Går ni själva eller blir ni överlämnade?

Jag som gift kan säga att den finaste stunden på hela dagen var när vi stod tillsammans bakom kyrkdörrarna och hörde klockorna slå. Sedan att hålla min man i handen hela vägen fram då han blev väldigt rörd av stunden, det kändes så bra att ha varandra och det hade känts otroligt fel att blanda in pappa i detta! Hur älskad han än är av mig...

Så enligt mig missar ni hela poängen med vigseln, för den är innan det hela börjar. Det är inget skådespel där det går ut på att visa upp sig vacker inför sina gäster och blivande maken, det är att tillsammans börja livet ihop som gifta.

Jag kan helt enkelt inte begripa varför man vill inte vill uppleva detta, för att det är "gulligt att bli ledd av sin pappa"? Jag tycker dessutom det ser ganska larvigt ut när 25-35åriga brudar som är vuxna sedan länge tar till pappa just vid bröllopet.

Vi hade en gästbok där gästerna skulle skriva sitt starkaste minne ihop med brudparet. Min moster skrev att det var när vi steg in tillsammans i kyrkan för kärleken lyste så om oss.

Och varför i hela fridens namn väljer du inte din blivande make att gå bredvid dig "den viktigaste sträckan i ditt liv"?!

Oavsett hur ni formulerar det så kommer jag aldrig förstå att ni VÄLJER att inte dela en sån fin stund med er livskamrat. *skakar på huvudet*

Är ledsen, ser ingen vacker symbolik i att man är såpass osjälvständig att man måste ha med sig pappa (eller mamma) bredvid sig när man ska gifta sig. Ser inget romantiskt eller vuxet med det.

Jo, för mig symboliserar det verkligen en osjälvständighet. Därför är också symboliken så stark när ett brudpar kommer gemensamt in genom dörrarna, alla gästerna reser sig upp och vigseln kan börja.

Ett gemensamt beslut att detta par ska dela livet med varandra vilket i sig är väldigt romantiskt. Det är inget skådespel där andra familjemedlemmar egentligen har någon funktion tycker jag.

Kasta inte sten i glashus. Om du tycker att Aleta går till personangrepp så gör du det lika mycket.

Det handlar inte om att vidga vyerna, det handlar om att inse symboliken  och ursprunget i en handling. Varför ska man glorifiera den bara för att vi befinner oss 2009? Vad är det som gör att symboliken helt plötsligt blir "gullig"?

Och varför tror du att klyftan har minskat? Automatiskt kanske? Det var därför kvinnorna fick rösträtt "bara sådär" för att männen kom på att de skulle få det?

Är det så enkelt? Jaha men då så.

Jag har inget förbannat liv. Jag vill bara leva i en verklighet och inte i någon rosa puffdröm inspirerad av Hollywood när själva handlingen har ett ursprung i ett förkastligt samhälle där kvinnans röst och rätt inte räknas.

"Krakarna" som har det tuffare än oss här ska då inte heller få se hur vi romantiserar deras hemska verklighet där unga flickor säljs till gamla gubbar och verkligen överlämnas som en ägodel. Men det är ju så fint och vi är ju så moderna så det spelar ingen roll?

Bride in the city: Jag kan absolut se en skillnad där vi värnar om traditioner och där vi "glömmer" symboliken i en handling och romantiserar den. Ja, jag hade bukett och klänning. Vad i detta ställer mannen i dålig dager? Hans kläder kostade lika mycket som mina. Vi gav varandra inga morgongåvor men hade vi gjort det så hade det varit ömsesidiga gåvor då just morgongåvan symboliserade att kvinnan inte annars skulle klara sig på egna ben efter makens död. Vilket vi idag gör tack vare alla kvinnor före oss som kämpat för att vi ens ska kunna få jobba! Vi har ju fortfarande 2009 inte lika lön för lika arbete, otroligt upprörande.

Som när en man slår en kvinna för att hon då ska lära sig att städa bättre eller något dylikt. Bara han gör det av kärlek? Det måste ju också vara positivt? *ironisk*