I vått och torrt och väntan

Jag var en sådan där unge som inte kände sig behöva testa NÅGRA sporter...

Det var sjunga som gällde för mig.

Jag gör mig bäst i hejjaklacken!

Jag inte bara rekommenderar uan lovsjunger MBT-skor för full hals!

Men börja medkorta stunder, för jag lovar dig att det kommer att kännas första veckan! Ta alltså inte vagnen och dra iväg i två timmar första dagen.

Mina MBT-skor är det bästa jag gjort för min rygg och mina benhinnor. Värken i nacken och axlarna försvann också!

Bara det släpper lite mer i min kropp nu efter massagerna så ska jag ut och knata häromkring också. Här finns ett område som heter Jungnerholmarna, det är ett gammalt bruk som de sanerat efter och gjort till strövområde. Emån rinner strid med flera utlöpare här och man kan gå både över och längs med vattnet i flera variationer. Det r hur fint som helst och härutanför ser man folk hela tiden som går däråt med hundar, gåstavar, barnvagnar och allt möjligt.

Men vad fasen Ninnis! Det BLIR verkligen sådär som jag sa förut, att jag hittar dina inlägg EFTER att jag redan läst den delen av tråden. Helskumt!!! NU såg jag ditt inlägg om vovven tex! VA!!!

Förresten kom jag på att jag faktiskt var med på ngt som hette frivilliggympa ett kort tag, men det var under en tid i mitt liv då jag var ganska mobbad så jag slutade och övergick till att avsky just idrottslektionerna av hela mitt hjärta och inte befatta mig med mer än jag var tvungen till.

Vart har förresten Andbeyond gömt sig? Kom fram kom fram!

Ja, mina gympaminnen är förfärliga faktiskt. Att vi hade en galen sadistisk gammal magiser under de åren som hade varit i det militära halva livet, gjorde sitt till i den förfärliga historien. Han skrek åt folk som en komplett galning, skrattade ut och skällde och så hade han favoritgrejor för sg som att tvinga alla attspringa/åka skidor på tid, då han klockade iväg oss två och två och ingen fick gå hem förrän alla kommit runt. En stor del i klassen var riktiga idrottstalanger och såklart även de som var de som räknades i klasen. Gissa hur det lät när mvi som inte platsade slutlligen kom flåsande?

Annars var hans uppvärmningar en nära-döden upplevelse också. Han valde alltid ut tjejen som höll på med allt från skidorientering till fotboll och friidrott till att springa länst fram och sedan spran g vi...och sprang...och sprang, medan han vrålade "ett två ett två ett två och VÄÄÄÄÄÄÄND snett igenom och HAAAALT" och så vidarre i en mardrömslik evighet tils man fasen hade blodsmak i munnen. Jag fick min första mens under ett sådant där pass. Tror ni jag vågade säga dt och få gå hem? Sällan!

Fy fan, jag får ångest när jag tänker på den där tiden! Som väl var så ar det två år av mitt liv, men jäklar vad det sitter i en sådant där! Framförallt så räcker det gott och väl för att förstöra all lust och glädje inför ett ämne att vara med om sådant där.

Tack och lov att jag haft även fantastiska lärare under min skoltid, så inte allt är ett mörker bakåt.

Har inte heller kommit in förrän nu, något knas med sidan...

Fru Bygg, baka bara om det verkligen känns roligt! Jag tycker på allvar och helt seriöst inte att folk som kommer och hälsar på en nyförlöst mamma och lilla bebis ska tro att det ska finnas fika. Det är dessutominte säkert att man orkar så värst långa besök heller för den delen.

Tänk efter: i resten av världen, verkar det vara mamman som står och fixar som en tok? NEJ det är det inte.
Även om vi här i Sverige suckar en del över invandrare som inte fattar att man inte kan ha med sig hela släkten in i förlossningssalen osv, så är det faktiskt sed på de flesta håll att den nyblivna mamman SEVAS en hel del och man hyllar bebisen och livet och och bär fram gåvor osv.

Jag vet mycket väl att man vill boa och fixa och det där med att bulla ligger visst djupt i våra värderingar om när mna får känna sig huslig och duktig. Men inför och efter en förlossning är det fasen inte vviktigt!

Sömn och bra mat är viktigt -för DIG, sedan är det ju skönt att känna sig förberedd och så.

och har man tråkigt, är rastlös och inte vet vad man ska göra mer för man bara går och väntar, så fine-baka för tusan, men inte för att man känner att man "borde ha något att bjuda på".

Ja, jag anar mig till att du är en sådan där "göra och fixa-person"

Nu är det "Vara och bära och lyda kroppen-tid" i ditt liv!

Det är helt ok att dels sålla bort rätt stora delar av alla "måsten" som sällan är så måstiga som de känns. OCH man får låta bli att vara med massor av folk och behöver definitivt inte ha hem halva släkten eller ens NÅN första veckorna efter BB.
Läste en lång grej om det i någon födabarnbok faktiskt och det sades bla att bebisen ser likadan utefter två veckor. Den där allra första tiden är ER tid. Jag påstår att det inte behövs en enda annan människa än föräldrar och bebis då. Ska andra finnas med ska de vara en hjälp isåfall.

Jag tog det där till mig och vågade lyssna på vad min kropp oc mina sinnen verkligen sa till mig. Det gnälldes en del om att jag hade min son i famnen så mycket och det ringdes en del att vi väl kunde åka hit eller dit. Det fick folk tycka vad fasen de ville om. Och baka, ja det var nog ungefär det allra sista jag tänkte på.

Andra mammor i mammagruppen bakade och var "duktiga", nå då fick de väl vara duktigare än jag då. Jag behövde min kraft och sinnesnärvaro för att orka vara mamma. Punkt.

Skulle jag få bli det igen kanske jag kommer baka så det blir värsta konditoriet här, det vet man ju aldrig...

Nej det är verkligen inte konstigt! Det är precis som det ska! herregud, det kommer ju att vara dina första dagar tillsammans ed någon du inte känner än!
Ni kommer att vara trötta, överväldigade och alldeles uppslukade av varandra. Dygnen kommer atatt flyta ihop och inga tider och klockslag ska passas utom att häna med i mat och sovklockan.

När bebis sover:SOV! När maken byter på bebis-ÄT något! Om allt är lite extra lugnt en stund-ta en dusch!

Jag tror många i hemlighet jublar över det där besöksförbudet. Uppe i Jämtland där jag bodde förr så är det alltid så. Bara pappan och syskon får komma in på BB. Ingen annan.

Att någon fått sitt första barnbarn och längtar efter att få gratta och se är helt sekundärt och DET HINNS MED!

Tro mig, det är mycket roligare för alla om man hunnit komma lite ikapp sig och landat som mamma och att amning och så är igång. Sitter man och kämpar och gråter som det var för mig innan lilleman fattat galoppen, så ger besökare verkligen ingenting.

Beisen behöver BARA dig egentligen i början. Inte ens pappa är livsnödvändig. Det är han antagligen för DIG däremot, för man behöver verkligen närhet och allt det där. Plus att han själv naturligtvis måste få bekanta sig med den här nya lilla personen.

Du har ansvar för att du själv ser till att ni får den tid ni behöver. Det är väldigt lätt att vara dumsnäll och fega och säga ja till saker för allas skull utom sin egen.

Öht är det inte mycket ett litet barn får ut annat än stress av att kuska runt på tusen skaer Jag är MYCKET tveksam till alla dessa aktiviteter som man -kanske främst i storstaden, tycker sig behöva gå på med barn som är under året. Det är MAMMORNA och papporna som får ut mest av att komma ut och göra saker tror jag faktiskt.

Enstaka saker, som att gå på mammagrupp ngn gång i veckan ELLER babysim ELLER musik eller vad det nu är, det ären sak, men många har aktiviteternästan varje dag.

När det enda som barnet verkligen behöver är de där rutinerna med mat, sömn och vakentid. De har minst lika roligt hemm a på en filt på golvet med sin mamma.

gud vad jag babblar..

Daa:

Jamen det var väl en underbar insikt!

Tänk vad tid kan vara lång i vissa avseenden!

Jaså, jaha, när man är arbetlös har man inga raster. Eller rast hela tiden, hur man nu väljer att se det.

Idag är det riktig höstkänsla över vädret. Björkarna är onekligen ganska gula nu och regnar och gråar gör det.
Då får man vara inne med alldeles gott samvete!