Summan av kardemumman - livets väsentligheter
September - tyvärr är min BM INTE nån hit i det här sammanhanget... trött tant som sköter sitt jobb men inte mer...
Och det här med sjukhus... alltså jag klarar inte av att gå in genom dörrarna utan att de där tankarna dyker upp. Vet faktiskt inte varför jag är så tokanti... Var ju det långt innan pappa blev sjuk. Och själv har jag inte legat på sjukhus nånsin....
Jag börjar se ett samband i den här soppan.. ett samband mellan att släppa jobbet (dvs stor del av min identitet och tillvaro) för att ägna mig åt något helt okänt... detta medan "alla" andra fortsätter leva sina liv som vanligt. Ni som följt mitt ältande länge vet ju att min barnlängtan inte varit särskilt stark. Jag har dock hela tiden varit säker på att jag inte kommer att ångra mig och säker på att jag kommer bli lycklig av att få barn. Men... som alltid när nåt okänt väntar så känns det tryggare att hålla kvar i det man kan överblicka... och dit hör ju INTE förlossningen...
Mitt övriga liv, utanför jobbet, kommer nog faktiskt inte vändas lika mycket upp och ner. Alltså klamrar jag mig fast i min jobbvärld... där jag fortfarande tokpresterar.... ehum.. blygsam som jag är.. ha ha ha. Hur som, börjar inse att jag faktiskt BORDE sluta pendla och gå hem den 5/2 som planerat för att rensa skallen.. hm... men HUR ska jag klara mig om Trollet inte kommer ut förrän i början av mars?!?