Nu har jag äntligen hunnit ikapp! Mitt i natten när alla andra lagt sig...
Sitter och försöker smaälta och sammanfatta dagen och vad jag egentligen tycker om den nya gynekologen jag var hos.
Jag har så blandade känslor att jag inte riktigt vet.
Det frsta vi kan konstatera är att det var synd att jag bokade tid på höstlovet, eftersom vi borde varit där både sambon och jag tyckte gyn. Kan jag ju hålla med om, inte minst för att det känns förbannat jobbigt att försöka återberätta efteråt och liksom känna sig tvungen att komma med lite slutsatser och så.
Nu var ju sambon tvungen att vara med sonen som ju INTE ska vara med på just de här samtalen...
Nå, jag har iallaflal varit där och blivit undersökt och han har ju konstaterat samma saker som det som står i mina papper.
Vad som INTE kändes kul alls, var att han var full av stora frågetecken över allt möjligt och tillexempel helt och hållet ifrågasatte vafrör vi ens hållit på med inseminationer och inte tyckte det verkade vara någon riktig utredning gjord och det ena med det femte.
Jag kan ju för helskotta inteveta hur saker är på andra ställen, borde vara eller kunde ha varit. Inte heller varför just jag blev hänvisad till just det stället jag nu varit på sedan i våras.
Nu i efterhand känner jag att han nog borde ringt kliniken och ställt vissa frågor till dem istället och fört en diskussion med DEM om vad han tycker.
Dels för att jag tycker jag kan få slippa stå till svars för saker som inte jag själv beslutat och inte riktit vet svaren på, och dels för att jag inser att det finns lite olika tyckande och prestige och konkurrens i den här karuselllen mellan olika personer. Det hörs tydligt, både på läkaren på kliniken och på den här snubben. Jag tycker de kan sköta evntuella käbbel och sånt bakom kulisserna så att säga.
Han har iallafall rekommenderat dden IVF-klink ha påstår vara Sveriges absolut bäsata och avrått helt från vår närmsta och typ alla andra också.
Vad gäller tiden fram till en ev IVF så tycker han vi ska fortsätta med hormonbehandlingar så det går att pricka ÄL, men anser att vi ska sköta saken själva hemma i övrigt och fattar som sagt inte alls vitsen med inseminationer.
(motiveringen på kliniken var ju att det är 25% högre chans än vanligt samlag, och att sambons arbetstider gjorde hemmapökandet rätt svårt att tajma plus att det inte fanns så mycket tid att vänta pga min ålder.)
Den här gyn verkade tycka att absolut enda anledningen till nseminationer är kassa spermier.
Dessutom sa han att man inte alls styr cykeln till regelbundenhet med Pergotime "nej nej, det är HELT fel"
Jaha, men nu har iallafall Pergotimen lett till att jag BÅDE haft ÄL och mensen har kommit som en klocka jämfört med annars, så målet har ju hursomhelst uppnåtts...
Nu vet jag inte om jag ska ta alla hans påpekanden som att de förra varit dåliga eller bara annorlunda eller om det är HAN som är dålig istället. Om nån fattade det där..
M på kliniken sa iofs att det ju blir lite så att det man jobbar med lätt blir det man förespråkar, och den här karln har visst jobbat på IVF-klinik förr, så då tycker väl han att inseminarium är värdelöst. Inte vet jag.
Hursomhelst, han verkar ju inte tycka det ser kört ut för oss, och tycks ju t.o.m tro på en sk spontan graviditet som vi "fixar själva" vilket för mig personligen känns ungefär lika sannolikt som att någon plötsligt skulle ha plockat ner en sjärna från den småländska natthimlen eller så.
Men jag får väl se det positiva i det.
Och när det då gäller IVF så är det alltså helt upp till oss själva att ringa vilken klinik vi själva vill och besluta vad vi vill.
Oc är det någon som undrar vad det var han rekommenderade så var det Linnékliniken i Uppsala.
