Hej alla vackra tanter!
Cantaton, Fjällbruttan, o Sonja; Styrkekramar, o ännu en axel att luta sig emot kommer här. Sjukdomar är pest, man vet aldrig när de kommer. Hur många sår vetskapen river upp, el hur man ska "stödja och hjälpa". Etc, etc.
Jag var iaf till traumamottagningen i måndags, och fick träffa en alldeles underbar människa, o jösses vad jag grät. Var helt slut efteråt, somnade som knockad boxare. Jag som nästan hade idiotförklarat hela systemet, och så fick jag träffa en levande ängel. Vi ska träffas en gång i veckan, o försöka ta fram hemska minnen på minst skadligt sätt. Posttraumatisk stresssymptom, (PTS) heter min nuvarande diagnas. I och med att jag börjat rota i allt som hände igen, kom mardrömmarna som på beställning.
Men vad gör det ...... nu då jag får proffshjälp med backflashes, minnesluckor, m.m.
Lasse mår rätt så bra nu, hoppas att det håller i sig. Jag kan behöva vila i trygga armar ganska lång tid.
Välkommen hem, alla som varit bortresta, och de som inte hunnit med att vara uppdaterade i tråden.
Tycker om er allihopa ♥ ♥
Här kommer en GLAD- låt. Like it.