Livets viktiga och oviktiga frågor

EA - jag har hört det där om att blöda för lite medan jag är raka motsatsen och blöder mycket, har ont och mens i en vecka. Min väninna jag träffade igår har fått telefonnumrerna till båda mina akup då hon har en kort cykel på 21-28 dagar och knappt någon blödning alls. Lite drippelidropp, sen stopp, sen lite mer i 3 dagar och så stopp. Det låter inte bra men vad vet jag kanske hon blir gravid bums ... i jämförelse mot mig som har en jämn cykel och blöder rejält?! Tycker det känns som om den här världen (barnalstrandet) är så svårt att läsa och förutspå men om jag ska svara på din fråga så låter mens i 3 dagar väldigt lite för mig.

EA - min akup försökte istället få min mens så smärtfri som möjligt men hennes örter gav istället motsatt effekt. Som sagt, du kan ju alltid prova. Var inne på FL och läste och där var det flera som hade väldigt liten mens som snabbt hade blivit gravida ... som sagt svårt att säga vad som är bra och inte bra.

Vinkar till gosnosen men kan absolut inte svara på något om illamående .. ja förutom den som man får efter man har druckit för mycket sprit .

snorkfröken - jobbigt med oregelbunden cykel!

Hoppas verkligen ni som inte kan tänka er adoption lyckas i barnverkstaden eller kan förlika er med tanken att inte få barn. Annars blir det jäkligt jobbigt. Själv har jag alltid sagt att jag vill någon dag försöka bli med barn. Går det inte så går det inte och då är det meningen. Jahapp, det var innan jag kom in i den här berg och dalbanan med tester, IVFer och annat och det var innan jag träffade min make och fick en otrolig familjelängtan. För mig är den främsta längtan att bilda familj.

Och snälla kom inte och säg att ett adopterat barn inte är ens eget barn! Tror aldrig någon adoptivförälder går med på det resonemanget eller känner annorlunda än för ett biologiskt barn.

Totalt jättego och bör inte läsas av deprimerande - jag är lycklig! Satt i baren på Wasahof igår med massor av glas framför mig (bartendern serverade nämligen fel vin så vi fick 2,5 glas extra) och sa just de orden till maken - jag är lycklig! Har haft två orosmoln på min himmel förut 1.) pappa som jag tappade kontakten med 2.) att vi inte kan få barn. Nu har min pappa varit här och vi pratar var och varannan dag via Skype och barn kommer vi att få en dag! Jag mår bra, mitt jobb är ok och jag har världens bästa (som sagt totalt egoinlägg) make! JAG ÄR LYCKLIG!

gosnosen - vart har ni planerat att resa?

Ore - jag älskar brorsbarnens kanin så till den milda grad att jag gråter när jag måste lämna honom ifrån mig! Jag tror inte jag har några problem att älska vad som än flyttar in hemma hos oss. Sen har jag självfallet läst en hel del om adoption de senaste åren och bl a om de som har både biologiska och adopterade barn. De säger själva att de inte känner någon skillnad alls och blir rosenrasande när omgivningen undrar och frågar eller tar för givet att det är skillnad.

Sen visst så önskar jag först och främst att få ett barn som bär på min och makens ursprung men jag känner inte att det är värt mer uppoffringar, tid, gråt och smärta. Nu har jag försökt och det funkade inte. Måste acceptera och gå vidare.

Ha så skoj på släktkalaset!

Själv ska jag börja förbereda kvällens middag.

snaily - det har varit några jobbiga år så det känns verkligen som jag har kommit ut på andra sidan tunneln. Sen kommer det bakslag lite då och då men i största allmänhet så mår jag så mycket bättre just nu ... och det var det jag upptäckte där i baren på Wasahof .

Paus i matlagningen. Maken har lagat svärmors recept på clafoutis och själv har jag förberett förrätten som ska bestå av chèvre med någon slags tomat, plommon och honunsröra. Varmrätten ligger och marineras så nu kan vi inget göra på en 30 minuter. Kanske sätta på mig en klänning och lite make up.

Vad ska ni andra hitta på ikväll?

Och åter igen ... var är Cissi?! Börjar bli rejält orolig för henne.

Tack för att alla är glada för att jag är glad !

Visst ska nenne ta nästa plus men som sagt plussen här på tråden brukar ofta komma i stim så om hon börjar kan ni övriga hänga på därefter.

EA - skönt med allvarssnack med maken! Det krävs så mycket och tar så mycket mental kraft när man är inne i den här karusellen att kommunikation och att man är på samma trappsteg är a och o. Känner tyvärr till flera par på FL som har varit nära eller som har splittrats upp bara för att det tär aldeles för mycket på förhållandet.

Själv nämnde jag min lättnadskänsla för min bror igår kväll (efter ett antal glas vin) och han sa att han t o m har sett det på mig de senaste gångerna vi har träffats. Hans bästa kompisar har ju också genomgått samma karusell med 5 misslyckade IVF och det var samma slags lättnadskänsla som infann sig hos dem när de väl valde att gå på adoption.

Och idag har jag diskat och åter diskat alla dessa glas som användes igår vid middagen medan maken ligger bakis i sängen. Vår sista gäst gick kl 04.00!!

gosnosen - självfallet har alla olika åsikter gällande barn och adoption. No hard feelings men när det nämndes att ett adopterat barn inte var detsamma som ett biologiskt så kan jag tyvärr inte hålla med. Sen har jag tänkt exakt detsamma som dig tidigare (innan jag träffade maken). Att antingen biologiskt eller så får det vara. Jag har aldrig varit barnkär, aldrig känt den där längtan förrän nu. Accepterar och förstå att man väljer antingen biobarn eller inget.