Ni som bara varit med er make/m2b

Hej!

Alltså, jag har inte bara varit med min blivande man, men det är inte många innan honom. Endast två. Och, jag kan känna lite som du. Visst jag kan inte jämföra det. Men jag förstår vad du menar. Jag kan känna att man kanske skulle vilja ha testat mer innan man träffade honom, som många av mina vänner gör nu liksom... som inte har någon...

Men ibland när jag tänker så... så känner jag att jag bara är rätt korkad! Jag har världens finaste kille, å spela roll om jag har legat med, ingen, 1, 2 eller 3 killar, jag har ju träffat DEN som jag vill vara med!

Att bli attraherad av andra, klart att man kan bli, har blivit! Men precis som du, aldrig agerat ut det för att jag vet att jag har det bästa hemma.

Men självklart finns oron där, att en dag, kanske man inte tänker så längre. Men vi kan inte spå framtiden. Och som din vän säger, man får ta det som det kommer. Och alltid ändå tänka: "Gräset är inte grönare på andra sidan" vad kan en annan man, som inte din man kan (eller blivande man)?

Du är inte ensam, var vad jag ville säga i alla fall! Kram

Jag tror inte det spelar nån roll om du haft noll eller tjugo partners innan om du kommer falla för en frestelse eller inte. Det är ögonblicket/tillfället som gör om du eller han skulle vara otrogen, oberoende på vad (eller vem ) man gjorde innan man träffade varandra.

Själv har jag haft några få sexuella partners innan jag träffade min blivande, och de är för mig helt obetydliga nu. De kunde nästan lika gärna kvittat för den enda som är viktig för mig är min sambo och älskade m2b.

I min värld "existerar" inte otrohet, och skulle det hända så tror jag att antalet tidigare sexpartners är helt och hållet oväsentligt. Vet man att det är rätt så ska man inte ens tänka tanken på att vilja jämföra sin rätta med någon annan... Det är min åsikt det!

Detta är långt...

Jag har bara varit med min blivande och det är många år nu, still going strong efter 10år tillsammans. Jag har haft andra flörtar (2 st) innan jag träffade min blivande men ingen riktig pojkvän då jag var i mitten av tonåren när vi träffades. Det har förekommit tillfällen då jag har funderat över varför jag är tillsammans med m2b men hitills har det aldrig kommit till en delning - eller ja en gång under vårt första år ihop "gjorde vi slut" men av andra anledningar men vi löste det relativt fort och bestämde oss för att fortsätta "vara ihop".

Jag kan ibland fundera som du - har jag missat nått? Men samtidigt funderar jag på vad det skulle innebära för mig att bryta upp från min m2b - hur skulle jag må den dag jag vaknade och inte hade honom att dela mitt liv med, både med- och motgång. Endast tanken på att mista honom gör att det tåras i ögonen så jag är säker på att han är den rätta för mig. Jag är inte förälskad längre, inte ens kär tror jag men vi hör ihop och våra liv är sammanflätade till ett. Det låter lite som om jag inte har ett liv utöver honom men så är inte fallet.

Attraheras av andra - jo det har väl hänt men oftast händer inget mer heller. Det enda jag kan svara på är ju vad som hänt mig och endast en enda gång har det varit nära att jag lämnat min blivande för en annan man. Vi hade en tuff period och mitt i allt träffade jag en urgullig kille som fick mig att känna mig och må som tusen dollar - tp nykär bubbel och allt som hör till. Det "värsta" som hände var att vi kysstes en hel del, typ stil tonårshångel, och idag finns det inget som får mig att må sämre än att tänka på vad jag har gjort. Det är nu flera år sedan och jag är väldigt glad att vi lyckades ta oss igenom detta och jag hoppas att det bara är hos mig som denna händelse fortfarande kastar en mörk skugga.

Man kan aldrig vara säker på att gräset inte är grönare på andra sidan men fråga dig istället om gräset där du står är tillräckligt grönt för att du ska trivas och vilja stanna - det är mitt tips!

Hej.
Jag har varit med en innan min M2B, och det är inget jag ångrar men jag önskar att jag inte hade det, just för att inte ha något att jämföra med (min M2b ÄR inte på något sätt "dålig i sängen" så tolka det inte så) jag känner att det hade varit mer speciellt om det inte funnits någon innan.
Och det med attraktion, det känner alla, hur mycket man än älskar sin man/kvinna. Huvudsaken är att man inte går vidare utan är medveten om att det bara är en attraktion. Instämmer med föregående talare, gräset blir inte grönare...

Tack alla ni som svarat. Det känns som att jag börjar få mer rätsida på det här. Varför fokusera på det man inte vet? Jag är glad och lycklig där jag är och där ska jag stanna =)

Undra vilka fler hjärnspöken jag får ta itu med innan bröllopet.

Än en gång stort tack till er som svarat ^_^

Jag har varit med andra innan min man och jag kan enkelt säga att gräset är svart på andra siden. Oh dear! Det finns så många nötter där ute. Har man en underbar man har man inte missat ett dugg.

Din vän som säger att man får ta det om det kommer är klok. Finns ingen anledning att ändra sig om relationen om den är bra för övrigt. Attraherad av andra blir man ibland, frågan är vad man gör av det där och då - och för det tror jag inte det har nån betydelse vilka tidigare rent sexuella erfarenheter man har (erfarenheter av andra slag spelar såklart in för hur man hanterar sitt liv, men det är ju en mer allmän fråga). Jag tror alltså inte man är mer eller mindre benägen att vara otrogen beroende på hur många man haft sex med. För övrigt så tycker jag att man får ta ställning till varje relation för sig som den är - finns ingen anledning att göra slut på en fungerande relation för nån annan - lika lite som att stanna i en dysfunktionell.

Lite tankar...

jag träffade maken när jag var 17 och jag har känt precis som du att jag "missar" något och önskar att jag hade varit lite äldre när jag träffade honom.

Men det är över 10 år sedan jag kände så. Nu, ytterligare 10 år senare, när flera vänner brutit upp från långa förhållanden är känslan snarare "fy sjutton vad jobbigt att byta karl i min ålder!"

Det är bara att acceptera att INGEN vaknar varje morgon i 50 år och är störtförälskad i mannen brevid, oavsett bakgrund kommer det stunder då man är trött på varandra eller blri förälskad i någon annan. De som haft långa relationer har hanterat de känslorna, väntat ut dem eller bearbetat dem.

Jag är ganska ung och min fästman är den enda jag har varit med sexuellt om man säger så. Jag känner mig inte orolig, eftersom jag har hittat rätt och vi har det väldigt bra på det planet. Som någon annan här skrev, man ska inte oroa sig för något som kanske händer i framtiden utan njuta av att du har en underbar man i ditt liv. Ingen idé att leka av sig för lekandets skull heller, tycker jag.
Ska kanske tilläggas att min mor och far blev ihop när mamma var 16 (är efter 30 år forfarande ihop) och jag tvivlar på att hon gjorde något innan honom, så jag kanske ser det som något naturligt.

Nej, hittar man sitt livs kärlek så gör man!

Barnen har jag dock rekommenderat att "leka av sig" för jag är övertygad om att det är en fördel för sin egen del. Men samma sak där - hittar de kärleken så är det förståss att föredra!