Ytterligare en som behöver råd angående efternamn

Jag har ett utländskt namn o jag kommer att behålla mitt... det är bara jag o mina barn som heter som jag i Sverige så det gör det unikt....
han har ett svensson namn som han kanske ska behålla.... eller så tar han mitt namn....

Ja, men det jag har börjat fundera på är frågan; Är det bra att det är "unikt" eller blir det i andra människors ögon "konstigt"? Jag har aldrig kännt något utanförskap utan det enda jag har behövt är att bokstavera och svara "ja det är ovanligt, det kommer ifrån Estland". Jag vet inte om jag har blivit nekad arbetsplats eller om någon haft en förutfattad mening om mig pga mitt efternamn, för det kommer jag ju inte få veta heller.. Så jag undrar helt enkelt vad ni tycker.

Hmm jag vet faktiskt inte.. Själv hade jag ett inte så ovanligt/svårt efternamn, men ändå fiock jag ALLTID bokstavera det.. Det var rätt jobbigt. Nu har jag ett Å-namn och det är kanske tristare, men mycket skönare!

Så jag röstar på Svensson-namnet!!

Vi har valt att ta mitt svenska efternamn istället för min blivandes utländska, även fast båda måste bokstaveras ofta.

Våra barn har haft mitt efternamn sedan de föddes så det känns enklast så, men även tanken på att barnen ska diskrimineras i arbetslivet senare har varit med i i valet... tyvärr.
Det är främst min blivande som vill att de ska ha ett svenskt efternamn då det är han som vet hur reaktionerna på namnet brukar vara...

Tyvärr tror jag att det är enklare att ha ett svenskklingande namn. Vid jobbsökande och liknande, som du säger. Det är sorgligt, men sant... Om du har eller planerar att skaffa barn kanske det blir lättare för dem att slippa bokstavera sitt namn varje gång..

Sen är det klart att det är kul att vara lite ensam om sitt namn... Kan du inte ha båda?

Man gör ju precis som man vill, men heter du ett väldigt "svenskt" förnamn då? För jag hade problemet att jag hade ett utländskt efternamn och ett supersvenskt förnamn, om jag bytte efternamn till min makes svenska skulle jag bli "helsvensk" per namndefinition, istället för "halvsvensk" som jag var nu (svenskt förnamn+ utländskt efternamn). Jag var ju den enda i världen som hette som jag gjorde och det kändes tråkigt att bli en i mängden. Jag tog då istället och bytte förnamn (till mitt andranamn) vilket gör att jag har ett ovanligt förnamn och ett lite vanligare efternamn, och fortfarande är den enda i världen som heter det jag gör. Du ska såklart inte byta förnamn (Det är bara jag som är konstig och gör sånt )men tänk hellre på vad du vill förknippas med än vad folk bryr sig om CV:t. För min del skulle det kännas som "falsk marknadsföring" att heta Anna Svensson när jag inte ÄR en svensson. Vill du inte ha dubbelnamn till efternamn då? Är dock glad att mina barn kommer att heta min makes efternamn eftersom efternamnet är så himla fint och mina barn ÄR svenska. Blir lite konstigt resonemang men jag tror många halvsvenskar/nysvenskar/2a generationens invandrare förstår vad jag menar.

Jag tog min mans portugisiska efternamn, tycker det är fint och jag har enbart fått positiva reaktioner. Speciellt kunderna på jobbet (bank) brukar fråga var det kommer ifrån och talar sedan om att det är jättefint.

Det kommer dock vara viktigt för mig/oss att att våra framtida barn har "ursvenska" förnamn, menar då typ Greta, Thea, Malte, Noel osv.

Jag bytte från Johansson till de Spinola så visst kommer jag att få bokstavera namnet.

Glömde säga detta med ursprunget, det är min svärfar som kommer från Potugal och min svärmor är svensk. Så min man är född och uppvuxen i Sverige.

Red Scarlet - visst hade jag velat ignorera vad folk tycker om mitt CV, men tyvärr ser inte världen ut så och därför började mina tankegångar kring namnen. Precis som flera har skrivit tror jag att om man har ett utländskt efternamn kan det vara ett minus i vissa situationer... Sen att jag har sveriges näst vanligaste förnamn (om inte det vanligaste) gör att jag vill vara lite "speciell" på något sätt.

Hemlig - du beskriver min situation ganska exakt. Jag pratade med mitt brorsbarn som är 15 och hon har också ett utlänskt efternamn (men från tyskland den här gången - vi är en mixad släkt ) som hon aaaaldrig kommer byta bort. Hon är stolt över att få bokstavera det och även hon har ett "vanligt" förnamn.

Tack för alla era åsikter förresten! Det gör mig glad att folk gärna hjälper till.