I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Ååh, så skönt med massage! Det förtjänar du verkligen efter den här veckan.
Jobbigt med huvudvärken dock.
*spanar lite försiktigt efter Fru E*
Grattis Hvidis!
Blir så glad och får lite lyckotårar i ögonen när jag läser blommans inlägg!
Här hålls det oxå både tummar, och tår, kissarna hjälper till de med!
Det borde börja närma sig ÄL för oss, men jag är ju bort nuförtiden att det känns som att fånga såpbubblor i en virvelvind! Ergo vi struntar i när ÄL borde eller inte borde vara och övar 3 ggr i veckan. Så när ÄL verkligen händer då är vi redo!
Jag är ett år yngre än Villemoa 
Rätt tänkt. Så gjorde vi första omgången och det gick bra. 
Tack!
Vilken månad är du född i då?
Jag mår liite bättre idag, tackar som frågar!
BF enligt snurran på mvc är 10 november men vi får se vad RUL säger. Ska på RUL i juni fick jag veta i brevet som kom på posten idag. Sen fick jag också kallelse till tillväxtultraljud i september eftersom Moa var så liten när hon föddes. Kändes så konstigt att få kallelse till två ultraljud när jag bara är i v.7+1. Tar inget förgivet.
Så då är du född den 29 september då? Samma dag som Moas lillkusin, han blir 6 månader på min födelsedag
Moa vägde 2430g när hon föddes 11 dagar före BF. Att hon var så liten har antagligen sin förklaring i att moderkakan inte gav tillräckligt med näring på slutet. Varför det var så kan de inte svara på. Magen växte ju som den skulle enligt alla SF-mått så att hon var så liten visste ingen. Ibörjan trodde jag det var mitt fel eftersom jag bara hade gått upp 8 kg, fast jag åt som en häst, men det berodde inte på det.
Därför ska det bli skönt med ett tillväxt-ul den här gången så man vet vad man har att vänta sig.
EA: hur har det gått, har du testat än?? Det är så spännande så jag vet inte vad!
*lyfter på deppmanteln*
Rapporterar in så att ni kan hålla tummarna för Blommis istället, fallet från hoppet blev högt och jag är riktigt nere just nu. Som väntat blev det - imorse.
Jag tar det hårt eftersom allt såg så bra ut och sköterskan på kliniken sa imorse att vi hade 51 % chans att lyckas vilket inte precis hjälpte även om hon menade väl.
Maken förstår inte alls varför jag reagerar som jag gör så:
Life sucks!
Sorry för ego!
*återgår till deppmanteln några dagar framåt*
Fru E 
*kramar om länge, länge under deppmanteln*
Så fruktansvärt tråkigt
