Är det ingen som fått ångest innan ni gått in i kyrkan???

Tack för råden!! Jag ska nog ringa o prata med prästen, för det här är nåt jag verkligen känner att jag inte vill gå o tänka på nu dom närmaste 2 veckorna och så märker jag ju att min sambo börjar mer o mer känna lite olust inför det hela, o så ska det ju verkligen inte vara!!!!

Nu ska jag ta mod till mig o ringa prästen, så får vi se vad han säger!
Det är en för övrigt jättebra präst som är väldigt rolig, men just det här kände jag blev lite väl mycket för oss två som dessutom är så sentimenala, så vi kommer gråta floder ändå, både han o jag! Då är det skönt att kunna säga efter en som kan sånt där!!

ett generellt tips om man är "paniknervös" inför något, på gränsen till ångest, är att helt enkelt gå, röra på sig. Man håller nämligen gärna andan när man blir sådär nervös och spänd, utan att tänka på det alltså, man andas inte ordentligt. Det gör att kroppen reagerar med att känna sig ännu värre på något sätt. Om man är gåendes så "måste" man andas, alltså det går per automatik. Jag vallar klienter på så sätt ibland i mitt jobb när de är nervösa inför förhandlingar och det värsta brukar släppa för dem då. Det funkar faktiskt!

Vi var inte ett dugg nervösa och förstod aldrig varför vi skulle vara det heller. Men vi blev tillfrågade flera gånger om vi inte var nervösa.

Nej, varför då?

Men vigselförrättaren läste före oss, så vi behövde inte lära oss något utantill heller. Det var hellugnt.

Ja, jag var nervös. Sov hysteriskt dåligt natten innan, och var nog litet spänd större delen av dagen. Men inte ångest, i någon negativ bemärkelse. Snarare förväntan, i positiv bemärkelse. Något man längtat efter och väntat på länge är det äntligen dags för...

Vi var på vigselsamtal idag...
Vår präst sa att det absolut vanligaste var att man läste efter, han sa oxo att oftast vill en eller båda skriva ett eget men det händer ytterst sällan.

Vår präst hade inga probelm med att läsa före om det var de vanliga löftena. Egenhändigt skrivna tyckte han eg ett brudpar skulle läsa själva. Men han gick med på det ändå.
Från början hade jag tänkt att vi skulle läsa själva - där var jag nog lite inspirerad av alla amerikanska filmer . Men insåg att min man skulle bli för nervös av det plus att jag inte skulle ha hunnit lära mig dem utantill, sista veckan var så stressig.

Lite nervöst just innan man går in, men ångest? Nej.
Glädje, förväntan, lycka, stolthet, ödmjukhet inför livet och dess skeden, beskriver nog bättre de känslor som virvlade runt i mig. Skakade lite precis när vi kom fram till altaret och ingångsmusiken fortfarande spelades. Men sen så fort prästen började prata så släppte det. Han "styr" ju liksom allt och säger precis allt man ska göra, så den blev jag kolugn. Min man var mer nervös både innan och under vigseln tror jag. Just för det där med att läsa löftena. Han har lite problem med svenskan.
Vi var i god tid också, så prästen hann komma och prata med oss och han är så lugn och cool så det kändes bra. Han lovade min man att dela upp löftena i korta stycken, läsa tydligt och sakta, så det lugnade min man.

Jag var inte nervös när jag satt hos frissan mellan 08-12 inte heller när vi fotograferades 12,30-14, sen åt vi lite vid kyrkan innan vi skulle in, men när klockan blir kvart i 3 (vigseln började 15) så blev jag hur nervös som helst, började nästan gråta och fick ångest, dörrarna öppnades och gästerna har inte märkt att dörrarna har öppnats så vi står där ca en minut och bara titta på gästerna, sen börjar musiken och vi går in, det kom så mycket känslor inom mej, hela mitt ansikte grät av lycka för att alla kommit dit för vår skull, men det var inte så mycket gråt så det bara spruta utan det kanske kom 2-3 droppar, sen när vi kom fram så lugnade det ner sej, helt plötsligt var det dags att säga ja.

Jag hade med mej en flaska bubbel till frissan på morgonen men drack knappt inte för man ville ha full koll. Det kommer gå jättebra ska du se, mitt värsta dilemma var också att jag skulle svimma i kyrkan, men du får tänka att du känner dom flesta och när ni väl kommer fram i kyrkan så är du så upp i att höra på prästen och ev sånger. Stort lycka till!

Jag har tendens att bli riktigt nervös inför stora tillställningar. Än så länge är det ok, har ju en tid kvar innan det är dags. Men natten innan lär nog bli olidlig. Konstigt egentligen, för det är ju folk jag känner och det är en rolig, glad tillställning...

Jag är mest orolig för att jag ska gråta en massa. Har väldigt lätt till tårar när jag blir rörd över något och i stora ögonblick som detta. Gråter alltid när jag går på andras vigslar. Och även vid fina tal.
Och så fort jag blir tårögd så blir mina ögon så röda, vilket gör att det syns så tydligt. Så därför är det inte så skoj. (Går iof över efter en stund men ändå)

Kan man träna bort detta på nåt vis?

Var ikke nærvøs i det hele tatt, ikke min mann heller.
MEN jeg var gravid når vi giftet oss og jeg klarte meg kjempe bra helt frem til vi gikk inn i kirken sammen, og da vi sto fremfor kirkedøren gikk hormonene helt bananas på alle kort fra vigselen renenr tårene.... skulle nesten tro det var tvangsgifte mål. Fint man har graviditet å skylde på

Jag gifter mig imorrn och är sjuuuukt nervöst.
Har inga tips, men tar gärna emot tips!!

Jag börjar lugna mig en aning nu faktiskt!
Prästen ska få läsa före oss, annars kommer det inte funka känner jag!
Jag börjar ju gråta bara jag lyssnar på låten som vi ska gå in till i kyrkan...är så otroligt känslosam!!
Hoppas bara detta sk sommarväder vill bättra på sig LITE!!!

Jag var faktiskt inte ALLS nervös.. Inte på väg till kyrkan heller.. MEN 10 sekunder INNAN vi började gå in i kyrkgången så kom alla tårar och dom slutade inte förns vi var klara typ..

ja det är bra..