Lanovia: håller med Ninnis helt och hållet. Helt bedårande liten hund! 
Jenny: börjar du bli frisk nu? Eller har du kanske varit det ett tag? 
Villemoa: skönt att du mår bättre (det går bra att erkänna att du också tycker det är spännande med lyftkranen ).
Andbeyond: åh, grattis igen till bröllopet. Ni var verkligen jättefina. Kul att läsa din fina beskrivning av dagen.
*vinkar till alla*
Fredaaaag!
God morgon! *försöker än en gång verka pigg*
Typiskt att indianerna skulle dyka upp, Blomman. Än en gång, lycka till med alla projekten.
Jenny: krya på dig *kramar*
Ninnis: finns det alltså anledning att vissla en stump? *börjar gnola så länge*
Bruttan: jobbigt med illamåendet.
Idag ska makens projektbil besiktas. Känner mig ganska nervös å hans vägnar.
Hoppas ni får en fin dag, tjejer.
Åh.
Så lätt saboteras allt positivt tänkande... 
Det sista som händer på den här arbetsveckan är ett fett misslyckande. Jag känner mig usel och sjukt inkompetent och kan inte komma på ett enda exempel som tyder på att det inte är fullt så illa. Vill bara dra nåt gammalt över mig. Eller, det behöver inte vara gammalt, bara det är heltäckande.
*gnäll*
Kul att höra av dig, Hvidis. 
Förresten så klarade makens bil besiktningen, så det är en stor dag för honom.
Kram på er.
Hemma igen. Nu känns det bättre, för jag har återupptagit det positiva tänkandet. Konstigt, ibland räcker det att vara ett riktigt osympatiskt gnälligt mähä en liten stund för att jag ska kunna komma tillbaka.
Idag skulle jag försöka rädda något jag ställt till med tidigare (kan vara så tidigt som förra fredagen då jag jobbade upprörd i mitt innersta (alltså strax efter att jag förvandlats till ett nervvrak pga att indianerna maskerade sitt besök till MF)), men jag misslyckades hur jag än gjorde. Och där blev jag tvungen att lämna det. Mission failed.
Tack för peppningarna iaf.
Hvidis, inte är du någon ond satkärring. Det låter som om dina känslor är ganska naturliga.
Lanovia: hoppas ni får en fin semester!
Ninnis: härligt att få hem båda pluttarna
Blomman: snart blir det soffan. Snart, snart... *klappar förtjust händerna*
Maken är helt slut. Han har visst varit vansinnigt nervös inför besiktningen. "Det känns som om jag sprungit en mil! Jag har ju knappt ens stått idag!"
Jenny: låter som en bra dag, att sitta på altanen Skönt att du är på bättringsvägen.
Hej Ankan!
Hur mår du?
Normalt blir maken inte såhär till sig i trasorna för en bilbesiktning.
Det var bilen han byggt som besiktades idag. *känner mig lite stolt*
Kul. Vad blir det för bil?
Men ditt illamående är hanterbart?
Välkommen hem, Ingis!
Så härligt att läsa ditt inlägg.
Kram på er, alla.
Kikar in för att önska er en fin start på veckan:
God måndag!
(fick skrapa bilrutan på morgonen: nu börjas det...)
Ankan: vad roligt att det börjar kännas! *manar på: väx, väx, väx*
Jenny: det blir nog bra att prata med mvc. Frustrerande när kroppen krånglar och retas!
Blommis: ja, tänk på punschverandan.
Ninnis: skönt att indianerna har dykt upp, men surt att spolningen uteblir. Så det blir ännu en inför-burk-vecka för er? Fast det kanske hör till att man gör flera prov?
Det känns bättre idag, tack Ninnis. Ibland misslyckas man fett, inte för att man är kass på det man gör, utan för att man försöker göra nåt som är svårt (och dessutom har lite otur under tiden 
).
Tror att det börjar vara ÄL-dags för mig och det ska bli intressant att se vad kroppen hittar på den här gången. För tillgång till några simmare får den minsann inte (moahahah... eller egentligen vill jag ju att den ska få det och ta hand om dem på bästa sätt... ).
Och skrapa rutan: det var inte direkt is, utan konsistensen var mer som trögflytande vatten (känner mig oerhört nöjd med den formuleringen ). Förmodligen var det neråt noll grader i natt.
