Jag blir ju alldeles tårögd nu när jag läser ikapp och ser hur ni har tänkt på oss hela dagen (och andra dagar med, för den delen). 
Ni är bara så bra!
Japp, nu har Piff fått sond. Det tog en himla tid på sjukhuset; totalt var vi där i 5 h, men effektiv tid var mindre än en timme. Först fick vi träffa en doktor, som när han kom in i väntrummet där bara vi var blev väldigt fundersam över vilket barn som behövde hjälp, för han tyckte inte att någon av dem såg mager, klen eller sjuklig ut. 
Han kollade hullet på Piff, men tyckte inte att det såg särskilt anmärkningsvärt ut.
Efter lite diskussioner bestämdes det att han skulle få sond, för att vi ska kunna fylla upp de mål han inte äter full ranson av sig själv. Det blir alltså så att vi först flaskmatar, och det som blir över tar vi direkt i sonden. Därmed blir ju måltiderna mer sammanhållna; tidigare har vi försökt igen en stund senare när han inte ätit så mycket, men det "hattandet" slipper vi nu.
Vi blev heller inte inlagda, för doktorn tyckte att Piff var för frisk och välmående för det. Imorgon ska vi tillbaka för att träffa doktorn och dietisten, som vi också träffade idag, igen och dessutom sjukhusets specialist vad gäller barn som krånglar med maten. Vi har redan hört om henne vid flera olika tillfällen, så det känns jättebra att det blir experten nummer ett som kommer att hålla i Piffs "fall".
De senaste dagarna (sen i söndags) har Piff faktiskt inte kräkts en enda gång, trots att han till två tredjedelar har ätit mjölkinnehållande mat och trots att han har ätit lite mer än tidigare de två senaste dagarna. Därmed ansåg både doktorn och dietisten att det är helt uteslutet att han lider av mjölkproteinallergi, för det är definitivt tillräckliga mängder för att han skulle ha kräkt om han var allergisk. Därför bestämdes det att han ska fortsätta äta den näringslösning han fått de senaste veckorna. Fördelen med den är att energiinnehållet är högt, så han behöver inte äta några enorma mängder för att få i sig tillräckligt.
Det största problemet med sonden är att få den att bli kvar på plats; Piff hade hunnit dra ut den innan vi ens kommit hem och sen har han dragit ut den två gånger till efter det. I det sammanhanget är det "tur" att vi är vana vid sonder, för nu har vi kunnat sätta den själv. Det hade ju varit helt hopplöst om man hade behövt åka till sjukhuset för att sätta sond före varje mål. Får väl se om vi kan få lite rejälare grejer att tejpa med imorgon, så att vi kan spara in några urdragningar. Jag föreslog två varv med silvertejp runt huvudet! 
Nu känns det faktiskt bra att sonden är på plats. Vi får helt enkelt se vart det leder, men att Piff faktiskt inte kräkts på nästan fem dagar känns förstås också jättebra. Just det; doktorn idag höjde Losec-dosen till den dubbla, för Piff har fortfarande lite problem med mat som åker hiss i halsen, även om det inte alltid slutar med en kräkning. Förhoppningsvis gör mer Losec att "locket" i magen blir starkare, så att kräkningsrisken blir ännu mindre.
Tack igen för allt ert stöd; det är verkligen underbart att ha det i ryggen. Kram!
