Hur gör ni med ekonomin?

för oss som har barn är det kanske lite annorlunda. jag o min man har ett gemensamt hushåll o pengar men drar in olika mkt pengar till den kassan. min man tjänar ganska bra men jag som jobbar/pluggar samt är hemma lite med vår dotter bidrar inte med lika mkt ekonomiskt.

när min man har betalat våra räkningar o vi har satt undan till gemensamt sparande, dotterns sparande, pensionsspar, våra egna privata sparande så lever vi på det som blir över. det är alltså då våra pengar; vår familjs!

Min man tjänar ungefär dubbelt så mycket som jag gör. Men vi har gemensam ekonomi.. Helt ok! Tycker iaf jag!

Just nu tjänar min M2B så mycket mer än mig (han får ut 21 efter skatt, jag får ut 8) så vi bryr oss inte så mycket om hur lika vi betalar, men jag tror inte att vårt upplägg kommer att ändras så mycket sedan.

Vi har var sitt konto som pengar kommer in på, och sedan har vi ett gemensamt VISA-kort som bara är ett kreditkort som vi köper allt på, även mat och bensin. Vi får köpa vad vi vill på det, men skall vi köpa något som kostar mer än 1000 kr så kollar vi med varandra. Vi har inte så dyra vanor, så det är inga problem hittills iallafall. Lite som någon sa tidiagare att om han köper något dyrt en månad köper jag något nästa månad. Nu är det mest han som vill ha dyra tekniksaker, men jag använder ju dem också...

Sedan betalar han korträkningen och lånen på lägenheten, samt sina egna räkningar (mobilen, csn) och jag betalar alla pappersräkningar vi får vilket mest är avgiften till föreningen och sådär samt mina egna räkningar. Detta fungerar rätt bra, mest för att jag sparar de pengar jag får över (vilket inte är mycket just nu), det är tex bara jag som sparar till vårt bröllop, och jag kommer att fortsätta spara det mesta även när jag börjar tjäna mer. Jag kommer aldrig komma upp i hans pengar, så det kommer nog att funka ganska bra sedan också.

Detta uppläget kräver ju dock att man totalt litar på varandra, men det borde man kanske ändå göra om man skall gifta sig?

Vi betalar hälften på mat, hyra och telefon mm. oavsett vad den andre tjänar.

Går det riktigt utför för den enes ekonomi stöttar den andre upp, tillfälligt. Vill inte leva på den andre, vilken karriär man gör eller väljer att göra, är lite upp till en själv. Hårt kanske, men känns mest rättvist.

Hur ser ni på när valen av inkomst- och utgiftsnivå är ett resultat av gemensamma beslut då? Skaffa barn och få lägre inkomst när man har föräldrapenning eller går ner i arbetstid t ex - är det också ett beslut som endast ligger på den ena parten?

Vi har ett gemensamt lönekonto dit alla våra inkomster hamnar. Sedan förs en bestämd summa över till ett räkningskonto och till ett sparkonto.
Resterande pengar går till mat, kläder, övr inköp och nöjen.

Vi har inga "egna" pengar. Men båda har fritt fram att köpa det vi vill ha i rimlig mån, vi frågar aldrig varandra om lov.

Dyrare inköp har vi lite turordning på men pratar även igenom vad som bör prioriteras först. Vi är båda generösa och respekterar den andres önskemål. Jag hade kanske aldrig lagt ner lika mycket pengar på viss teknik som maken. Men för honom är det viktigt och då är det viktigt för mig att han är nöjd :) Ingen av oss är "dumspenderare" som gör stora oigenomtänkta inköp.

Det här funkar superbra för oss. Vi har alltid haft helt gemensam ekonomi men först för ett par år sedan vi slog ihop våra konton.
Vi bråkar ALDRIG om pengar.

Vi har gemensam ekonomi, det finns inget "ditt och mitt" utan bara vårt, enklast möjligast. Orkar inte hålla på och räkna varje månad vem som ska betala hur mycket.

Vi har haft delad ekonomi sen dag ett, förstår inte varför man inte ska ha det när man bor tillsammans? Vi betalar räkningarna, handlar mat och om någon av oss sen vill ha något speciellt och ekonomin tillåter så är det inte mer med det - då får man köpa det. Sen är det väl sak samma om jag betalar för hans nya jacka eller mina skor betalas med hans kort?

Så gör vi också. Min man hävdar att han inte litar på sig själv med pengar tillräckligt mycket för att vi ska köra mer gemensam ekonomi än så. Just nu är det inga problem, eftersom vi tjänar ungefär lika mycket. Det spelar inte så stor roll för oss vilket av våra konton som slutar mest på plus när månaden är slut, eftersom det i slutändan är bådas pengar ändå.

Nästa år kommer jag att vara föräldraledig och då kommer vi såklart att lösa det på bästa sätt. Maken kan ju inte gärna lägga undan massor varje månad medan jag och bebis lever på potatis och morötter. Likadant (men tvärt om) när han är hemma året därefter.