Hej hej, här har det varit en minst sagt omtumlande dag.
Jag hade ju tid hos gyn i morse för irritation i paradiset. Jag var uppstressad redan när jag kom dit, de var jättegulliga sist jag var där men jag gillar ändå inte gynstolen. När sköterskan tog blodtryck på mig kändes det som att pulsen bara dånade i hennes stetoskop. Gynekologen kom in och jag förklarde läget, han frågade även om sista mens och jag förklarade lite stammande hur läget var, att min mens var ca en vecka sen men att förra cykeln varit på 40 dagar. Han sa då att ja en tidig graviditet är ju svårt att se, men om du vill kan vi ta ett gravtest sen, jag pep väl fram ok då.
Sen upp i stolen, han klämde och kollade, sen var det dags för VUL (de verkar alltid göra det) och han berättade var livmodern var sen stannade han till och körde fram och tillbaks, sen sa han, ser du den där lilla svarta fläcken, det KAN vara en tidig graviditet, sen fortsatte han att zooma fram och tillbaks över den svarta lilla fläcken och kolla om och om igen. Här någonstans började det snurra duktigt i mitt huvud och jag började må lätt illa, han fortsatte kolla på äggstockarna och då insåg jag vart det barkade. När han drog ut mojängen frågade sköterskan hur jag mådde och då pep jag fram att jag inte mår bra. Jag hade fått ett duktigt blodtrycksfall och höll på att svimma, gynekologen flydde och sa att jag skulle ta ett gravtest. Sköterskan sänkte ner huvudet och stod och höll i mina ben (för att jag skulle slippa ligga med dem i ställningarna för fötterna). Usch vad pinsamt jag tyckte det var. Jag försökte sätta mig upp efter en stund, men det var bara att lägga sig ner igen, jag kände verkligen hur färgen vek från ansiktet och kallsvetten bara rann. Jag fick sitta i undersökningsrummet ett bra tag innan jag kom på fötter igen. Benen kändes som bly och jag bara skakade. Lyckades få på mig kläder och fick instruktioner om att gå och lämna urinprov på toaletten. Jag sa sanningsenligt att det nog inte skulle gå så bra, men sköterskan hävdade att de sett lite urin i blåsan så det skulle nog gå bra (det är ju svårt att argumentera mot det) På toa lyckades jag klämma fram några få små droppar, det var verkligen fjuttelite (nånstans tänkte jag här att det är nog så lite så de kan nog inte kolla ändå, var lite lätt förvirrad då)
Sen vinglade jag in på läkarens kontor där den söta sköterskan ställt fram en kopp varm choklad åt mig. Jag hann sitta i ca en minut innan sköterskan kom in med ett leende på läpparna och ett gravtest i en papperslåda och hon gratulerade. Läkaren informerade om att det stämde överens med det hans sett på VUL och gratulerade. Jag frågade såklart om testet verkligen var tillförlitligt (jag var så chockad) han svarade att det var det och att min irritation i paradiset troligtvis berodde på att jag var gravid. Det var troligtvis anledningen till att jag nästan svimmat i gynstolen också. Läkaren rekommenderade mig att sätta mig i väntrummet en stund och dricka up min choklad (han såg väl i vilket tillstånd jag var) Så jag satte mig därute och kände som att hela världen hade vänts upp och ner, jag var ju så säker på att min mens bara var försenad. Jag tror aldrig jag blivit så chockad. Sköterskan kom ut sen och kollade hur det var med mig, så himla gullig. När jag samlat mig lite grann tog jag mig tillbaks till jobbet. Väl där letade jag reda på maken (japp kärlek på jobbet) och lyckades väl på något sätt få ur mig vad som hänt. Vi satt och fånlog och var nog lika chockade båda två. Det var väldigt svårt för oss båda att hålla uppe någon slags koncentration idag. Känns helt overkligt!
Visst var det ett konstigt sätt att få reda på det på? Jag tycker fortfarande att det känns som en dröm, overkligt.