I vått och torrt och väntan

Jag har ju inte berättat att jag varit på UL kom jag på! Det var helt FANTASTISKT! Äntligen fick vi se vår lilla bebis och det var en stor lättnad och glädje att allt verkade bra där inne. Vi såg ansiktet i profil, det lilla hjärtat som slog, ryggraden, två armar, två ben... helt underbart!

Dock så var jag inte lika långt gången som vi trott, utan vi blev tillbakaflyttade nästan tre veckor! Så BF är nu 18/4 istället för 1/4 som vi räknat på... Förutom att tiden går så oändligt långsamt (och nu även baklänges!) så är ju det bara en liten bagatell i sammanhanget, det viktigaste var ju att det var en frisk bebis där inne. Så nu är jag nog efter dig Ankan! Är i vecka 16+4 idag enligt nya räkningen (istället för 19+2).

Och så fick vi tid för ett nytt UL den 23/11 för barnmorskan kom inte riktigt åt att mäta alla mått hon behövde. Så kanske får vi ändrat BF igen...

Jaa... allt var väldigt märkligt i somras och nu är jag ännu mer förvirrad över hur min kropp fungerade. Jag slutade med p-piller i mitten av maj, hade pillermensen veckan innan bröllopet och sedan fick jag mens igen den 19 juni (midsommarafton så det är lätt att komma ihåg). Det var en cykel på 34 dagar så vi räknade helt enkelt på att andra cykeln också var på 34 dagar när vi kom fram till BF 1/4. Nu ska jag alltså ha blivit gravid någonstans i slutet av juli? Väldigt lång cykel alltså... Men det förklarar ju definitivt varför jag inte fick något utslag på ÄL-testen! Jag höll ut länge, men jag gav upp på typ dag 50 i cykeln om jag inte minns helt fel.

Ren rama tur att vi lyckades pricka ÄL. Men skitsamma - glada är vi!

Sonja, vad skönt att ni alla är på bättringsvägen nu!

Ninnis, hoppas du inte åker på nån dum förkylning (för att inte nämna något ännu värre) nu!

Fredagskramar till alla!

Jepp, det var jag! Absolut kan vi följas åt, jätteroligt! Osså har vi Lanovia och Ankan som förlöpare!

Kan förresten säga att jag läst och förfasats över ditt illamående och det har verkligen fått mig att uppskatta hur bra jag mår. Visserligen lite yr och konstig emellanåt, och grymt trött, men jag har inte kräkts en enda gång.

Fick förresten den klassiska frågan "Är du säker på att det inte är två?" idag för första gången. Blev faktiskt lite ställd, tycker inte min mage är speciellt stor (det är bara ett par veckor sedan jag inte kunde dölja det på jobbet längre och folk som jag bara är ytligt bekant med vågar fortfarande inte fråga om jag är gravid), men det är nog bara att vänja sig vid att folk fr.o.m. nu kommer att ha åsikter om hur man ser ut.

Ja man får glädjas åt det lilla. Härligt att det går framåt!!

Hej Andbeyond! Hoppas du mår bra *kram* Vad spännande med systerbarn!

Blommis, ååh förstår precis vad du menar! Även om man tycker olika så vill man ju att den andra FÖRSTÅR och att man gemensamt fattar ett beslut efter att båda har fått komma till tals. Min man är ungefär som din först, men han kommer ofta till sans efter att ha gått ifrån arg som ett bi och fått sura ifred ett par timmar. Då kommer han ofta och skrapar med foten i golvet och säger förlåt. Därefter kan vi prata mer normalt. Nu när jag vet att han fungerar så är det helt ok men ibörjan höll jag på att bli tokig!!

Ankan - vad härligt att känna små buffar!! Själv har jag inte känt ett jota än men efter vårt UL är jag inte så orolig längre. Fick också veta att jag har moderkakan i framkant vilket tydligen kan göra att det är svårt att känna sparkarna.
Stort lycka till på måndag!!

lanovia 08 skrev 2009-11-06 17:16:16 följande:

Jo, vi stod och pratade om min mage och i vilken vecka jag var i... Men i och med att vi varit på ultraljud kan jag ju i alla fall ge säkert besked.

Grattis Jenny till de bra provsvaren! Hoppas det fortsätter på den vägen och att det bara är kroppen som håller på att ställa om sig efter p-pillrena.

Halloj!

Stort GRATTIS Ankan till lyckat UL!! Gud vad härligt att allt var bra med lillankan!! Underbart!

Pumpkin, grattis till dig också! Välkommen hit!

Blommis, tråkigt att vara sjuka! Det är ju inte länge sedan sist för dig? Hoppas det inte blir något långvarigt utan att ni mår bättre snart!

Sonja, vad skönt att ni mår bättre hela familjen! Och nu har ni ju skaffat er antikroppar "the hard way", det är ju lite coolt...

Jag gjorde som du Lanovia, försökte hålla mig till informationen från Läkemedelsverket o.s.v. och sen bara bestämde jag mig för att ta vaccinet så då gjorde jag det på en gång innan jag hann vela tillbaka igen. Svårt beslut, men nu har jag följt rekommendationerna iaf och gjort det som vi trodde var bäst utifrån den information som fanns.

Ninnis, vad roligt att ridningen går bra och skönt att ni är en man till på jobbet nu iaf.

Hej Lanovia! Jag är också här

Fast nu har du loggat ut ser jag...

Ha! Nu snöar det här!

hurra!!! det är freeeeeedag!!! :-d :-d :-d

Nähepp, var har mina versaler tagit vägen nu då?!

Jag har också min moderkaka i framvägg... Jag frågade när vi var på ultraljudet just för att jag hört att det kan ta längre tid innan man känner några fosterrörelser då (väntar fortfarande på de första livstecknen).

Vilken gullig hund du har förresten Ninnis!! Husdjur kan verkligen ge en kärlek helt villkorslöst när man behöver det som mest. Mina gosekatter där hemma är helt underbara på det.

Stackars Blommis kissar som ska opereras idag. Jag är totalt för att kastrera katter, våra båda är det, men just när man gör det tycker man ju så hemskt synd om dem så det är inte klokt. *får en tår i ögonvrån*

Min webradio har också lagt av nu! Vad är det som händer? Och jag är helt solo på min avdelning idag så det är fullständigt knäpptyst här, det är man inte van med känner jag...

Snart lunch, najs!