Jag vill att pappa leder mig till altaret...
Hmmm, jag tycker också att du har fått massor av olika råd om hur du ska kunna ha din brudöverlämning fast inte just i den kyrkan.
Som Passionsblomman skriver så ska man inte ställa frågor om man inte vill ha svar.
Frågar man bara sina vänner så får man i 99% av fallen alltid medhåll eftersom det är så sociala interaktioner till stor del fungerar.
Här kommer du att få svar av alla möjliga typer från människor du aldrig annars skulle ha träffat. Det ser jag som en stor möjlighet och jag kämpar ofta med att verkligen försöka förstå de som tycker helt annorlunda mot mig. Det ser jag som en viktig lärdom och det intresserar mig verkligen.
Något som jag har märkt överlag är att nästan alla som vill ha brudöverlämning genast blir jättearga, upprörda och jag vet inte vad, när de inte får medhåll. Kanske någon kan förklara det fenomenet för mig?
Om jag tycker väldigt mycket om någonting, så inte sjutton blir jag ARG om någon annan tycker annorlunda och dessutom ger mig en bra förklaring på varför.
Jag är hemskt ledsen, men i mina öron låter det bara bortskämt, ungefär som att man stampar i golvet för att få som man vill. Hur diskuterar ni andra saker, eller håller alla alltid med er om allting?