Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Snigeln, är det de snöigare delarna av Norge eller nere i civilisationen?! Låter mysigt hursom.

En av mina närmsta vänner går hemma och vankar och väntar, BF är idag. Fast hon hade nog inte tänkt sig att fortfarande gå hemma för de två äldsta kom en vecka respektive tio dagar före BF men tydligen ingen sådan tur den här gången. Fast slemproppen gick visst i morse men det betyder ju inget iofs. Hursom så hoppas jag att det här inte blir lika dramatiskt som för Ore för fler sådana historier innan det är dags vill jag inte höra helst... Fast egentligen så oroar jag mig nog inte för det för det känns som att man ska ha lite otur för att det ska bli så och jag tänker ju som sagt inte att det ska bli värre än första gången i alla fall.

Parnassia, jaa, fel och fel, men för det första så ville jag ha bedövning men fick ingen för de tyckte att det var för sent, då var det ändå över sju timmar kvar, värkarna var för svaga trots panikont så det blev värkstimulerande, sedan krystvärkar i nästan en timme, vidrigt, precis som den värsta smärta man kan uppleva samtidigt som man har maginfluensa typ, sprack rätt mycket och fick sy, fick hemmorojder så man var som en blomkål i baken, blödde rätt mycket, i duschen efteråt såg det ut som ett slakthus och blödde igenom kläder och lakan på en timme trots tre blöjbindor på varandra, fick ryggskott så jag fick åka rullstol första dygnet och fick sedan ringa på klockan varje gång jag skulle ur sängen och kunde inte bära Iris så personalen fick lyfta henne och byta på henne de första dygnen på nätterna när maken inte var där, moderkakan höll inte på att komma ut och när den till sist kom var den trasig.

Har ju gått igenom förlossningsjournalen både med min BM och på Auroramottagningen så jag vet att det egentligen var en helt normal förlossning vilket får en att känna sig mesig som klagar och upplevde det som så otroligt negativt men jag kan inte hjälpa det.

Oupsie, just ryggskottet var väl inte normalt förstås, men resten. Jag upplevede min förlossning som jättelångdragen men när jag gick igenom journalen med min BM så började vi med att jag kom in till förlossningen vid fyra på natten och var då öppen åtta cm. Det första hon sade då var att då räknar man för en förstagångsföderska att man ska ha fått barnen innan lunch dagen därpå och det stämde ju, hon kom ut vid elva. Andra gången kan man räkna med att halvera den tiden. I mitt huvud så vid åtta cm så skulle det bara vara ett par tre timmar kvar men icke!

Parnassia, menar du att det var värre än du trott att ta hand om bebisen eller att läka efter förlossningen? För trots allt så tycker jag inte att det var så traumatiskt att läka, ryggskottet var det största eländet och så var allt blod jobbigt men stygnen tyckte jag läkte fort och gå på toaletten var inte så farligt. Har för mig att jag smorde med någon bedövande salva för att jag var så nervös och lutade mig framåt när jag satt ner ifall att det skulle svida men som sagt, tror inte att det var någon fara. Att man inte fick sova något alls för att Iris inte sov mer än en kvart i taget var ju det allra värsta i typ ett halvår sedan!

Vet ingenting om Icas fototjänster.

AM, det är nog som du säger helt omöjligt att råda andra gällande snitt, vissa vill ju verkligen ha det och andra är som jag att trots att det inte var så kul första gången så tar jag hellre det än att ha ont efter ett snitt för själva "förlossningsskadorna" tyckte jag läkte bra så då har man ju liksom det onda avklarat och slipper bli uppskuren vilket är en stor fasa för mig! Har ju också hört flera bebisar som haft andningssvårigheter eller problem med amningen efteråt vilket påverkar mina tankar så klart.

Nu till dagis.

Oupsie, jag hoppas också på att nästa kommer att gå bättre men det tror jag ju faktiskt. Det går ju oftast lite fortare för de flesta andra gången.

Parnassia, sömnbristen som gjorde en helt förtvivlad minns jag också som det absolut värsta och den råkar man ju ut för oavsett val av förlossning. Minns inte att det gick över på ett par månader men hoppas att jag minns fel!

Ore, jag hade ju också värkstimulerande men jag upplevde det som oerhört smärtsamt. Hursom så borde det ju gå fortare gång nummer två så det kanske inte är någon fara. Kanske inte behöver hålla på och krysta i en hel timme nästa gång menar jag.

EA, jo jag har ju pratat igenom det flera gånger nu och ska på sista Aurorasamtalet en vecka innan BF.

Nenne, jo då, jag fick en salva och de försvann rätt fort vad jag minns. Däremot kommer de nog lättare tillbaka när man en gång haft dem så det är möjligt att jag får räkna med dem efter nästa förlossning också.

Parnassia förresten, har för mig att man ofta har mer sammandragningar graviditet nr två?

Parnassia, jag önskar jag kom ihåg var jag läst det men jag kan försöka leta lite här.

Snorkis, vilken historia! Stort grattis i alla fall, vilket försök var ni på nu igen? Hur kom det sig förresten att du aldrig tog ett gravtest hemma innan du var iväg till gyn?

Mrs B, usch vad trist, stor kram!