Vad ska jag ta mig till?!!
Skriver här med hopp om att få tips eller råd från någon som kanske har varit med om liknande situation eller har erfarenhet. Har ett enormt problem och beslut som jag måste ta som kommer att ändra hela min tillvaro.
Det är så att jag är gift sedan 6 år tillbaka och vi har två underbara pojkar tillsammans, på 18 mån. och 5 år. idag är jag 27år gammal, som ni förstår så gifte jag mig ganska ung.
Jag och min man träffades och blev förälskade när jag var 18år. Jag har inte haft andra seriösa förhållanden i mitt liv inte han heller däremot. vi hade långdistansförhållande innan vi gifte oss eftersom han bodde i ett annat land. Under den tiden (innan vi gifte oss)så träffade jag en kille där jag jobbade som vikarie. Vi blev snabbt vänner vi var så lika och gillade göra samma saker, hade samma intressen och vi hade helt enkelt så kul tillsammans. vi umgicks nästan varje dag om vi inte umgicks så pratade vi i tel. i timmar. På den tiden var jag så blind och såg inte någon annan än min nuvarande man. så vi var RENT kompisar. Sen gifte jag mig o flyttade med min man till en annan stad och vi tappade kontakten helt, måste påpeka att jag kommer från en kultur där min man inte skulle acceptera att jag har killkompisar därför blev d att vi bröt kontakten helt.
Har tänkt på honom då och då, och på alla dom underbara tiderna vi hade tillsammans.
Nu till problemet...
För några månader sedan så bestämde jag mig för att höra av mig till honom och bara se hur han har det och hur han mår.
Vi började prata igen på tel. och det visade sig att han hade känslor för mig på den tiden, och att han tog det jättehårt när vi bröt kontakten, han kände sig även sviken av mig. Jag har också insett att jag har känslor för honom. det som drar mig mest till honom är hur han är som person och att han trots att han hade känslor för mig på den tiden så lätt han bli att säga något för att han respekterade att jag var upptagen.
Nu är det så att jag känner att jag har växt ifrån min man vi har nästan inget gemensamt, det enda som håller mig kvar är barnen.
Nu till dilemmat, den som en dag var en kompis säger att han älskar mig och vill satsa på oss. Jag känner likadant men är för feg för att lämna min man, mest pga barnen.
Så vad gör man, ska jag följa mitt hjärta eller ska jag stanna för att barnen ska ha det tryggt. Med tanke på att den (nya) accepterar och till och med tycker att det är positivt att jag är mamma.
Hoppas någon kan ge mig ett gott råd.
Tack på förhand!!
det är ditt liv...