här sitter jag och tvekar..

Jag tycker att det är fint att alla i familjen heter samma, mamma, pappa och barn. För mig är det en förlängning av att jag har vigselring och att det står "gift" på papprena. Det är liksom "vi" inför ALLA. Tycker att det är så fint. Men förstår såklart om man inte vill ha det så. Inget ska göras bara för att man "måste".

Tanken är ju fin. Men om det som i vårt fall är mamma, barn, pappa, barn. Dvs inga gemensamma barn... Det är vi ändå, vi är en familj även om vi inte delar biologi. Då spelar det mindre roll vad vi heter i efternamn. Och vad ska barnen heta? Ska min bonusson ta mitt namn? Vad tycker hans mamma om det? osv osv

Red Scarlet skrev 2009-08-27 15:14:16 följande:

Min man hete Jäder och jag Björk så vi gjorde ett eget efternamn så nu heter vi Jäderbjörk !

Coolt!

Ja men då slipper ju jag och min sambo ha namn alls då, eftersom det är en manlig gåva.... Är ju inte värt att bära ett namn som inte det står en man bakom

Vilken tur

Niini:
Jo, forhoppningsvis ar det bara du som tycker sa. *skojar* Annu enklare- alla behaller sitt eget namn. Jag vill fortsatta att heta som mannen i mitt liv- pappa, that is.

Tooticki & Ore:
Fler som har en feminist-djavul i sig som vaknar till? I like!

lindab87:
Cool losning, och bada namnen ar fina/ovanliga.

JustMeAndMyLove:
Basta kommentaren hittills, och full i fan som vanligt. Det har maste vi reda ut- HUR ska alla stackars lesbianer losa namnproblemet??
Och hur gor alla bogar????? GaaaaHaaHaaa!!!
Tummen upp for dig!

For mig betyder namnet ingenting. Manga talar om samhorighet, jag har t.o.m last om folk som anser att man inte ar en riktig familj!! Stackars min syster och hennes barn, usch vad tragiskt. Kanske ska saga det till dom sa dom ar medvetna om det, dom har ju inte ens forstatt an att dom inte hor ihop.
Tycker daremot att det skulle vara skit-konstigt att inte heta som resten av min familj/slakt, eftersom vi ar mer eller mindre galna i huvet och brukar skylla det pa att vi ju ar "Ahlgrenare".

P.S I min mans hemland heter ingen i familjerna samma sak, tror min man heter samma som sin mamma. Man tar det som passar med fornamnet typ. Vet att min man inte heter samma som sin pappa iaf. Och vem bryr sig...

Vid havet skrev 2009-08-27 15:27:05 följande:

Jag trodde förresten ändå att det var gammal tradition(läs gammal..) att ta makens namn och att man i och med det slapp frågor och ta diskussioner kring det, men icke! Eftersom jag tidigare haft ett utländskt efternamn(från hög kast om det nu spelar någon roll) har alla möjliga människor med samma/liknande ursprung på olika myndigheter, i telefon, i butik, på SL-center osv frågat ut mig om VARFÖR jag bytt bort namnet. De verkar tro att bara för att man har ett visst ursprung måste man skylta med det hela livet, det är väl lite "helgerån" för dem att byta bort. Och de frågar mig vad min far tycker om att jag har bytt bort mitt efternamn mot ett svenskt. Är det inte väldigt otrevligt och dålig etikett att säga så till någon man inte känner? Trött blir man iaf. Alla ska få göra som de vill utan att behöva försvara sig!

Jag laste nanstans om ordet 'stjarn-familjen' och alskar det!!
Red Scarlet skrev 2009-08-27 16:46:23 följande:

Hehe, ja jag har svårt att hålla inne med kommentarerna ;)

På Island döps du efter en av dina förldrar, punkt.
Jag heter Oskarsdottir, för Oskar är min pappa. Min syster med annan pappa heter Skulardottir. Men nu mera är det lika vanligt att man tar mammans namn. Àstudottir (àsta - Mitt favoritnamn, Àst betyder kärlek/förälskelse)

Jag själv vill bara ha ett namn jag är nljd med, sen om det kommer från en Romersk gudinna eller alagarn på stn spelar ingen roll för det är ju jag som ska ge mitt namn betydelse, ingen annan.

BTW får man tydligen heta Bögl i efternamn, för det gjorde min senaste läkare. Så då borde vi ju kunna ge det till alla bögar så kan vi flator heta... lessy... eller nåt annat coolt?
Problem löst!

HAHAHA! Underbart