Lappis, 
brukade du visa honom pappret? 
Jag sover bort mina tidiga mornar så gott jag kan...
..men är ju å andra sidan vaken desto senare på natten så det jämnar väl ut sig. Nu ska vi iallafall storstäda.
Tack för både kram och tumhållning!
Snorkis, du är klart normaltrög!
Jag tror aldrig man riktigt fattar. Hela konceoptet, med livet och hur det ena växer i det andra, födelse och död och livets gång...hade någon på allvar greppat det så hade den nog vunnit nå´t...
Jag HAR svarta trosor, men det gör ju bara trosskydden ännu mer vita. När man pluggar progg tre ggr/dag så behövs det trosskydd!
September- UNDREBART! vilken lättnad!
Vickan, jag fyller i med att det inte blir särskilt mycket mera fattbart när de plötsligt är nio, man hittar minnen från bebistiden och försöker greppa både att det var han som bodde därinne i magen , honom vi fick alla stunder med när han var liten och hur galet snabbt tiden går...
Visst är det helt sanslöst vad trött man kan bli nr man gör sådana där projekt? 
Jag åkte väldigt sällan iväg ifall jag inte var tvungen, men jag hade ju heller inget jobba tt sakna och sådär.
Hur länge var det nu ni tänkt att du skulle vara hemma innan maken tar vid?
Vickan, jo, jag förstår precis vad som var det jobbiga...det var en rejäl dagstur du gjorde! Duktigt gjort! 
Tinga, jag tror jag vid det här laget hade skrikit "men vaffan unge FATTAR du trögt, du DÖR om du inte käkar!" eller något annat lika välbalanserat och moget. Det måste bara vara så frustrerande. Det kryper i mig bara jag tänker mig in i det.
Jag förstår inte, det borde liksom finns en instinkt kan man ju tycka. Jag HOPPAS av hela mitt hjärta att ni har ett snarare slut på det här runt hörnet än ni kan ana. KRAM!
Snigel; jaaa, fast det är ju 9 dagar sedan ÄP. Jag konstaterade vid lunch idag att "nu är det exakt en vecka sedan vi satt på sushistället i Sthlm och hig-fivade våra fem befruktade ägg..."
Jag får väl high fiva min nionde dag utan blod nu då. Fast det verkligen verkligen känns som om det skulle bli blod NÄR som helst. *mol mol*
Vet du vad, det tycker jag var jäkligt skönt att höra! Om du behöver skrika värre saker nå´n gång får du gärna ringa mig!
Och det menar jag!
Ja, jo, det är ju det som är så sjukt! och som blir tortyr. Att det likaväl kan vara ditten som datten och så går man och kikar efter ditten hela tiden fast det är datten man hoppas på....
MSW, här är jag! Jag är ganska darrig idag för min mage gör uppror. Jag fick rusa upp och sätta mig på dass vid 04.30 ca inatt och satt där tills jag domnat från midjann och ner typ...
och magen bubblar och låter fortfarande så jag vågar inte gå ut. Min son är arg, för han vill att vi ska gå och köpa fika, men man vill ju inte gärna skita ner sig mitt på byn...
Annars får det darra bäst det vill, bara det inte kommer blod...
Jag satt på dass och tänkte på Lappis nyss... haha! Jo, för jag funderade på just det där att må bättre än på länge och inte vilja ramla ur den harmonin. För konstigt nog är det så det känts för mig sedan vi väl kom igång med IVF-fäörsöket. Nu har jag känt mig glad, harmonisk och mer som mig själv än på väldigt länge. Och därför känns det ju för jäkla nervöst att risken är överhängande att en stackars blodfläck i trosan ska förstöra alltihop.
Jag har FULL förståelse för att du inte vill rubba dina cirklar nu. Och din make verkar vara en hyvens kille med hjärtat på rätt ställe dessutom.
Lappis, ja är det inte rörande...
Överhuvudtaget tycker jag att jag har med mig er i tråden typ överallt. I väntrummet på CvL när jag hittade "ditt" hus tex. Såg du det? Att jag hittade den annonsen och priset?
