I vått och torrt och väntan

Hej, Lanovia. *vinkar*

Om min teori kring min cykel är riktig så har ÄL passerat.
Inga barriärer den här gången *hick*

lanovia 08 skrev 2009-10-15 21:09:42 följande:

Tänkte hoppa över spänningen, jag. Dagarna får bara gå och plötsligt så: "hoppsan, indianer!" eller "hoppsan, inga indianer!" Och det kommer säkert att gå jättebra att inte överanalysera alla tokigheter som kroppen hittar på (undrar om jag någonsin har varit mer ironisk än vad jag var när jag skrev den meningen...)

lanovia 08 skrev 2009-10-15 21:14:44 följande:

Men allvarligt talat, jag kommer att jobba stenhårt (hur mycket nu det kan vara värt) för att inte dra några förhastade slutsatser. Nu har jag ju testat en skengraviditet, eller om det nu finns något som kan kallas så, och jag blev riktigt lurad av kroppen.

Kanske klarar det en vecka. Eller någon dag. Försöka går ju.

Väldigt vad jag surrar ikväll, känns det som.
Ska leta rätt på maken och kolla vad han har för sig (har en så kallad "kvalificerad gissning": någon form av läsande).

Hoppas ni har en fin kväll.
Sov gott.

Gooooooood MORGON! Det är fredag!

(är inte hälften så pigg som jag (kanske )låter...)

på er.

Hej Ninnis! Och alla andra förstås.

Ankan: du får gärna hålla tummarna. Tack så mycket

Ninnis: Ta en "morfar", det var ett roligt uttryck (tolkar det som "tupplur" )!
Härligt med familjebesök i helgen.

Arbetsgivaren har bjudit på palt idag, så det lär inte bli många knop här under eftermiddagen. Undrar hur chefen tänkte

Försökte skölja ner allt med kaffe och en liten kaka, så paltkoman kanske kommer av sig innan den har tagit min kropp i besittning.

Igår, när jag loggat ut, försökte jag få makens uppmärksamhet och det var ta mig tusan inte lätt. Joggade in i vardagsrummet, gled fram på sockarna och tittade förväntansfullt på honom. Ingen reaktion, han var djupt försjunken i sin bok. Joggade alltså ut utan ett ord och gjorde om hela manövern. Ingen reaktion. Tredje gången tittade han upp och log, men nånstans såg jag den där blicken som tycks säga "men var hon inte normal när vi gifte oss?" Måste ha varit en spännande bok...

Och nu har jag fått en sån där grisspruta. De föste iväg med oss plötsligt och oväntat, så att vi inte skulle ha någon chans att fundera (vilket vi iofs har haft gott om tid att göra innan) eller komma undan. Öm i axeln nu.

Glida på sockarna? Vilken häftig vovve du har!

Lanovia: mycket märkligt informationsblad.