Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??

Ingenting ar omojligt.

Visst kan man ändra sig. Men själv är jag snart 40, och den berömda biologiska klockan tickar inte alls.

Barn gillar jag inte. Det finns några undantag - syskonbarn och några vänners barn - men generellt sett är det bara jobbigt med barn. Jag har aldrig längtat efter barn, och därför tror jag att jag skulle bli en usel förälder.

Om jag fick en krona för varje gång jag hört:

"men vänta bara tills du får egna barn"
"men ni som skulle bli så bra föräldrar?"
"när är det dax för trampet av små fötter?"
"Jag ville inte heller ha barn, men nu sedan jag fyllt 30/träffat mitt livs kärlek har jag ångrat mig och nu ääälskar jag barn"

...då hade jag varit stenrik

Jag upplever det ibland såhär istället, jag har barn och har valt detta men vänninan som absolut inte skall ha barn(vilket jag totalt struntar i om hon vill eller ej) skall ha rättigheten? att ifrågasätta varför vi har barn men skulle jag ställa frågan om varför hon inte vill ha barn då är jag dum!!!
Hon är för f-n dummare än tåget när hon inte inser att den frågan är lika kränkande.

Ifragasatter hon varfor du skaffat barn?? Na du, det skulle jag aldrig gora!

Förr sa jag att jag ville inga barn ha och då fick jag frågan varför jag inte ville ha barn. Barn är ju guds gåva till människorna etc etc

Sen en dag var vi helt plötsligt gravida. Magkatarren var ingen magkatarr utan en bäbis. Efter stora sonens födelse så sa jag att jag ville ha fler barn och folk ifrågasatte då varför vi skulle skaffa fler. Vi hade ju faktiskt ett och dessutom hade ju jag sagt att jag ville inte ha barn.

Så kom son nr 2 och efter det kände jag att nej, inga fler. Det räcker gott och väl med dessa två. Jag ser mig inte som en typiskt mamma och två är precis lagom för vår lilla familj. Vad tror ni folk sa då? Jo.. jag fick nu frågor om varför jag inte ville ha fler *suckar*

Hade stora sonen nu inte varit en bäbis utan det hade varit en magkatarr då vet jag inte om vi hade haft några barn.
Jag är hemskt tacksam över att det blev som det blev och jag skulle inte vilja byta bort mitt liv emot något annat. Men som sagt, hade det inte blivit som det blev (p-pillerbarn) så är jag osäker på att vi skaffat några små.

090208 och Duchess: ironiskt nog skulle antagligen vi som inte vill ha barn bil utmärkta föräldrar. På sätt och vis tycker jag inte att det är så konstigt att ifrågasätta varför man skaffar barn snarare än tvärt om som allehanda skriver. Tyvärr verkar inte många tänka efter vad det innebär att ha barn. Inget personligt till allehanda, så klart. Vi som inte vill ha barn tror jag har gjort ett mer aktivt val.

Pärlan 2009: Man vet ju aldrig vad framtiden har i sitt sköte, så jag försöker att inte allt för mycket understryka att jag inte vill ha barn, just för att inte riskera att hamna i din sits. Men det är ju så roligt med folks reaktioner så det är svårt att låta bli. Jag gillar att chocka lite.

Förlåt, jag vet att ni inte vill höra detta!!! men.........Att få barn, en egen liten bebis är det absolut mest fantastiska man kan vara med om. Det är sant att det inte går att fatta innan man är med om det.
Jag älskade också mina syskonbarn över allt annat och ville inte ha egna "snorisar" .
Nu har jag en liten underbar ettåring och vill ha ett gäng till.
Snacka om förälskelse, kärlek, obeskrivlig lycka.....!!!!

FÖRLÅT igen!! Men jag vill bara säga hur underbart det är!

Jag kan mycket väl tänka mig att få ett eget litet liv att ta hand om är väldigt VÄLDIGT stort och jag fattar att man inte kan förstå hur det känns innan man får ett eget MEN vi som har valt denna inställning har ofta inget emot barn som sådana utan mer resultatet av att sätta ett liv till världen som måste skötas om och uppfostras och tas hand om och vilka val man därmed gör. Vi är inte redo/vill inte/kan inte och därmed borde vi få ha rätt till det ställningstagandet utan att få höra "ni kommer förstå en dag" och "när ni får egna barn".

Min sambos syster har fyra barn och hennes två äldsta pojkar tål jag knappt men hennes dotter är helt underbar - väldigt princessig men helt underbar och snäll. Jag har kompisar med barn som också är helt underbara men det finns inget som är så skönt som att få tala med vuxna människor och umgås med folk som uppför sig! Att inte alltid störas av någon som pockar på uppmärksamhet och skriker och far runt. Det kryper i hela skinnet på mig bara av tanken på så jobbiga barn. Och ja jag tycker de är jobbiga!

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-07-30 09:18:55 följande:

Om jag vill ha barn eller inte vet bara min Bm men som 30-årig kvinna börjar jag mötas av en del press på mig att skaffa barn, eller åtminstone lugna alla andra genom att berätta när jag tänker skaffa barn eller om jag kan få barn. Mamma berättar längtansfullt om varenda nyfödd brylling, och om alla hon känner som äntligen får barnbarn. Hon skickar kort på bebisar jag är avlägset släkt med,med kommentarer om födelsevikt osv. En kvinna jag jobbade med förmanade mig att jag inte skulle vänta för länge med att skaffa barn. Snällt att informera mig om det där om biologi och åldrandet men jag minns inte att jag bad om hennes råd?. I en del av släkten är det så att alla personer som inte har egna barn per automatik blir placerade vid barnbordet. Innan man har ynglat av sig är man fortfarande barn själv tydligen... eller ska 1-12 åriga släktingars bordskick inspirera till egna barn?

Jag orkar inte irritera mig på "barn- och barnbarns-maffian". Jag tycker inte jag behöver förklara varför jag är 30 och inte har barn än. Så jag ignorerar kommentarer och frågor och gottar mig i sann Magdalena Ribbing-anda åt att jag tycks vara lite mer väluppfostrad än de som tror sig ha rätt att snoka i mitt privatliv .

Jag måste faktiskt få erkänna att jag har bitti ifrån ibland när jag tycker jag har fått opassande kommentarar av "nära" släktingar. Bland annat så har sambos syster fått dig en repa men jag vet att hon tar det.

Några av de värsta kommentarerna...
Svärfar:
*Jag har 4 barn och då får jag ju 16 barnbarn - vaddå? Ska alla ha 4 barn var då eller har du en som fungerar som barnfabrik?

Sambons syster:
*Ja du har ju tekniken inne, då blir det väl kusiner snart då hoppas vi. - Hoppas går ju
*Har ni övat färdigt snart så det är dags att skjuta skarpt?

Svärmor:
*Barnbarn är ju livets efterrätt, synd bara att jag inte har så många och att ni bor så långt bort. - Öhhh, du har ju faktiskt 4 st redan!

Kompisar (gift med barn):
*Ja om ni skulle följa samma tidsplan som vi så skulle ni ju vara inne på tredje barnet vid det här laget. - Ursäkta att vi var så unga när vi träffades då!