berätta om något går snett men jag kunde bara inte med att vänta en månad till. Sist blev det så pinsamt att jag inte sagt något innan jag blev inlagd utan blev tvungen att ringa på väg till sjukhuset och jag ville ha berättat det om något sådant skulle hända igen. Sedan är det så svårt att hitta en ersättare och det blir verkligen kris om de inte hittar rätt person och över sommaren och mitt i semestrarna blir ju ingenting gjort så jag kände att det nog var bäst. Han tackade för att jag berättat så tidigt också.