Hur gör ni med ekonomin?

Vi har alltid haft bara "våra" pengar och det har fungerat för oss.

Privatekonomin sköter maken numer (jag sköter företaget) och han sätter in pengar på våra respektive konton. Tar det slut fyller vi på. Skulle det inte finnas att fylla på med (för sådana tider har funnits) så får man låta bli att handla "strunt".

Så enkelt har det funkat för oss, det har bara känts krångligt att har "egna fickpengar".

Men alla väljer den modell som fungerar bäst och som man trivs med, det som funkar för det ena paret fungerar inte för det andra.

Vi med. Funkar jättebra!

Ha ett gemensamt konto och sedan delas pengarna upp därifrån. Till räkningar, sparande, mat, pension och slutligen "egna pengar" till er båda (50/50). Det blir fel om ni delar upp procentuellt tycker jag. Är man gift så är man...Tänk dessutom om ni får barn och någon av er kommer "offra" sina pengar för att vara hemma med dem. Detta ska ju inte leda till att han/hon får mindre pengar elller mindre pension.

Ja och man glömmer lätt attt det blir mindre pensionspengar när man inte jobbar (eftersom det sätts över en del direkt från arbetsplatsen). Kan vara bra att sätta över extra själva till den personen..för tänk om något skulle hända. Lever man tillsammans när man är gamla (ingen är borta i förtid)så är det ju inga problem då delar man ju på dessa pengar, men annars...

vi sätter in alla pengar på ett gemensamt konot..när allt är betalt o vi ser vad vi har kvar sätter vi in en lika stor summa på varsitt konto som vi gör vad vi vill med

Nu kommer jag kanske verka en aning plump men jag har aldrig fattat varför man ska behöva betala procentuellt mer för saker bara för att man tjänar mer.

Hos oss fungerar det så här...
Huslån, gemensamma försäkringar, el o vatten och andra gemensamma utgifter t.ex. mat som handlar hem betalas 50/50 - vi bor ju lika mycket i huset och äter "lika mycket" mat och försäkringen täcker ju bådas grejor. Dessa kostnader dras från ett gemensamt servicekonto dit vi överför pengar på ett förbestämt datum varje månad. De pengar som blir kvar på mitt eget konto använder jag för att betala mina egna försäkringar, fritidsintressen och nöjen. Det behöver inte vara svårare än så.

Jag har lite svårt att förstå hur man kan gifta sig med en person som man inte litar på till 100%!

Jag tycker att det är självklart att vi kör all in när man gifter sig, allt mitt är ditt & allt ditt är mitt!
Jag gifter mig för att leva resten av livet med den personen, visst självklart kan saker hända på vägen men ladda inte för det utan kämpa för evigheten!

Ekonomi & pengar är det som par mest bråkar över! Glöm inte det

Vi har ett konto och 2 kort. Vi har bara våra pengar som Didis skrev. Jag betalar räkningar etc och så har vi ett servicekonto( som vi även anv som sparkonto)när vi betalat alla räkningar så har vi det vi har kvar att leva på. Jag tjänar egentligen lite mer än min man, men han har tjänat mer än mig i perioder, så det jämnar ut sig.
Alt vi äger äger vi ihop, eftersom vi var så unga när vi träffades. Ingen av oss ifrågasätter vad den andre gör med pengarna. Man måste ju lita på varandra.
När det gäller större inköp så försöker vi fördela så att det blir jämt. Fungerar alldeles utmärkt för oss.

Men jag förstår inte dem som blandar alla pengar.
Då kanske mannen springer och köper en i mina ögon önödig pryl till sin bil som han bara måste ha. Det är ju svårt att stoppa sådana inköp.

Jag som är en kontrollmänniska skulle aldrig kunna ha ett gemensamt konto oavsett hur mycket jag älskade personen.