Tantvarning 5

Hej, kikar in som hastigast. Vi har haft strömavbrott Snacka om uppställd man blir; fasta telefonerna funkar ej, datorn, dörrlåsen (blir till att vrida på vredet och ringklockan funkade ej heller. Postkillen stod och bankade som en galning på vår tjocka dörr) och min kära bordräknare. Har ingen miniräknare, bara en sån där stor låda med remsa med svart OCH röd text (mmmmm, me like) som går på el. Ja, skratta ni, men jag är ju faktiskt tantekonom...
Så det blev till att plocka fram papper och penna och börja försöka komma ihåg hur man man gjorde uppställningarna vid dividerat och multiplicerat. Jösses! Gamla trappan trodde jag aldrig man skulle få användning för igen. Men den fanns där nånstans lagrad i bakhuvudet

Mulle; skitchefer Stå på dig. Och hoppas du tar mod till dig att återuppta frisseriet.

Tinker; Tänker på er familj. Jobbiga tider. Snart är du hos din älskling i alla fall. Tillsammans är ni ännu starkare.

Blommis; Så kul att mamma kommer. Är lite nyfiken; har du hunnit prata med din sambo ang det där jag frågade om?
Det är ingen brådska eller så... Men vid tillfälle...

Kramar till alla andra också!

Snöblandat regn och storm har vi här!
Jo hördu, jag har nog tänkt på det med att man måste fräscha upp matten när ungarna börjar skolan.
Hur man ställer upp och så där.
Hörde till min fasa att trappan är borta och utbytt mot stolen... Va?! Hur ska det gå?
Räkna i huvudet är jag kass på, jag håller hårt i min bordsräknare.
Men det blir till att börja med hjärngympa har jag förstått nu

IIIIHHHHHH vad spännande Frulle!!! Ja, du är verkligen HOT just nu (eller det är du väl förmodligen alltid)
Lycka till !

Jag sitter och väntar på att kasslerlådan i ugnen ska bli färdig. Det är morgondagens middag som jag förberett. Allt för att jag ska kunna gå på kören med gott samvete imorgon
Sen ska jag gå och vara duktig fru (MulleFrulle, du vet vad jag menar ) så att maken också är nöjd.

Har tröstat Tanja som är ledsen för att hon inte riktigt har nån "bästis" att vara med på sexårs. De är fem tjejer totalt i klassen, två av dem bor grannar och är jättebästisar, de andra två har också gått i samma dagisgrupp i alla år och deras föräldrar umgås jättemycket, så de är också jättebästisar. Min dotter brukar leka med dem, men det verkar bli konflikter hela tiden. Hon kommer liksom inte in där. Minns själv hur hopplöst det var under låg- och mellanstadietiden. Att vara tre tjejer tillsammans var jättesvårt. Varför
Men det finns undantag: I Tanjas dagisgrupp var de tre tjejer som lekte jättebra och hade en fin gemenskap, hela sista året. Sedan flyttade de andra två åt olika håll i kommunen, hamnade på olika skolor och Tanja saknar dem JÄTTEmycket nu!
Ja,ja, jag har försökt förklara att man behöver inte ha nån bästis i samma klass (hennes egen bästis går i ettan nu), att man kan leka med alla, ibland med den, ibland med den, leka många tillsammans och att om det blir bråk med tjejerna kan hon ju leka med killarna.
Ja, ja, det ordnar sig nog med tiden.

Nu ska jag kolla till kasslerlådan.

DET har jag också varit med om. På två jobb (där det jobbade betydligt fler män än kvinnor) där jag jobbade var männen såna skitsnackare och falska rövslickare så det var nåt hemskt!! Så de kan de också, helt klart. Sedan tror jag mycket beror på själva arbetsplatsen, hur stämningen är, företagskulturen, hur chefer och arbetsledare är.
Det där med tjejer o killar som leker tre och tre, det har jag bara erfarenhet av just tjejer, eftersom jag själv är tjej och har "tjejbarn" och så även de flesta av mina vänner (faktiskt när jag tänker efter är det få av mina bekanta som har pojkar, hmmm, varför?). Så därför har jag mest hört om tjejgnabbet, av förklarliga skäl. Därför så var det intressant att höra att även killarna har problem med detta. Tack för att du upplyste mig .
Det har varit mycket kiv i hela, den lilla, gruppen enligt läraren. De jobbar nu jättemycket med vänskap, att samarbeta och jobba i grupp, jobba tillsammans mot ett gemensamt mål och dyl. för att komma till rätta med detta redan nu.

Fick även veta att min T skakat en av tjejerna som inte lyssnade på hennes argumentation när hon upplevde sig orättvist behandlad. Så jag har haft långa samtal med henne två kvällar i rad ang detta. Vem vill vara kompis och leka med nån som gör skakar om en?!

JA!!!

Antagligen i ett försök att få henne att lyssna, men ÄNDÅ!!

Jo, hon är 6½ med temperament. Visar glädje och ilska med stora yviga gester och är en riktig Drama Queen...
Mycket pussar och kramar, men fysisk åt andra hållet... Jo, hon brukar ge lillasyster lite däng ibland, tjuvnyp är vanligast förekommande. Vad gör man?! Jag har som sagt försökt prata och prata två kvällar i rad nu.

JO! Jag kom på att när hon var typ 3 bet hon en kille på dagis i ögat (vid ögonbrynet) när de bråkade. Då fick vi ta ihop med henne ordentligt, sen dess har hon inte gjort nåt liknande.

Ja, det är därför jag berättar här om mina SMÅ vardagsbekymmer med barnen, för jag känner mig otroligt novis vad gäller barn. Här finns flera föräldrar och det är så intressant att höra hur andra gör/uppfattar situationen/har för erfarenheter osv. Man lär sig jättemycket och får nya infallsvinklar. Sedan väljer jag vad jag vill ta fasta på, som känns vettigt för mig, och så följer jag mitt hjärta också.
Det du beskriver om kyrkan håller jag också med om. Är också uppfostrad och uppväxt med kyrkan, och sjungit i kyrkokör en massa år. Som vuxen uppskattar jag det där med att i kören t.ex. umgås vi verkligen alla möjliga åldrar. När vi har konserter så är det allt från 4-åringar till 80-åringar. Att vi kan göra nåt tillsammans allihop i kyrkan/församlingsgården och att alla är välkomna!
Ja, som jag skrev tidigare i mitt inlägg så har jag också den erfarenheten att män kan vara lika "tjafsiga" som kvinnor. Där jag jobbar nu har vi en ganska god stämning och bra chef. Men oftast är det jag och de tre andra kvinnorna som säger vad vi tycker till chefen, männen gnäller åt oss - inte åt chefen direkt. Detta är en mycket mansdominerad arbetsplats.
Chefen har många gånger lyft fram det som en GOD egenskap hos mig, att jag kör med rak kommunikation. Så han uppskattar det.

Usch, det där lät som skryt, men jag menar bara att just de som är rädda att säga till chefen vad de tycker, borde egentligen göra det. För chefen VILL höra, och han vill höra det från DEM.