relationsambivalent

Han kanske kände på sig att du känner oro och att dina tankar drar iväg... MEN: Du ska inte ha dåligt samvete... Du ska inte skuldbelägga dig själv... och du kanske borde fundera på om du ska jämföra detta förhållande med ditt tidigare dåliga förhållande.... ELLER... jämföra ditt nuvarande förhållande med hur du vill LEVA ditt liv, nu och i framtiden... Jämföra med vad Du önskar dig i ditt liv!!

Ja g håller helt med mittid, MEN det är viktigt att dina önskningar kring vad du vill ha i ditt liv är realistiska.

Realistiska, ja så klart... men det är mer känslan jag är ute efter.... att känna sig trygg och älskad och bli bekräftad... även i en konflikt skall jag "duga", få uttrycka det jag känner, ilska... oro... önskan... sorg...
Allt gäller naturligtvis ömsesidigt... alltså, ge och ta!

Sant dar ar j*vligt jobbigt! Man vill bara att han ska sluta vara snall sa man kan fatta ett beslut. Dessutom sa vagar man inte tro att det ar pa riktigt, utan bara fjask sa "hon slutar gnalla".

Fast det "värsta" (eller bästa, beroende på hur man ser det..) är att jag tror verkligen han menar det. Jag tror att han älskar mig, men det är en sak att vara gullig o omtänksam hemma i soffan och en annan att göra så att jag känner mig trygg och avslappnad med honom i andra situationer. Och att hans inställning när jag är ledsen över något skulle kunna vara liiiite mer åt hållet "nu ska jag verkligen försöka förstå och lyssna på henne" och inte "vad är det nu hon är missnöjd med, suck".

Idag känns det lite lättare. Jag känner inte att jag borde ha så dåligt samvete egentligen - han vet att jag känt mig mkt osäker flera ggr så det är ju inte som att jag går och biter ihop och låtsas att allt är jättebra... Jag ska försöka lite på mig själv, ge det lite tid men lita på att jag faktiskt vet vad jag vill när vi bott ihop ett år (det kallas ju t o m att man "provbor" första året så då ska man väl inte ha dåligt samvete för att man känner efter...)

Mina tankar om detta:
Det finns de som älskar... men inte är "förmögna" att älska...

Ska försöka förklara vad jag menar:
Att vara "förmögen" att älska innebär att närheten på intet sätt "skrämmer" en, man behöver inte visa sitt oberoende och sin självständighet, utan klarar av att vara sårbar fullt ut.

För att vara där behöver man en grundtrygghet... hur många av oss har det.... Alla har vi en ryggsäck, frågan är hur vi hanterar den och innehållet. Mognad finns så klart med här som en parameter.

Uppväxten och tidigare relationer i och utanför familjen styr detta, det styr den trygghet jag har i mig själv... är den "skadad" så har jag problem i praktiken mina relationer... kanske inte i början... men sannolikt efter ett tag.

Så: Han älskar dig säkert, men kanske har han en del att ta hand om för att fullt ut kunna vara kärleksfull på det sätt som en heltidsrelation behöver för att blomma?!

är den "skadad" så har jag problem i praktiken mina relationer

Så här blir det när man klipper och klistrar : )

det ska stå:

...är den "skadad" så har jag i praktiken problem i mina nära relationer...

Så har det gått några veckor... och inget känns självklart. Har i alla fall pratat med honom om hur jag känner, och för mig själv satt upp en "dead-line" vid jul - då måste jag åtminstone ha bestämt mig för hur jag vill göra med relationen.
Phu!

Jag skulle hemskt hemskt gärna vilja få lite tips på hur man ska komma fram till vad man vill med ett förhållande.. eller räcker det med att acceptera att om man känner sig väldigt osäker väldigt länge så är det helt enkelt inte rätt?

Bara att acceptera sin egen osäkerhet är nog ett stort steg mot att känna sig själv och formulera en vilja, även om det inte känns så i första taget. Men i backspegeln tror jag man kans e att det var början på en vändpunkt. Att sätta upp en egen tankedeadline är nog väldigt bra. Vad säger din kille?

Jag tror att rätta frågan är: vill jag lägga ner tid och energi för att få det här att fungera?
För förhållanden har svackor, och ibland kan dom vara länge, men så länge viljan att kämpa finns kvar brukar det lösa sig. Såå, har du viljan? Vill du få det att fungera?