Heeeeej! Jag är här! 
Mycket meck för jag har GLÖMT mitt lösenord hit då jag ju har automatisk inloggning och när jag försökte hämta det säger bt-sidan att någon som jag inte finns med min mailadress på forumet...HA!!! Det lär inte finnas NÅGON med fler inlägg än jag EVER på bt! Hit med mitt lösen så jag kan sitta med laptopen!
nu sitter jag på golvet på en kudde med dataskärmen på en stol och tangetbrodet i knät. Musen ligger på själva datorn som står bedvid mig... Mycket ergonomiskt alltihop!
Okej:
Grå Katt: 
vad ledsen jag blev att höra dina sorgliga nyheter! Du kan väl kika in ibland iallafall? 
Fru Bygg: Varmt välkommen! 
Jenny: Jag förstår att du känner dig frustrerad över din kropp och allt.
Jag måste ändå säga att jag tror du har allt att vinna på att försöka hitta ett sätt att trots allt gå MED din kropp. Jag har som du ätit P-piller i många år, och jag slutade vid 29. Min mens och hela cykeln är väldigt oregelbunden och jag har även lidit av gräsliga menssmärtor under åren.
Oregelbundenheten gör det såklart marigt att pricka ÄL, men det är ju verkligen inte samma sak som att vara infertil tillexempel. Även om det är surt att höra så försök ta det som att det faktiskt är POSITIVT att de i vården inte ser det som någon fara eller brådska. Du ÄR ung och det ÄR rent krasst ingen panik alls än så länge.
Att du själv längtar NU och vill NU och därmed vill ha järnkoll på allt NU är lite en annan sida av saken.
jag men ar inte att förringa dina känslor på något sätt, utan vill peppa dig. Det är också så att det svåraste av allt i barnkarsellen numera tycks mig vara att vi är många som blivit vana och fostrade att vi kan styra våra liv, och så när det kommer till just detta, då får vi inte vara ed alls känns det som...
Lanovia: Gumman, klart du ska ha en aurora-hjälp! 
Det är ju skrivet i eldskrift på väggen för tusan!
Det behöver inte finnas en massa logik eller giltighetsförklaringar på varför du känner och reagerar som du gör i vårdsituationer. det som behövs är att du tar reaktionerna på allvar och tar itu med saken. Jag för min del tror att et har mycket med en känsla av att tappa all kontrooll och allt inflytande att göra. Man hamnar i någon annans händer och tappar makten själv.
Ankis: Jag fattar inte, varför fick du gå från det gamla jobet för att du fått nytt? *trög*
Skönt iaf med lite ledigt! Och vad mysigt att det börjar märkas på magen. Annars har jag mycket svårt att se NÅGOT positivt med för trånga jeans...
Ingis: Jaså, det är ett matvrak du fått till din barm!
Lilla pluttan! Ni kan väl lika gärna kalla henne Bella rakt av? Det är ju jättefint!! Usch vad det är hemskt när de ska sticka ens småbebisar!
Vilken jäkla korkad byråkrati det var med pappren då! 
Ninnis: tack söta du för gulligt sms mitt i all min oreda här! Det betydde mycket.
Det där med din spolning begriper jag öht inte! Vaddå? Det de spolade mig med var kontrastvätska vad jag förstår och det gjordes på röntgen. Låter nte sannolikt att sådan vätska bara tar slut?
Daa: du är så duktig som bygger boda! och tränar!
Det finns visst en gympa här på söndagar kl 18. Hon som har den har hälsat mig välkommen dit...
Vet ni vad mer då? Jo, grannen tvärsöver gatan är massör och har ett SPA!!! Jag var hos henne igår och ska dit igen imorgon.
Jag har ärligt talat haft och har så ont i kroppen att jag inte kunnat göra i stort sett något alls sedan vi kom hit.
jag har plockat upp precis så jag kan laga lite mat, rafsat upp lite kläder och badrumsprylar.
Sedan har jag lärt mig diskmaskinen, tvättmaskinen och vedpannan.
Jag har satt igång och tvätta alla täcken och filtar och kuddar som vi hade som emballage i flytten och dessutom en massa lakan som legat nerpackade i en evighet. Känns fräschare att stoppa in dem i skåpen då.
Både spisen hemma och spisen här behövde bara nya säkringar så funkade de igen.
Nya säkringar behöver nog jag med, för fy satan vad trött och slutkörd jag blev av allt det här! I torsdags grät jag i stort sett hela dagen. Först när jag vände mig om och såg sonen stå på skolgården i sin nya skola. Jag fick rusa iväg så han inte skulle höra hur jag ylade.
Sedan var de på vårdcentralen riktiga otrevliga jävla idioter och efter att ha tillbringat timmar med att ens hitta dit och sedan ändå vara tvungen att leta reda på af istället så grät jag ännu mer. (när jag i normala fall hade blivit förbannad men nu inte orkade)
På kvällen hade vi tänkt dricka vin och fira -vilket vi inte alls gjort än-men då orkade jag inte det och grät ännu mer för att jag inte ens orkade fira. sedan klockan fem på morgonen skulle min sambo åka upp till sthlm för att jobba klart och när han sa hejdå så grät jag såklart ännu värre...Jag kände mig på freagen totalt bakfull och helt mosad. Det var skönt att sonen gick i skolan den dagen så jag fick lite space innan helgen.
Nu har jag hämtat mig rätt mycket och börjar känna mig som en människa igen. Jag HAR suttit på punschverandan och badat i mitt badkar och vår nya röda soffa är hur skön som helst, så det är inte nattsvart eller så, men GUD vad trött jag har varit!
Nu ska jag se på Idol och dricka thé!
