Varfor ar folk sa dumma mot oss som INTE VILL ha barn??

Ackligt!!


Betty Boop augusti2009 skrev 2009-07-29 14:04:48 följande:

Jag har ett barn och väntar mitt andra, är larvligt "normal" med andra ord men skulle aldrig gnälla på eller pika någon som väljer att inte skaffa några. Om det kommer på tal kanske man frågar om det är aktuellt, och jag kanske skulle fråga varför inte, av rent intresse, om någon sa nej, men inte döma någon pga det.

Jag ar en dramaqueen som folk kommer f-n fa veta vad jag tycker om deras kommentarer! Ville skriva av mig har och fa veta om jag ar onormal eller inte, for att jag namligen...

...avskyr allt som har med barn att gora. Eller nja, mer foraldrarna faktiskt, som later kidsen kuta runt och stoja nar jag sitter och fikar. TAL dom bara inte. Barnvagnarna som stannar mitt i gatan nar man shoppar, kvinnor som gnaller att man inte far sittplats pa tunnelbanan (klarar man inte ens att sta i 20 minuter kanske man ska stanna hemma i sangen...) m.m m.m. Jag blir helt enkelt irriterad pa familjer, Och detta ar riktigt sjukt: Jag tycker nastan synd om dom som har barn... Att dom inte ar fria. Eftersom jag inte forstar deras lycka. Ta det inte personligt, det ar namligen inte latt for mig att vare sig acceptera mina kanslor eller erkanna dom. Jag ar vanligtvis forstaende och oppensinnad, men jag kan inte forsta HUR man kan VILJA ha barn...
Daremot har jag ingenting emot hungriga bebisar som skriker, det forstar jag ju. Jag ar ingen hemskt manniska.

Har kommer en overraskning: Jag vaxte upp med 3 systrar i en sk karn-familj (usch for det uttrycket!), har underbara och normala foraldrar, 2 av mina systrar har barn, lillsyrran vill garna i framtiden. Inga skilsmassor i familjen, jag sjalv ar oxa lyckligt gift. Och *taadaa*, min systers dottrar ar mitt allt! Jag avgudar dom, dom far garna krakas overallt sa lange dom ar sota och gosiga (vilket dom ar) och nar dom ar skit-arga har jag inget problem med att fa tyst pa dom. Dom avbryter inte vuxna, dom tjatar inte. Daremot kan dom ha ett jakla temperament, men om syrran ar med sa drar jag och later henne deala med det...
Men jag vill helt enkelt inte leva sa pa heltid. Jag har garna flickorna hos mig over helgerna, nar jag koper hus vill jag garna ha dom dar. Men inte mina egna, Jag ar sjalvisk men det far man, jag vill ha frihet och pengar, nat som jag upplever att manga foraldrar inte har. Jag kan inte forestalla mig mig sjalv som gravid och foda barn. Ha en liten bebis utan personlighet som bara ligger dar och kraver.

Hata mig inte...

Kan för mitt liv inte förstå hur det kan bli mitt eller någon annans problem om min granne, syster, vän el. annan person skaffar eller inte skaffar barn... är hetero eller tillome homo och skaffar barn... (Det finns säkert en el annan mor/far-förälder som hoppas och tyvärr kan bli lite besviken kanske, men men...)

Tror i vissa fall att det är obetänksamhet om någon får en direkt kommentar... i andra fall kan det handla om rädsla för det som går utanför den personens egen norm och ta sig i uttryck som ogillande... Vissa har svårt att leva sina egna liv, så de försöker så gott de kan att leva andras istället... Visst, sen finns det en och annan elak o/el fördomsfull person tyvärr... dem kommer vi kanske inte undan, tyvärr tyvärr.

Mitt råd är iaf. att ha som mål att inte ta det så personligt, för då gör man problemet till "sitt"... sabbar ens eget humör o/el sin egen dag. Försök att låta det rinna förbi, var stolt och glad för att du/ni har förmågan att välja era egna liv, på det sätt som ni vill ha det och trivs med, så blir ni lyckliga ändå!

Om du har svårt för kommentarer om att inte skaffa barn - var då tacksam att du slipper alla kommentarer man får när man HAR barn (ffa små)!!

Det är kritisk om dagis, föräldraledighet och gud vet vad! Så jäkla mycket skit jag (för faktiskt är det mest mig de kritiserat, inte pappan!) har fått för än det ena än det andra!

Nu är barnen tonåringar och ÄNDÅ ifrågasätter folk att jag veckopendlar och maken sköter hus o hem!

Ähh, TS, stäng öronen bara och se med lite milt överseende på alla som har synpunkter!!

090208 - inte hatar vi dig! Vi sluterar ditt stora mod för vi är fler som inte kan förstå hur vissa människor kan ens tänka tanken på att ksaffa barn. visst är de söta en stund men jävlar vad de lever om och skitar ner och kräver uppmärksamhet och har sig.

Visst kan jag kanske tänka mig att någon gång lååååångt i framtiden fundera över möjligheten att skaffa barn MEN då kommer det säkert var för sent. Det som mest får mig att känna att barn inte är min kopp av te är andra föräldrars oförmåga att uppfostra sina egna ungar. Vi har i många år fått pikar om att det är väl på tiden att skaffar barn nu men vi har inte tid - vi har ju för bövelen inte ens tid att ha katt!! Hur ska ett barn kunna uppfostras med den kärlek och diciplin som krävs av oss? Och visst ändrar man åsikt om mycket när man växer upp och lutar mer och mer åt att inte vilja ha barn, nånsin!

Det vore säkert alldeles lysande om fler tog sig tid och funderade innan och inte efter, när de står där med barn att konstatera att de inte har tid?!?!? Du e klok Du!!

Bryr mig inte alls om folk skaffar barn eller inte. Ens eget val, vinst eller förlust.
Tycker själv inte att det finns någon mening att reta sig på vad folk tycker och säger. Det handlar ju om allt från barn och livsstil till frisyrer. Folkss tyckande kommer man aldrig undan.
Vill du vara fri så släpp det.

Jag tycker absolut inte det är onormalt att känna som du.

Innan jag vart med barn (har en son på snart 2) så bestämde vi att vi ska ha 3 barn, som om det var världens lättaste beslut.
Vi sa med att vi iaf inte bara ska ha 1 barn, för dom är det synd om.

Idag kan jag säga såhär, att det inte alls är säkert att jag vill ah fler barn, överhuvudtaget.
Våran son är ganska... hmm va ska man säga, skarpt uppfostrad? Kan man säga så?
Han tillåts inte att slå andra barn, ta deras leksaker ur händerna, leka med videon osv.
Och vet ni vad, han gör inte sånt längre heller.

Men det är inte bara av den anledningen ja inte vill ha fler, jag mådde väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt som gravid.

Inget jag vill uppleva igen helst.

Så jag tycker absolut inte du är konstig eller ett Ufo, utan jag kan verkligen förstå dig.
Våran son är självklart