Livets stora och små frågor
Usch!
Vidmin förra graviditet oroade jag mig inte ett smack för att ngt skulle vara fel. Jag var mest orolig att jag skulle få en förlossningsdepression och inte kunna ta hand om mitt barn.
Min sambo var JÄTTEOROLIG och nu, när jag hunnit bli 38, och är mer påläst och har hört mer om vad som egentligen kan gå snett får jag fasen magknip. Jag fasaar för ett sådant besked och beslut som man kan få och jag vet att min sambo skulle känna att vi borde avsluta för han tror inte han skulle klara livet med ett gravt handikappat barn. Ärligt av hnom, kanske helt felakig slutsats, men väldigt stor påverkan på beslutet och vår relation..
Jag önskar nästan att jag inte visste så mycket som jag vet, framförallt om de åldersrelaterade risksiffrorna.
IBLAND snuddar jag vid tanken att man kanske inte borde få barn så här sent och att det är därför kroppen vägrar. Är det ngn annan som känt så ngn gång?